Kul nästan jämt

Signe har sovit rätt bra på sista tiden men kompenserat med riktigt stökiga läggningar. Det börjar med att hon säger: nej, inte vill sova. Inte sängen. Sen fortsätter det med att hon skakar kudden 18.000 gånger tjatar om tandborsten i en evighet och sen pratat, pratar, pratat sönder mina öron. Idag var det 55 minuter monolog innan hon tillslut somnade. Men hon är rolig, och tuff och söt och smart.

Jag ligger knäpptyst bredvid henne och då kommer detta.
- Näe, näe, NÄE, NÄE... Mamma, vara lite tyst.

Lite senare ligger hon och räknar sina fingrar mycket koncentrerat.
- Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, TIO... Snorkråka komma hiiit!
Och på "hit" stoppar hon fingret i näsan.

Livskvalité Signes version

Signes grannar, Majken 5 år och Elsa 7 år, kom och knackade på och ville leka. Så vi gick ut. De vill gärna bära Signe och Signe accepterar till en viss gräns. Sen tävlade de om att få ge Signe fart i gungan.

Signe lånade sen 2,5-åriga Normas dockvagn. Det var lycka för en 20 månaders.

Livskvalité

Så fin dag och då är halva dagen kvar. Dagen har dock pågått rätt länge. 05.00 ville den lilla människan gå upp och eftersom den lilla människan har röstresurser utöver det vanliga så fungerar det som ett effektivt veto.

Här sitter vi i alla fall nu och njuter.

Äter thaimat och ser på den sovande lilla människan under körsbärsträdet. Lycka!

Humor var ordet

Signe sov hela natten utan ett enda pip i egna sängen. Klockan 06.20 kom hon upptassande med Findus i handen. Hon klättrade upp i vår säng. Vi sitter och myser.

Signe: Pappa, vet du att, diska.

Då tyckte hon att det var dags för Daniel att diska så hon och jag kunde mysa vidare själva. Mohaha.

Tyska

Signe: pappa prata tyska.
Morfar: vad pratar mamma då?
Signe: mycket!

Så här lät det tydligen idag när mormorn och morfarn var barnvakt.

Humor har hon i alla fall.

Bild från veckan som var. Päronlyx i solen hemma hos Leia. När Leias mamma Emma sa till Leia att hon skulle börja dagis och få kompisar sa Leia: Signe kompis.

Signe å sin sida säger att hon har en låtsas kompis som heter Jonatan.

Nya kompisar försöker hon också få genom att gå fram till andra barn i Sickla eller i parken och säga: hej, heter Signe.

Pinnglasspremiär

Signe är ungefär lika bestämd (läs: gnällig) med mat som jag är. Hon kör nån egen variant av LCHF med mkt kött (läs: korv & köttbullar). När man vill bjuda på nåt gott skakat hon oftast på huvudet och säger "Nej, blä, äcklig, Signe inte ha den"

Jag trodde därför att jag kanske skulle få ha pinnglasspremiär själv i förra veckan. Så blev det dock inte. 88:an gick ner om man säger så.

Valborg

Valborg firades på Nytorps gärde med Alice och Tim och grannar vi inte kände. Det blev en korv, juice och russinfest. Signe var mkt nöjd med upplägget. Efter att ha suttit still på ett tåg i 3,5 timma behövde hon en middag då man fick springa runt och äta och gräva med pinnar i stubbar.

Att titta på scouterna som bar facklor och tände elden var också spännande.