vunnit en dag (9+2) skrivet 8 februari

Idag var det dags för nytt ultraljud. Väldigt nervöst. Eftersom Signe fortfarande var sjuk var jag dessutom tvungen att gå själv. Klockan 8:30 var det dags. Jag började gråta så fort barnmorskan frågade hur jag mådde. Svarade att fysiskt är det helt ok. Psykiskt väldigt jobbigt. Hon fick hålla mig i handen och så tittade vi. Eller jag blundade och hon tittade och så sa hon att ja, här är det någon, med ett hjärta som slår. Då grät jag lite till. Sen fick jag lov att sluta så att hon kunde mäta och ta två bilder som jag fick med hem till Daniel så han också skulle få titta.

Bäril var 25,1 mm från huvud till rumpa. Det gjorde att hon beräknade henne till 9+2. Enligt tidigare beräkning så var vi i 9+1 så i och med det så vann vi en hel dag. När första delmålet är att ta sig till vecka 12 så är en dag en oändlig tid. Januari och februari är ju alltid långsamma månader, men herre min Jee, vad långsamt det har varit just i år.

Bärils huvud är större än resten av kroppen, jag fick se en arm som viftade och ben som sprattlade. Navelsträngen gick också att urskilja.

Jag har gått med ett lugn i kroppen hela dagen, även om jag fortfarande oroar mig. Men än så länge växer Bäril som hon ska, hjärtat slår och det är allt vi vet.

Bäril. Huvudet längst ner i bild. Ett ben högst upp.