God Jul

Från oss alla till er alla,

en riktigt GOD JUL.

Nakenbäbis (och pappa)

Signe älskar verkligen att få vara naken. (Uppenbarligen Daniel också baserat på det här och förra inlägget.) Jag tror hon känner sig fri då. Fri och lätt och glad.

 Härligt att vara naken. Frihet.

Signe försöker förövrigt slå bajsrekord idag. Också ett sätt att fördriva en söndag. Igår slog hon skrikrekord. Då föredrar jag bajs. Även om jag inte trodde att jag skulle skriva föredrar och bajs i samma mening så gör jag det. Jag föredrar bajs. Nu vet ni.

Kärlek x3

Det går ju inte att skriva något som matchar de här bilderna, så jag låter bli...

 (Försök att inte spana in pappans bröstvårtor, fokusera på världens mest intensiva ögon istället...)

fredagsmys

Just nu - skavlan på svt play, blåbärste och polkachoklad.
Lilltjejen sover sedan en timma helt själv i sovrummet. Sover som en klubbad säl efter 45 minuter amning. Aj, säger mina bröst. Men det är det värt. Egentid alltså, bra grej. Fredagsmys. Härliga tider.

Plötsligt händer det

Signe har den senaste veckan börjat tycka att det där med att ligga på mage inte är så farligt. Det har till och med resulterat i ett och annat leende. Idag låg hon på mage i köket på en handduk med den fantastiska värmefläkten som vi köpt på Claes Ohlsson surrandes i bakgrunden. Då hände det. Vändningen. Från mage till rygg. Och jag hade kameran där, för att hon var så söt när hon nakengymmade, och lyckas fånga det på bild. Hur fint är inte det? Då kan ju ni få se genibäbisen göra sin första lyckade vändning. Framförallt kan hennes pappa som inte får hänga med henne hela tiden och se alla små framsteg varje dag se det. 

Jo, här ligger man ju bra...

... då jobbar vi åt vänster allihopa...

... å lite till... Mr Räv, jag ser inte att du jobbar!

... på rygg!

 Great success!

 Sen ville mamma att jag skulle göra om det men då ville jag prata med kompisarna. Kalle Kanin och Mr Räv. Och som jag har pratat idag. Ingen annan har fått en syl i vädret. Just nu överröstar jag pappa när han spelar gitarr och sjunger. Det ni!

en räv bakom örat

När Signe föddes låg hennes öron slickade mot huvudet. Det höll sig i någon månad. Nu har det börjat röra på sig rejält. Öronen står ut åt alla håll. Jo, hon har ju att brås på om man säger så. Mamma, morbror, morfar. Flygöron, var ordet sa Bull.

En räv bakom örat, säger du?

Nej, här får det plats ett helt tjog. 

Och det märks...

tid

Det är en oerhört fin tid och en galen tid, en trött tid, en tid att alltid minnas, att helt säkert längta tillbaka till, en tid som alla uppmanar mig att ta vara på, en tid som känns som en evighet när hon är ledsen.

Det finns en tid för allt.

Vi försöker skapa lite Anna-och-Daniel-tid också. Att få Signe att sova någon eller några timmar själv i sängen innan vi går och lägger oss. Det vore skönt. Hon somnar för kvällen nån gång mellan sju och nio, men ofta sover hon så ytligt då att det inte går att lägga ner henne utan att hon vaknar och är ledsen, så det blir att någon av oss sitter med henne i gungstolen. Men vi jobbar på det.  

Första bilden på oss. 

Tagen med min mobil i mörkret på Råggatan vårvintern 2008.

Min farfar

Min farfar följde med oss på adventsgudstjänsten igår. Sen gick vi upp till oss och åt pepparkakor och Daniel tog de här fina korten på oss. Inte lätt att få alla att titta i kameran samtidigt. Somliga gömmer sig lite bakom scarfen också. Men vi är väldigt färgmatchade i alla fall.

Nu ska jag snart få renskav. Eller renskaRv som Daniel säger. Märklig fågel det där.

Man vet att man blivit vuxen och trött när man tycker att det där med att renskav smakar lite märkligt och är segt kommer i andra hand, eftersom det ju är så praktiskt att ha hemma i frysen.

Julstämning

Nya vecka, nya möjligheter. Jag känner mig piggare och gladare efter att ha sovit lite bättre några nätter nu. Tack Daniel, tack Signe. Vi har haft en fin måndagsmorgon med mys i sängen till halv nio, bus och skratt och sen ett bad på det. Sen somnade Signe i bärsjalen när jag satte på Amandas spotify-jul och jag gjorde en julapelsin till köksfönstret.

Advent

Signe uppskattade adventsljusen. Hon är en riktig mystjej. 

Snart ska vi iväg till kyrkan och första adventsgudstjänsten. Min farfar följer också med oss och fina grannarna Kalle, Ester och Edvin. I kväll ska vi till min morfar som fyller år. Jag hoppas få årets första glögg.

Fingerfärdighet

Högerhanden är Signes bästa vän. Vänsterhanden är inte alls lika intressant. Det är mycket jobb med tassarna just nu i alla fall. Allt ska kännas på. Mina kläder, hennes egna kläder, filten, allt som är i närheten. Sen suger hon på händerna. Tuggar och slaskar. Bilder från i förrgår.

Sen får tassen vila lite...

Men inatt har tassarna jobbat hårt och Signe vaknade med ett sår på näsan.

mer vaccin till folket

Igår fyllde Signe tre månader och det var dags för vaccinet. Två sprutor, en i varje lår. Den första resulterade i lite gnäll, den andra i illtjut. Men det är ju skönt att för en gång skull veta varför hon skriker. Inte för att jag tycker att hon ska ha ont, men det är ju verkligen övergående. Biverkningar av vaccinationen kan vara sådant som trötthet, snuttighet, gnällighet och skrik. Låter som Signe i vanliga fall. Feber får vissa barn, så vi hade köpt hem flytande alvedon. Signe fick ingen feber, blev inte gnälligare eller skrikigare. Möjligen något tröttare, vilket bara var skönt.

Vägning och mätning blev det också. 6070 gram fördelade på 61 cm med ett huvudmått på 39. Hon har alltså dubblat födelsevikten nu. Det känns.

Sen var vi på återträff med föräldrautbildningen på Södra BB. Fem små bebisar fick vi träffa. Signe var äldst, de andra var mellan 8 och 10 veckor. Jag är så glad att jag har min vanliga mamma-grupp där allt inte bara är rosa lull-lull. Bland mammorna på föräldrautbildningen var det största problemet att det hade blivit "lite tråkigt" de första veckorna för att bebisen bara sov och att "man bara satt och läste någon tidning eller tittade på tv". Åh, herre Gud!!! Jag stod upp med Signe nästan hela träffen. Alla andra bebisar satt knäpptysta i sina föräldrars knän och var nöjda och glada. Inget vaggande och inget gungade där inte.

Därefter åkte vi hem och Signe skrek hela tunnelbaneresan. Häpp!

På kvällen kom världens bästa Maria och lagade mat till mig när Daniel var borta och jobbade. Hon hade Signe i babybjörnen och jag fick bara sitta. Sitta!

Vardag utan fluff

Den här veckan har varit tuff. Tjejen är pipigare än vanligt och har svårare att somna. På kvällarna blir hon övertrött, men kommer inte till ro, på förmiddagen är hon stökig när hon ammar och äter mindre än vanligt och smågnäller och storgnäller. Idag har vi slagit något sorts gnäll- och skrikrekord.

Jag hade bestämt mig för att åka till Farsta Centrum för att se hur det ser ut nu efter ombyggnaden och kanske shoppa mig något kul. Egentligen byxor, men insåg att det skulle bli svårt att kunna pröva med lilltjejen som en igel på mig, men jag behövde i vilket fall som helst komma ut.

Jag började förbereda för att gå ut runt halv tio, plockade fram alla Signes ytterkläder, bäddade ligginsatsen med fårskinnet, la fram min jacka, vantar och halsduk och babybjörnen. Signe gnällde sig igenom morgonen, men sov en halvtimma i babysittern. Sen var det stökamning och blöjbyten och vaggning och först tio i ett var vi vid tunnelbanan. Då var jag helt förstörd. När jag tog på Signe overallen tokskrek hon, när jag tog på henne vantarna tokskrek hon, jag stressade och svor åt dragkedjor som krånglade och tog upp och tröstade en illröd skrikande liten gris. Jag la ner henne och försökte ta på mig jackan utan att hon skulle hinna börja skrika. Omöjligt. Skrik. Skrik. Skrik.

Jag blir så ledsen att jag bara gråter. Är tvungen att lägga henne, vad som känns som två minuter men egentligen bara är en halvminut, på sängen och gå in i vardagsrummet och bara andas och svära. Under tiden skriker hon. Hysteriskt. Jag känner mig värdsasämst. Varför ska jag släpa i väg min lilla tjej till Farsta? Varför är hon så ledsen? Vad gör jag för fel?

Jag ringer Daniel en miljon gånger och han svarar inte. När jag står i hissen till perrongen ringer han. Jag gråter i hissen. Jag gråter på perrongen. Jag gråter på tunnelbanan. Daniel tröstar. Hela tunnelbanan tjuvlyssnar. Jag skiter i det. Jag är så trött och ledsen. Jag inser att jag kanske inte är världens sämsta i alla fall. Jag gör allt jag kan för Signe. Jag tröstar och bär och lägger inte ner henne en sekund mer än jag måste och jag kan inte gå ut utan ytterkläder och jag kan inte sätta på mig skorna utan att lägga ner henne två sekunder och jag får svära och lägga ner henne och bara andas och jag har ett oerhört tålamod och jag räcker ändå inte alltid till och det är ok. Och jag måste få komma ut ibland och se andra saker än våra bokryggar och gå på andra golv än vårt knarrande och bara andas frisk luft och se andra människor som gör vanliga saker. Jag blir en bättre mamma då. Men det är så svårt ändå. Så svårt att se henne bli ledsen. Så svårt att inte räcka hela vägen. Så svårt att bara ha två armar.

Hon vägrar åka vagn men somnar tillslut i babybjörnen. Jag bär henne och mina axlar skriker. Jag kommer hem vid halv fem. Då har jag burit henne i nästan fem timmar med bara ett avbrott för blöjbyte och amning. Det är förunderligt hur mycket man ändå orkar. 

Nu på kvällen försökte Daniel avlasta och få henne att somna men hon skriker så hon får tårar i ögonen, hon är hungrig och trött och kanske något annat på samma gång, men hon kan inte äta och kan inte sova. Det tar en timma av skrik innan hon äntligen somnar i vår säng med mitt bröst i munnen och sin lilla hand i min. Hon är mammig också. Daniel blir ledsen för att han inte får trösta lika mycket som jag. Jag blir ledsen och trött, för jag vill få vila efter en tuff dag, men jag kan inte vila om hon bara skriker, så jag tar henne från Daniel och vaggar och pratar och sjunger henne lite lugnare, men långtifrån lugn.

Jag älskar henne så det gör ont och vissa dagar gör det helt enkelt mer ont.

Morgonträning

Jag vet inte hur du ser ut när du tränar, men så här söt är jag!

En Mc Breast, plusmeny, tack!

Signe och jag var och handlade tumvantar utan tumme till henne i Ringen. Sen blev det matdags för oss båda så vi gick till Mc Donalds. Signe slog på stort. Hon brukar amma mellan 5-10 minuter, i undantagsfall uppemot 20 minuter. Men är man på Mc Donalds så är man. Plusmeny skulle hon ha. 28 minuter tog det att få i sig den, men gott var det sa hon, och man blir vad man äter...

Mafners gobit.

Hos mormor och morfar

Igår var vi hos mormor och morfar. Vi lärde dem vipp-på-rumpan-affär-sången och fick middag i utbyte. Sen tittade vi på diabilder på mig och Pär som små. Jag hade inbillat mig att Signe var mer lik mig som liten, men vi är verkligen inte lika alls. Jag hade mindre ögon, större mun, mer avlångt huvud och mörkare hår.  Och så var jag inte lika tjock.

Några som däremot var lika var min pappa och Pär. Skägget, håret, kroppen, hållningen och näsan. Skrämmande lika. Det ser man ju inte idag, nu är det jag som är mer lik pappa.

Signes morfar tog fina bilder på Signe.

 Goaste tassarna

Härligaste leendet. Finaste skatten. Grymmaste dubbelhakan.

Upptäcker världen

Signe upptäcker världen. Vill ta in världen. Vill ta på världen. Vill dregla lite på världen. Idag berättade jag för henne att det finns annan sorts mjölk än den hon får. Hon blev väldigt intresserad och genast undersöka den. Hon är stark och välte den nästan.

 Ekologisk säger du? Snygga ränder!

Men är det inte en rätt hård och trist förpackning i övrigt?

Tänk att jag får vara med på den här resan. Se allt med nya ögon. Fundera över vad det är som intresserar henne. Vad som får henne att bli frustrerad när hon inte klarar av att göra, när hon vill komma närmare och se mer och när hon tröttnar. Älskade Signe. Jag vill upptäcka världen med dig!

Sten, sax, påse...

Signe var rätt seg idag efter vårt prästäventyr, så hon bytte inte om från pyjamasen förrän efter två. Här roar vi oss med att leka sten, sax, påse. När Signe förlorade för tredje gången i rad gav jag upp. Det är liksom ingen utmaning när motståndaren alltid bara väljer sten. Notera den uppgivna blicken när hon inser att hon återigen har förlorat.

Satan, jag som trodde jag skulle vinna...

Signe och ankan

Signe fick en anka av Christas mamma när vi hade Tysklandsbesök, hittills har hon inte varit så väldans intresserad av den. Idag fick hon dock upp ögonen för den...

Nej, men dra på trissor vilken fin anka...

 ...för att inte tala om hur god den är...

... om jag håller den i ett fast grepp om näbben kan den inte bitas tillbaka.

nakenfis

Även som nakenfis är man stilig i dregelscarf...

30 präster

Jag och Signe har varit på återträff. Vi har umgåtts med trettio präster i ett dygn (och Signe är fortfarande odöpt). Det var ett äventyr. Tåg till Nyköping, sen buss till ett slott och så sova en natt borta utan pappa. Vi klarade det fint, men jag skulle kunna sova ett dygn nu. Har dock fått en mycket fin natt inatt med öronproppar och bara halvvaken vid amningen vid halv två, halv fyra, halv sex, sju och halv tio. Nu sover Daniel. Och Signe sitter i bärsjalen och sover. Jag har ställt datorn på en bokhylla så jag kan stå och blogga och samtidigt gunga med knäna så lilltigern inte vaknar.

Fars dag

 Vi säger grattis till världens bästa pappa på fars dag.

Det finns ingen som du, kärleken.

Pedagogen

Igår lärde Signes mormor Daniel hur man löser en sudoku. Sen lärde hon Signe hur man tar tag i en sked. Mormor är en sann pedagog.

Det var första gången Signe så tydligt greppade och tog tag i något. Hon växer, min lilla tjej. Man riktigt såg hur hon ansträngde sig. Koordinerade ögon och hand. Hon gör världens sötaste min med munnen när hon koncentrerar sig så där. Som en liten pussmun eller som en liten mus.

Hon har blivit så stadig också. Det beror inte på att hon har legat så mycket på mage och övat. Då blir hon snabbt arg. Här är hon ändå hyfsat nöjd för hon får ligga och kika på den spännande trumman och snuttekaninen med pappa.

Rätt sida

När man vaknar på fel sida, en alldeles för tidig sida, då är det tur att man har väldens bästa som låter en somna om och sova i en och en halv timma och vakna klockan elva för att gosamma lilltjejen i sängen och sen få fin brunchfrukost.

Sen hade dessutom finaste Maria varit här och lämnat ett paket till Signe medan jag sov. Bästa presenten. Den silvriga barnkammarboken med alla Signes favvolåtar. Som vipp-på-rumpan-affärn som Alva har lärt oss.

Just nu - sovmorgon

Min familj har sovmorgon. Själv har jag varit vaken sen halv sex och ätit långfrukost i lugn och ro sen halv sju med hela DN för mig själv.

Sjusovarna...

Spegel, spegel på väggen där

I söndags var Signes mormor och morfar här och speglade sig lite. Ja, och vem som var vackrast i landet var kanske inte så svårt att avgöra...

Rustad för istiden

Man vet ju inte hur vintern blir, kan ju bli lika illa som förra vintern eftersom valet gick så dåligt. Jag bara väntar på att moderaterna kommer hit och dumpar sin snö från Danderyd. Jag och Signe och vagnen var ute på äventyr i tisdags när det snöade både vertikalt och horisontellt. Signe var utrustad med sin nya mössa så hon klarade sig bra. Jag blev svettig som en liten iller eftersom vagnens hjul slutade rulla och började ploga snön istället.

Ska jag se det som en uppmaning att stänga in mig i några månader och bara äta kakor?!