När Signe föddes låg hennes öron slickade mot huvudet. Det höll sig i någon månad. Nu har det börjat röra på sig rejält. Öronen står ut åt alla håll. Jo, hon har ju att brås på om man säger så. Mamma, morbror, morfar. Flygöron, var ordet sa Bull.
En räv bakom örat, säger du?
Nej, här får det plats ett helt tjog.
Och det märks...
5 kommentarer:
Då är det bara att tejpa öronen mot huvudet!
Själv har jag tydligen onormalt små öron vilket folk ibland upptäcker och skrattar åt.
Japp, tjepade öron var det här... så vi kan ställa ut henne :)
Onormalt små öron och ett sugklocksmärke i huvudet. Det är ju också ett festligt partytrick, nästa i klass med att vifta på öronen.
Tur att jag inte är tunnhårig så att jag kan välja om jag vill visa mina festliga partytrick!
var det där en pik mot Signe eller Daniel? :D
Det enda jag saknar på Signes huvud är min sluttande plattform längst bak.
Då blir det hattrick!
Inget hår, seglar öron och balans platta.
Världens sötaste i alla fall
Skicka en kommentar