barnkultur

Det var bättre förr. Inte för att jag har någon koll på dagens barnkultur, men kan något slå den här låten.

I Indialand bak Himlajas rand
där händer det konstiga saker ibland
Där bodde en trollkarl som trollade så
att åtta blev nitton och nitton blev två

Han trollade så att ett berg kunde bli
en fettisdagsbulle med vispgrädde i
så vattnet som rann i en flod ett tu tre
förvandlades till både kaffe och te

Han trolleritrollade också så att
ett nötskal stack ut som en ståtlig fregatt
så stjärnorna regnade ner som gullsand
och månen föll som en citron i hans hand

Och Kejsarn av Kina han sa: jag slår vad
att ingen förvandlar sig till lemonad
Haha! ropte trollkarln se då på min kraft!
och simsalabim blev han till ett glas saft

Men solen sken het över risfält och älv
och trollkarln blev törstig och drack upp sig själv
Det skedde i misshugg som ni nog förstår
men det har han ångrat i sjuhundra år

Har tyvärr inte lyckats hitta den i "rätt" version på spotify, men här finns den i en något löjlig dansbandsversion Jerry Thåström – Trollkarlen

Men hur skönt är det inte att han i misshugg dricker upp sig själv.
Misshugg, sa Bull.

säl

Igår kallade Daniel sin gravida tjej för säl.

Och jag som trodde att han ville ligga nån gång det här året. Well... no?!

amningspropaganda

I måndags träffade vi vår barnmorska. Då stod det amningspropaganda på schemat. Det var rätt ok. Man får ta det med en nypa salt. Amningshormoner, hud mot hud, det kräver ofta lite tålamod i början, mamman luktar godare. Jag ska föreslå för Daniel att han duschar lite oftare.

Jag lämnade ett urinprov eftersom jag haft lite mer sammandragningar nu de senaste veckorna. De har inte hört av sig än, så förhoppningsvis var allt bra. Sen tog de järnvärdet och det var på 122, så jag kan inte skylla på det när jag är trött.

halvtid

Jag säger bara det. Halvtid.
140 dagar av 280.
20 veckor av 40.
50%.

skansen

I söndags var Brödil på Skansen för första gången. Tror hon gillade det, otacksam unge annars, jag bjöd ändå på våfflor för 45 kr styck.

Skansen bjöd också till. Solen sken. De årsgamla björnungarna badade och lekte med en boll och stor-björnen visade upp sig.


Vargarna var det också liv i, den ena ställde sig bara tre meter från oss och stirrade på mig medan den bajsade. Hundar ser ju aldrig så fåniga ut som när de bajsar, det samma gäller vargar. Så det kallar jag att bjuda till.


Den enda som inte ansträngde sig det minsta var järven. Vet inte ens om det var en järv. Kan ju varit nån gammal pälstrasa de lagt ut bara för att luras.


Det enda som gjorde oss lite besvikna var att de inte hade några vesslor. Vi hade gärna sett vesslor, så är det någon som vet någon djurpark i Sverige som har dessa fantastiska djur så säg till, för här ska Sverigesemestras i sommar.

diskmaskinsdjävul

Snälla grannen Kalle var här och skulle hjälpa oss installera nya diskmaskinen. Då visar det sig att avloppsslangen är en dm för kort. Nu tror ju inte jag på helvetet, men gjorde jag det så skulle det sitta fullt med smådjävlar där och korta av avloppsslangar som de sen njutningsfullt tuggade i sig. Sen skulle de bli så till sig i trasorna att de hånglade loss med Saddam, som i South Park.

sparkfest

Jag var helt slut när jag kom hem efter jobbet idag, så jag la mig platt på sängen med ena handen på magen och då plötsligt känner jag hur Brödil sparkar. Alltså jag känner det inte bara inifrån utan med handen också!

Tio minuter senare kommer nästa spark. Precis då ringer Daniel på dörren, jag går inte upp och öppnar för jag vill inte störa Brödil i hans gympapass. När Daniel kommer in så känner han också på magen och Brödil sparkar flera gånger.

Det var fint att Brödil var lite kommunikativ för en gångs skull, annars är det mest hoppa på urinblåsan som gäller eller bita mig på känsliga ställen.

naveluppdatering

När kvällen kommer har en fjärdedel av naveln börjat vända sig åt fel håll - dvs utåt. På morgonen har den återvänt till det normala.

välklädd

Efter fyra dagars ledighet är det dags att gå till jobbet igen. Jag behöver vara lite snygg idag så jag tar på mig min nya svarta gravidkjol. Resultatet? Jo, jag ser ut som en välklädd tunna. Stylish.

Igår var jag på vattengympa. Man vet att man är gravid och inte riktigt sig själv när man går med på att de släcker ner hela simhallen och lyssnande på delfinmusik, hållandes andra gravida i händerna rör sig i en ring där varannan flyter och varannan går.

hjärtat

Idag träffade vi vår fina barnmorska Maria. Vi fick lyssna på Brödils hjärta. 150 slag i minuten.

Det finns någon gammal gravidmyt som säger att om bebisens hjärtslag är över 140-145 så är det en tjej. Nu tror jag ju inte på sånt, så jag fortsätter tro att det är en kille.

tillbaka till namnen

Hålla fast vid det konkreta var det.

Daniel och Annas senaste namnlistor:

Hjalmar
Henning
Eskil
Vidar
Tage

Signe
Liv
Tekla
Stella
Irma

med ett plopp

Om jag nu ska få utåtnavel så hoppas jag att det kommer med ett plopp.

RUL

Imorgon är det dags för rutin ultraljudet - RUL. Då ska vi få titta lite längre på Brödil. Ungefär en halvtimme ska undersökningen ta. Jag är nervös. Tur att jag har haft så mycket på sistone så jag knappt hunnit tänka på det, men när jag tänker då är jag nervös.

Ibland tror jag att jag känner av Brödil. Som små puffar, men jag vet inte. Tarmarna har ju ställt till med rätt mycket ofog också så det är svårt att veta vad som är vad egentligen.

alien

Daniel kan inte säga alien. Jag tror alltid att han pratar om älgar när han försöker säga det. Men det kan ju vara för att jag tror att tyskar alltid pratar om älgar. Han kan inte säga lera heller, men varken alien eller lera är ju så där jätteanvändbara ord. Fyra däremot...

Min navel håller i alla fall på att förvandlas. Därav alien. Jag var mycket nöjd med min navel innan, den såg ut som en stjärna, eller en kattrumpa som Daniel sa. Han är bara avundsjuk. Jag ska inte skriva vad hans navel ser ut som.

Naveln har nu nästan blivit platt. När kommer den börja stå ut? Kommer den bli sig själv igen sen? Eller kommer jag föralltid vara dömd till att leva med utåtnavel som om jag var en älg.

Fatcamp

Jag och Brödil har varit bortresta med jobbet. Fem dagar med frukostbuffé och vällagad lunch och middag på bestämda tider. Brödil trodde att han kommit till himlen och gick nog upp nåt kilo.

Jag har två gånger fått frågan: "Jag måste bara fråga, men är du gravid?" Båda gångerna misslyckades jag med att svara "Nej, hur så?" Det hade varit fantastiskt roligt.

mycket mer och lite mindre att älska

Det är tur att jag växer så det står härliga till för idag har jag varit och fått ett stort födelsemärke bortskuret. Så då blev det ju lite mindre av mig att älska, men som sagt, det blir ju rätt mycket mer mage hela tiden. Den är rätt fin nu. Börjar synas även när jag ligger ner på rygg.

Nyfiken som jag är var jag tvungen att kolla på födelsemärket och tillhörande köttstycke när det låg i ett provrör i vätska. Det skulle jag inte gjort.