God Jul

Från oss alla till er alla,

en riktigt GOD JUL.

Nakenbäbis (och pappa)

Signe älskar verkligen att få vara naken. (Uppenbarligen Daniel också baserat på det här och förra inlägget.) Jag tror hon känner sig fri då. Fri och lätt och glad.

 Härligt att vara naken. Frihet.

Signe försöker förövrigt slå bajsrekord idag. Också ett sätt att fördriva en söndag. Igår slog hon skrikrekord. Då föredrar jag bajs. Även om jag inte trodde att jag skulle skriva föredrar och bajs i samma mening så gör jag det. Jag föredrar bajs. Nu vet ni.

Kärlek x3

Det går ju inte att skriva något som matchar de här bilderna, så jag låter bli...

 (Försök att inte spana in pappans bröstvårtor, fokusera på världens mest intensiva ögon istället...)

fredagsmys

Just nu - skavlan på svt play, blåbärste och polkachoklad.
Lilltjejen sover sedan en timma helt själv i sovrummet. Sover som en klubbad säl efter 45 minuter amning. Aj, säger mina bröst. Men det är det värt. Egentid alltså, bra grej. Fredagsmys. Härliga tider.

Plötsligt händer det

Signe har den senaste veckan börjat tycka att det där med att ligga på mage inte är så farligt. Det har till och med resulterat i ett och annat leende. Idag låg hon på mage i köket på en handduk med den fantastiska värmefläkten som vi köpt på Claes Ohlsson surrandes i bakgrunden. Då hände det. Vändningen. Från mage till rygg. Och jag hade kameran där, för att hon var så söt när hon nakengymmade, och lyckas fånga det på bild. Hur fint är inte det? Då kan ju ni få se genibäbisen göra sin första lyckade vändning. Framförallt kan hennes pappa som inte får hänga med henne hela tiden och se alla små framsteg varje dag se det. 

Jo, här ligger man ju bra...

... då jobbar vi åt vänster allihopa...

... å lite till... Mr Räv, jag ser inte att du jobbar!

... på rygg!

 Great success!

 Sen ville mamma att jag skulle göra om det men då ville jag prata med kompisarna. Kalle Kanin och Mr Räv. Och som jag har pratat idag. Ingen annan har fått en syl i vädret. Just nu överröstar jag pappa när han spelar gitarr och sjunger. Det ni!

en räv bakom örat

När Signe föddes låg hennes öron slickade mot huvudet. Det höll sig i någon månad. Nu har det börjat röra på sig rejält. Öronen står ut åt alla håll. Jo, hon har ju att brås på om man säger så. Mamma, morbror, morfar. Flygöron, var ordet sa Bull.

En räv bakom örat, säger du?

Nej, här får det plats ett helt tjog. 

Och det märks...

tid

Det är en oerhört fin tid och en galen tid, en trött tid, en tid att alltid minnas, att helt säkert längta tillbaka till, en tid som alla uppmanar mig att ta vara på, en tid som känns som en evighet när hon är ledsen.

Det finns en tid för allt.

Vi försöker skapa lite Anna-och-Daniel-tid också. Att få Signe att sova någon eller några timmar själv i sängen innan vi går och lägger oss. Det vore skönt. Hon somnar för kvällen nån gång mellan sju och nio, men ofta sover hon så ytligt då att det inte går att lägga ner henne utan att hon vaknar och är ledsen, så det blir att någon av oss sitter med henne i gungstolen. Men vi jobbar på det.  

Första bilden på oss. 

Tagen med min mobil i mörkret på Råggatan vårvintern 2008.