Kan själv

 Kan själv. Äter tomat. Har också dekorerat ansiktet med lite fruktpuré.

Det har varit lite si och så med ätandet på sista tiden, säger mamma. Det där med att någon stoppar in en sked med något kladd på var ju roligt det första gångerna. Sen försvann nyhetens behag och dessutom fick jag äcklig fruktgröt bara för att pappa blev lite skogstokig när mamma köpte god gröt från Nestlé.

Jag är ju en lilltjej som kan själv. Kan snart gå själv. Joråsatte. Eller, om jag inte kan gå snart själv kommer jag bli tvärilsk. Idag har jag förresten maskat mig framåt någon decimeter eller två. Mamma säger att jag måste lyfta huvudet samtidigt som jag lyfter rumpan, men jag kör bara ner huvudet i madrassen och pressar mig framåt, så det så. I alla fall. Kan själv. Allt man får hålla i och själv trycka in i munnen är skoj. Smörgås. Bästa grejen. Tomatklyfta. Också bästa grejen. Kiwiklyfta. Det går ner. Majskrok. Japp. Vetekex. Mums. Äppelklyfta. Ja, tack. Gurkstav. Ah, en klassiker.

Smörgås. 

Jag lider lite av "att ha kakan och äta den"-syndromet. Vill ha smörgåsen i handen, men får då inte in den i munnen. Det är inte lätt att vara kan själv-bäbisen, men kul!

Måndag

Bästa bäbisen är fin i ny tröja.

Det går åt en hel del  kläder nu för tiden. Bordsskick. När kan man börja öva på det? 

Av kvällsgröten var det inte mycket som kom i magen idag. Aptiten varierar kan man lugnt säga. Gröten hamnade istället över hela bäbisen, i mitt hår och på mina byxor. Som efterrätt tippade hon ut ett helt glas vatten över mig.

Jag skrev förut om att Signe tycker om att lägga saker på huvudet. För att hon har insett att hon har ett huvud. Det har varit lite svårt att fånga på bild. Men igår lyckades jag.

Idag var vi på öppna förskolan i Markuskyrkan. Bästa starten på veckan. Sen blev det skön promenad i solen med finaste kängurubäbisen LK med mor och far. Signe var semikänguru och somnade i vagnen efter trettio minuters babybjörnsskumpande.

Bilder på badankan

Det här är vad som händer just i detta nu. Signe kvällsbadar.

Puss på världens finaste badanka.

vad gjorde jag förut?

Idag var det min tur att ha lite egentid. Det slutade väl, men började som en mindre katastrof. Daniel var ju glad som en hundvalp igår när han skulle åka snowboard hela dagen. Själv kände jag att jag inte kunde uppbåda samma entusiasm inför något. Jo, det skulle möjligen vara just en hundvalp då, men en sådan går ju inte bara att skaffa över dagen. Så jag kände mig lite deppig. Vad gjorde jag förut? Vad tycker jag om? Vilka ville jag hänga med? Vad får mig att studsa upp och ner som en gummiboll?

Känns som det var ett år sedan jag sist ställde mig de där frågorna. Först var jag ju gravid och trött, illamående, foglossnad och tjock. Sen blev jag Signes mamma. Det är ju helt fantastiskt att vara Signes mamma. Bästa grejen. Men jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra när jag plötsligt inte ska vara bara mamma. Vem är Anna, liksom. Går igenom någon sorts identitetskris och känner mig som en vilsen tonåring. Tillslut kom jag på att Anna tycker om att läsa tidning i lugn och ro och äta goda saker samtidigt. Så det blev ett litet cafébesök. Det var riktigt mysigt. Satt i säkert en och en halv timma. Tills en man kom och frågade om jag var färdig. Färdig?! Bah, här ser du en sliten småbarnsmor som inte har fått fika i lugn och ro på ett halvår. STÖR EJ!

Kände mig lite vilsen utan barnvagnen också. Höll på att gå i barnvagnssvängen när jag var på väg hem från Björkhagen trots att det är en totalt onödig omväg om man inte har just en barnvagn med sig.

Daniel och Signe hängde i kyrkan bland tanterna och åt lunch båda två. Tanterna är så söta och frågade efter mig när jag inte var med. Och alla tanterna avgudar Signe. Så klart!

När jag kom hem var Signe en gosunge och kramades och borrade in sig vid min hals. Sen ammade hon sig till söms och vi låg i sängen i 40 minuter. Kvalitetstid!

Mammas mystjej och...

... pappas gitarrtjejer

Lördagsmys på söder

Idag åkte jag och Signe till Alva, Malin och Jonas. Det var alldeles för länge sedan och det var supermys att äntligen ses. Jag har saknat. Signe uppskattade alla kramar och Alvas leksaker. När vi fikade satt hon i egen stol och åt gurkstav och majskrok. Hon är så stor min lilla tjej.

När småtjejerna skulle sova gick vi till bagelscafét vid skrapan. Mums mums. 

Signe och Malin

Intensiva dagar

Den här veckan har både jag och Signe varit friska. Jag är fortfarande lite hostig och vi tog det lugnt i måndags och tisdags, men sen klättrade vi på väggarna båda två så i onsdags efter 6månaderskollen på BVC hängde vi i Farsta Centrum. Signe var på toppenhumör sov trettio minuter i vagnen så jag hann äta lunch och blåbärsbulle i lugn och ro. Sen slog hon nya matrekord och slabbade i sig en hel burk med pastabroccoli från Hipp.

Igår var vi först på öppna förskolan och Signe härjade loss. Sen bjöd vi in oss själva på lunch hos Amanda. Tack för vuxensamvaro och mat. Signe tycker Leeloo är mycket spännande och Leeloo är en sjukt duktig hund som inte ens säger pip när Signe rycker henne i tassen. Klappa fint, inte riktigt hennes grej. Sen hängde vi lite i Ringen för att pappan som kände sig lite trött och hängig skulle få sova i fred här hemma.

Idag hade hon den dåliga smaken att vakna 05.00. Inte ok. 05.00 är inte morgon.

Snart ska hela familjen Mafner in till stan!

Stjärnan

Mamman och bilen

Alltså. Daniel går ju i skolan i Uppsala. Eller skola och skola. När det kommer till att härbärgera sjukdomar är det som ett dagis. Ett vuxendagis för blivande präster. Med sig hem från prästdagiset hade Daniel tagit med sig en otrevlig förkylning. Nu är det slut med att dela leksaker med prästkandidater från Strängnäs stift. Jag blev sjuk. Och bästa bäbisen blev sjuk.

I tisdags vaknade jag med ont i halsen och huvudet. Två dygns huvudvärk och bärande på febrig bäbis utvecklade en rejäl migrän. Alvedon känns ju som smågodis i det läget. Jag ville ha knark! Men icke, en ammande kvinna får vackert lida. Eller inte så vackert kanske. När bäbisen hade somnat igår, på slaget 19 (mer om det i ett annat inlägg) så gick jag från att vara stark mamma till att vara liten stackars flickvän. Krävde total uppassning och totalt mörker. Gick och la mig vid halv nio. Då fick Daniel sitta inne på toaletten och läsa för att inte störa mig eller lillbäbisen med ljus.

Till rubriken och totala mammalyxen idag då. Mamman älskar bilen. ÄLSKAR! Vi har ju ingen bil, ingen TV heller och Signe har inget babygym. Hej Amish, får vi vara med i klubben? Eller förresten har vi ju både tvätt- och diskmaskin och värmefläkt så ingen klubb här inte. I alla fall. Ibland längtar man lite efter bil. Signes mormor och morfar har dock en söt liten sak. Röd. Småputtrig. Diselbil. Ah! Jag fick en sån galet härlig idé igår. Be mormorn och morfarn komma över med bilen och sen bara gå ut och sätta mig i den och sitta. Och sitta. Och sitta. Och sitta.

Och så gjorde jag det. Eller först ammade jag. Sen satte jag mig i bilen och åkte till McDonalds av alla ställen. Åt varm mat i lugn och ro och läste hela Metro, till och med bioannonserna. Sen åkte jag hem. Parkerade bilen utanför vår port. Och satte mig. "Mamma sitta bil" som jag hade sagt till Signe innan jag gick. Jag hade med mig mina fårskinstofflor, te i termos, tidningar, Polly-godis, halstabletter, alvedon, kudde och täck och jag säger bara det. GUD vad härligt. Det småregnade så där mysigt och jag bara satt i lugn och ro och visste att om det var något då kunde jag vara hos bäbisen på tre sekunder och undertiden fick Daniel och Signe kvalitetstid. Pappa-bäbistid. Jag var borta i tre och en halv timma. Längsta sammanhängande egentiden på sex månader om man inte räknar när Signe somnar för natten. Sen när jag kom hem var Signe på tipptopphumör och jag och hon satt, vi satt!!! i soffan i nästan en halvtimma och bara gosade.

Världens finast Signe. Och världens finaste Daniel.