Lika som bär del 2

Man ser ju vem som är vem. Men de är rätt lika, mina små blåbär.

 

 

Finn

Signe

Finn 5 månader

Din femte månad var månaden då du skulle döpas. Din farmor och mellanfaster kom från Tyskland. Och så blev du sjuk. Rejält sjuk. Rs-virus och sjukhusvistelse istället för släkthäng och dop.

I denna din femte månad har du insett vilka röstresurser du har. Du ger ofta och gärna ifrån dig små illtjut. Du är inte arg. Du bara skriker. Oftast gör du det när du är glad och uppspelt.

Det bästa som hänt den här månaden tror jag att du tycker är att vi tagit fram en matstol till dig. Vi hade ju tänkt att ta det riktigt lugnt med mat eftersom att det mest blev en kladdig stress när Signe var liten och hon dessutom var så totalt ointresserad av nästan alla mat. Så fick du ändå smaka lite soppa på ett finger, hålla lite i en morot och knapra på ett kex. Och allt är succé. Du vill ha mer. Du vill ha det snabbt. Du vill hålla själv. Allt är gott. Du klarar av att hantera lite större bitar och mos. Du älskar mosad morot, potatis, palsternacka. Du smaskar i dig bitar av pastaskruvar, vetekex. Du suger eller försöker gnaga på äppel- och päronklyftor. Du tuggar i dig ugnspannkaka och avokado. Vi pratar inga stora mängder. Vi pratar små, små smakportioner. Och du älskar det. Och vi älskar det. Lite ont i magen tror vi dock att du fått, så vi tar det väldigt lugnt ändå. Bara lite, lite, och så länge som det är kul.

 

Soppfingret

 Tallrik och äpple

 Banan

Du är ingen stjärna på att sitta dock. Det ser inte så ergonomiskt och skönt ut i den där matstolen. Sitta fritt är du också helt ointresserad av. Har du tur så kan du sitta några sekunder men oftast faller du bara som en kägla så fort du rör dig. Du verkar inte förstå att du sitter och att man kan försöka hålla balansen. När du sitter i soffan med stöd så spänner du ofta ryggen och benen som om du försöker ställa dig upp, det resulterar bara i att du glider ner och halvligger som en liten hög åt något håll eller hamnar rakt på näsan.

 Bilderna ljuger lite. Så här bra sitter du inte.

På golvet flyttar du dig som visarna på en klocka, men när du ska framåt eller bakåt händer ingenting. Då ligger du som en skalbagge som har hamnat på rygg och liksom sprattlar med benen och armarna hejvilt upp i luften, bara det att du ligger på mage.

Du sover som en kratta på natten. Nappen som är en guds välsignelse på dagtid då den räddar den här mamman från nervsammanbrott är ett gissel på nätterna. När nappen eller bröstet inte är i munnen vaknar du. Det kan gå fem minuter, 20, eller om man har tur någon timma. Jag vet inte hur många gånger jag vaknar per natt. Du kan äta/småsnutta uppemot tio gånger. Jag försöker att inte räkna. Stökig är du också när du äter, du sparkas och fäktar och försöker hålla bröstet i ett hamburgergrepp med båda händerna. Du har alltid lite för långa naglar dessutom eftersom vi är dåliga på att hålla efter de där små ogräsnaglarna. 

På dagtid fortsätter du dock med att sova själv då och då, eller själv och själv, men med Ugglan i ett fast grepp. Och med nappen så klart. Dock måste man nästan alltid vagga dig i famnen, men det går på någon minut. Det är mycket smidigt när jag är själv med dig och Signe en hel dag. Då brukar du få sova i soffan och jag och Signe stänger dörren till köket och bakar.

Sjalen har vi helt slutat med, nu när du vuxit i Manducan och jag har kommit på hur jag ska spänna remmarna är den väldigt smidig. Dock sover du oftast vid bröstet eller själv med nappen när vi är hemma, men när vi ska någonstans så är det alltid Manducan som följer med. Vagnen har du bara åkt i en gång sen början på december. När jag hämtar och lämnar Signe på dagis är det smidigast att ha dig i Manducan. Då är du nöjd och hon får åka vagnen den långa vägen hem och är också relativt nöjd. Det är så skönt att du accepterar selen även när du inte sover, annars skulle det var riktigt kämpigt. Nu är det tungt att bära efter en dag, men det är inget jag tänker på så länge du är nöjd.

Du har ett fantastiskt humör. Du är nästan alltid glad. Allt är kul. Du ler åt världen. Åt oss, åt främlingar, åt alla som tittar på dig. Och mest ler du mot Signe. Hon är din stora idol.

Top model

Jag har hört att nya säsongen av Top Model snart börjar sändas...

Världens sötaste. Vet inte vad hon fått dessa poser från.