På åttonde dagen

Signes kolik/magont startade på dag åtta. Idag är Finn åtta dagar. Vi håller tummarna att han får fortsätta vara en nöjd sovbäbis. Både för hans skull och för vår.

Igår blev han alltså en vecka. Det firade vi med kyrkoval, utflykt till Markuskyrkan och migränen från helvetet. Jag grät efter jag hade röstat för jag hade så ont. Alvedon är ju ett hån. Ringde tillslut efter mormorns tips till vårdguiden och en sjuksköterska kollade med någon barnmorska vad de brukar ge för starkare grejer på BB. Så efter två omgångar pronaxen är migränen nu reducerad till bara vanlig huvudvärk och jag känner mig mer som människa igen. 

Finn har kläder på sig idag för ovanlighetens skull. Han kör annars mest på naket och hud-mot-hud. 

Jag vet inte om han har gått upp till sin födelsevikt än, men jag misstänker det. Dock känns han så stor. Han är mer bäbis och mindre nyfödd. Även om han när han ligger på skötbordet kan se riktigt pluttig ut.

11 september

Idag var dagen. 

Men dagen kom redan i söndags. Tack för det. 

Nu är vi hemma. Försökte vänja oss vid att vara fyra. Vid att vara storasyster, tvåbarns mamma, tvåbarns pappa och lillebror. Det går rätt bra. Ibland vill man finnas på två ställen samtidigt, finnas för två samtidigt. För tre. Men man inser också att man räcker. Att man gör så gott man kan. Att man älskar. Så mycket.

Storasyster

Lillkillen

Myset.

Nu är han här

Kärleken

Finn 

Hört genom sovrumsdörren

Jag har "sovmorgon". Lite svårt att sova bara, det pratas, bajsas, leks med djuren och härjas i badrummet. Signe vill gärna väcka mig och när de håller på och tar på kläderna precis utanför min sovrumsdörr så säger hon:

"Jag är så sugen på mamma att jag nästan äter upp henne."

Otacksam

Har precis hämtat ut finaste amningskudden med elefanter på posten. Tycker att Bäril är mkt, mkt otacksam som inte genast kommer ut så vi kan testa den. 

Börjar också seriöst oroa mig för den där budgetposten: saker man handlar när man är föräldraledig men inte har fått någon bäbis än.

dagarna går

Bärils mormor trodde att han skulle komma idag. Då skulle han följa familjens födelsedagsmönster. Att fylla år med en veckas mellanrum. Min mormor börjar den andra januari, jag fyller en vecka senare, min mamma exakt en vecka efter det och sedan Daniel ytterligare en vecka senare. I mars fyller Pär den 16e och pappa en vecka senare.

Men Bäril kommer alltså inte födas en vecka efter Signe.

Idag var jag hos barnmorskan. Järnvärdet hade gått upp trots att jag mest äter gröt, så nu var det uppe på 120. Sf-måttet var 34, vilket följde kurvan bra. Blodtrycket var bra som vanligt och sen var det inte så mycket mer att prata om. Fick en ny tid. Den 19 september. Men hoppas ju att något händer innan dess.

Kanske hinner jag gå in i vecka 40 (39+0) vilket är på torsdag. Eller tänker Bäril pricka in den 11 september trots allt. Det vore ju just snyggt. Katastrofdatumet framför alla andra.

Suck.

Pappa du är så... (2.0)

... klok och busig!