Hippietunikan

Idag inviger Signe sin hippietunika som hon fått av sin morbror och bästa tanten Amanda. Hon var så klart söt som socker, som ni ser. Under har hon nya stora strumpbyxor utan ankstjärt som hon drog upp ändå till armhålorna. Så ska strumpbyxor bäras, menar Signe, annars blir man kall om magen.

Intensiv blick.

världens mysigaste

När Signe och jag är hemma på dagarna har hon börjat sova på mig i soffan någon timma mitt på dagen. Det är så oerhört mysigt. Hennes varma kind mot mitt bröst. Min näsa i hennes mjuka hår. Igår var vi borta hela dagen så då uteblev vår mystimma, så jag hade lite abstinens idag. Men som tur var så fick jag dagens gos idag innan vi gav oss iväg på dagens äventyr.

och vi har inte en vinnare...

... utan två. Signe har blivit vägd. 5,47 kg stannade vågen på, eller 5470 gram som man säger när det gäller sådana här småtjockisar. Det betyder att jag och Amanda vann. Jag med 5,42 och Amanda med 5,52.

Alltså 470 gram på två veckor och två dagar! Inte illa.

Stars and stripes

Signe har en ny pyjamas med stjärnor och en nya varm höstfilt med blåa ränder. Kombinationen blir som en inverterad amerikansk flagga.

När Signe kom på det blev hon så här glad...

 

Hon får mig att tänka på en lycklig sköldpadda.

Nya overallen

Signe trivs väl sådär i nya overallen. Mycket lättare att få i benen, men armarna måste man alltid krångla i under skrik om hon inte är riktigt trött och avslappnad, men det var likadant med den förra. Här har hon i alla fall somnat i vagnliften innan vi ska gå ut. Overallen är varm och go i alla fall, vindtät, något stor, men hon växer ju så det knakar.

På fredag är det dags för bvc igen och vägning och mätning. Sist vi var där, den 20e oktober vägde hon exakt 5 kg. Vi har haft lite gissningstävling inför mätningen på fredag, jag tror på 5,42 kg, Daniel 5,60, Signes mormor på 5,30 och morfar 5,20. Vad tror ni?

Skrattet och tröttheten

Signe bjuder på så många fina skratt varje dag. Det här är från idag, precis innan vi skulle iväg på promenad och bäbisdejt.

Idag har jag varit så oerhört oerhört trött. Försökte sova lite på förmiddagen när Signe slumrade till i sin babysitter. Det gick sådär. Så fort jag la ner huvudet på kudden vaknade hon trots att jag gungade henne hela tiden. Jag var så trött att jag mådde illa. Somnade säkert hundra gånger och vaknade sen 10 sekunder senare bara för att känna mig halvt död. Om och om igen. Jag förstår precis var det räknas som tortyr när man inte låter människor sova.

Nu på eftermiddagen gick Daniel och Signe till Konsum. Jag ville bara sova, men jag var för trött. Hade behövt någon som gick runt och vaggade mig, låg bara och vred mig i soffan tills de kom hem igen.

...  men det där skrattet. Det kan göra den tröttaste mamman lycklig.

Dregel, bad och en söt vårrulle

Det är oerhört svårt att se vem Signe är lik. Hon är Signe bara. Jag kan inte alls se att hon har någons mun eller näsa.

Hon är dock lik sin morbror på minst två sätt. Hon har börjat dregla väldigt mycket. Ja, inte för att hennes morbror dreglade så mycket sist jag såg honom, men förr i tiden, när han var en liten tjockis, då pratar vi dregel. Sen älskar hon att bada. Hon skulle nog gärna somna i badet precis som morbror. Hon blir så galet arg när man tar upp henne. Illtjuter. Det vet jag inte om hennes morbror gör, men vad vet jag.

Sen är hon lite lik sin kusin schnauzern också. I det att hon somnar bäst om man vårrullar henne.

Signes mormor och morfar har varit i London och kommit hem med fina kläder till Signe. Här inviger hon en body i storlek 3-6 månader, bah, de vet ingenting om hur stor en svensk/tysk viking kan vara vid två månaders ålder. Den passar utmärkt. Den är också väldigt praktisk när man dreglar. Då lägger sig liksom dreglet bara på kragen. Briljant var ordet, sa bull.

Världens sötaste