På bussen i förra veckan öppnades inte dörrarna när Daniel och Signe skulle gå av. Daniel ropar "ursäkta mig!" Det tyckte Signe var jättekul och skrek "mer, mer". Då glömde vi bort att hon lär sig allt man säger just nu.
Signe kan gå och småprata och sjunga. Så plötsligt om någon står i vägen skriker hon med mörk röst "ursäkta mig!"
Hon gör det på öppna förskolan till andra barn, hon säger det till mig och Daniel.
Så sjukt sött. Måste upplevas!
Just ja, hon sjunger nu också. "lyckan kommer, lyckan går ... Fader vår" och "lille ko, lille ko, lille söte ko"
I förra veckan var det premiärbesök på junibacken för mig och Signe. Lyckat. Signe fick krama Findus och trodde att Kattla var en krokodil.
1 kommentar:
Signe, det är härligt att du tar ut svängarna, kramas och står på dig. kram från mormor
Skicka en kommentar