Finn 2 månader, i efterskott,

Jag började skriva en text om Finn två månader. Sen kom det annat ivägen så den blev aldrig riktigt klar. Så här kommer den oklara tvåmånaderstexten och så får vi satsa på tre månader snart.

I två månader och en dag har han funnits med oss. Finn. Och det känns så kort och så långt på samma gång. Men mest känns det fantastiskt.

Finn, du blir mer och mer en egen person. Visar vad du vill och vad du tycker om.

En av dina favoritsysselsättningar är blöjbyte. Då ligger du och tittar på din speldosetiger som hänger i en liten torkställning ovanför ditt huvud. Ibland hänger där också Signes färgglada trosor och strumpor. Då blir du så glad och uppspelt att du pratar och viftar och sprattlar.

Pratar gör du mycket. Med mig, Signe och Daniel eller med figurerna i ditt babygym eller bara med något annat du tycket är fint som en flaska olivolja eller några röda skåp.

Du växer så det knakar men har inte lyckats med samma dubbelhaka som Signe. Du har gått från under medellängd till över på dessa två månader. Du kan fortfarande ha en del kläder i storlek 56 men vi har också fått börja med storlek 62.

Du har inte lika ofta magknip längre och du kräks inte riktigt lika mycket även om det fortfarande blir en hel del klädbyten.

På nätterna stånkar och stönar du inte lika mycket. Du har nästan slutat bajsa på natten och ofta sover du ganska bra på sidan i ditt babynest i spjälsängen de första timmarna. Därefter vill du helst sova nära. Men det är svårt för du viftar så.

mobil

Finn älskar saker som hänger ovanför hans huvud. Ger de ljud ifrån sig och rör sig blir han överlycklig. Strumptorkställningen ovanför huvudet vid skötbordet med speldosetigern få honom att sprattla vilt med hela kroppen. Nu har jag köpt en mobil som jag flyttar runt där jag behöver lägga honom för att få armarna fria en stund när han inte är sugen på att sitta bärsjal.

Här hänger vi tvätt tillsammans:

Morgonchill

Med Signe var det alltid upp och hoppa så fort hon hade vaknat på morgonen. Finn är en riktig sovmorgonsbäbisbi jämförelse. Han vaknar, ligger och spratt, skrattar, pruttar och somnar sedan plötsligt om, bara så där klockan kvart över sex. Sover tio minuter och är sedan igång igen.

Idag ska vi till Röda Korsets sjukhus i Bergshamra och träffa lymfterapeut och lymfspeciallistläkare. Är så tacksam att vi fick en tid snabbt efter det där usla mötet med läkaren på Astrid Lindgren. Har inte ens velat skriva om det för jag var bara arg och ledsen.

Bagaren

Signe läser boken om grävskopor och traktorer, men säger hela tiden bagaren. Det logiska i detta? Grävmaskin heter bagger på tyska.

Oron

På måndag ska vi till Astrid Lindgrens barnsjukhus för att träffa en läkare som ska kolla på Finns fot.

Jag har försökt hålla oron borta sen vi träffade läkaren på SÖS sist. Det har gått ganska bra. Oron finns där men jag låter mig inte riktigt gå in i den.  Trots det tänker jag på foten varje gång jag byter en blöja, tar på ett par strumpor, när jag ser små barn som lär sig gå, när jag hittar Signes gamla skor. 

Men nu har jag kommit till en punkt när läkarundersökningen ligger så nära i tiden att jag inte kan hålla undan oron längre. Den gör fysiskt ont i mig. Smög sig på igår kväll och är nu här, i mig, hela tiden. Och nästan inga andra tankar får plats. Bara den där lilla, stora foten.

Det känns så skört allting, som om det snart ska gå sönder. Nu vet vi ingenting. På måndag kanske vi får veta saker vi önskar att vi inte hade behövt få veta. Än så länge är oron allt som finns. På måndag kan det bli verkligheten. Nu vill jag bara att tiden ska gå. Gör även om det är skönt att inte veta, så vill jag veta nu, så att jag vet vad jag ska oroa mig för och vad jag kan få släppa.

en trött Finn

 Försökte mig på att fotografera Finn och mig med självutlösaren.

 

Finn var lite trött

 Eller mycket.

Om jag inte får sova snart biter jag dig i axeln.

Tre minuter senare sov han gott i bärssjalen och jag vispade ihop en pannkakssmet till kväll. Gäller att förbereda lite. Idag är det ensamrejs med kidsen. Det innebär hämta på förskolan klockan tre, åka till Signes kör i Söderledskyrkan som börjar fyra. Sjunga. Ta sig hem och laga pannkakor. Överleva kvällen. Överleva nattningen. Somna som en stock. Inte väckas av Daniel som kommer hem någon gång vid 22-tiden. Så ser planen ut.

sjukt bra timing

Att vara föräldraledig samtidigt som Malin är helt fantastiskt. Hur timade var/är vi inte. Beräknade med fyra dagars mellanrum och i slutändan visade det sig att Finn blev två och en halv vecka äldre. Finn och Måns. De två, de kommer kunna ha kul tillsammans. Och bråka. Och följas åt genom livet. Hoppas jag. Och jag och Malin kan hänga och vara föräldralediga tillsammans. Hittills har det blivit hemma fika och ute på stan lunch och i det närmaste planerar vi för surdegsbagerifika, IKEA-besök, barnvagnspromenader och fika i Gamla Enskede. När småkillarna blir äldre blir det nog också lite öppnaförskolanhäng.

 Första dejten.

 För någon vecka sedan. Båda vakna för ovanlighetens skull.

Daniel, Finn och Måns i måndags. Finn 8 veckor och 1 dag. Måns 5 veckor och fyra dagar . Daniel snart 30 år.

Också från i måndags.

Alva och Signe kan ju också leka och bråka, det blev ju oerhört mkt lättare när Signe började prata men de ett och ett halvt åren som skiljer de åt märks fortfarande även om det blir lättare och lättare att hitta gemensamma lekar. Som i måndags, då de fick rida på hästarna i Starrmyran. Det började lite svajigt här hemma med att Signe mest skrek, MIN, MITT, MINA, men efter hästridning och varm choklad så lekte de så fint att Alva inte ens ville gå hem.

Signe och hästen Bamse.

 Det skrittades och travades och jag fick anstränga mig för att inte visa mig rädd.