Gymmet

Till Signe hade vi inget gym. Hon ville ju aldrig ligga själv. Hon låg ju aldrig på mage och tränade nacken heller. På BVC sa de att hon ändå var så stark i nacken och de sa de att barn som bärs mycket blir.

Finn däremot. Som skrivits förut. Något av en annan sort. Så han skulle nog ha nytta av ett gym tänkte jag när vi fick lite pengar att köpa något till honom för av mormor Birgit.

Och även Signe uppskattade det.

Storleksskillnaden på de där två blir ju väldigt tydlig här. Lillbäbisen och stora lilltjejen.

Lika som bär

Många tycker att Signe och Finn är väldigt lika. Jag kan inte riktigt se det. Jag ser att Finn är lik mig och min pappa särskilt munnen och överläppen, men även ögonen. Signe har mycket mer Daniels ögon. Både till färg och form. Hon har också mer av Daniels eller kanske snarare Opa Helmuts huvudform, rundare. Finn är lite mer avlång.

Med detta sagt, nu ska ni få gissa. Vem är vem?

 

Ok, de är rätt lika.

Toppar och dalar

Alltså på riktigt. Det här är ju inte sant. Det är onsdag. Och barnen sover igen. Jag är själv med kidsen. Stora barnet somnat fem i åtta genom att sjunga heja Bamse och hålla mig i håret, medan Finn ligger på min andra sida och ammar.

Lilla barnet får jag sedan gå runt med, sjunga, vagga. Inget skrik men lite småknorr och en mage som spökar. Jag har dock ont i ryggen. Så känner att jag behöver en paus. Lägger honom på mage soffan och ser framför mig en tvåminuterspaus. Han somnar! Vi får se hur länge det varar.

Det var dagens höjdpunkter. Dagens bottennapp var när tålamodet inte räckte och jag skrek på treåringen att nu räcker det, nu får du för fan vara tyst. Nej ok, bottennappet var när Finn skrek som en liten katt, Signe skrek på mig för att jag skulle titta på henne när hon klättrar i trappan och jag gör det och hon fortsätter skrika och jag skriker tillbaka något om att jag är ingen jävla maskin och sen gråter jag lite samtidigt som jag värmer färdiggjorda plättar. Jaja. Det var den onsdagen. En vecka till nästa

Ett annat bottennapp bara. Dagens middag till Signe: färdiggjorda plättar, äppelmos, morotsstavar, paprikastavar, riskaka med smör och cirka tio jordnötter. 

En höjdpunkt enligt Signe:

Utflykt med förskolan till Fyren-parken. 

Och till sist, grattis Finn på namnsdagen!

Supermamman

Daniel jobbar kväll. Jag är själv med båda barnen för första gången vid läggning och vet ni vad: BÅDA SOVER!!! Stora somnade fem i åtta och lilla fem i halv. Jag är en hjälte.

Nivån på ångesten och stressen denna dag dock, inte att leka med...

Sömnen är ett annat sorgligt kapitel. Min sömn alltså. Barnens är helt ok, men min, så jäkla upphackad att jag blir tokig. Nog för att vi har gjort en sovbäbis, men mest en dag-sovbäbis. På natten är det mest stånk och stön och gruff och knorr och viftande och i natt var det tom skrik. 

Men nog om det. Tycker ändå vi kan fokusera på att BÅDA BARNEN SOVER.

Tjuvsovaren

Det här med att han alltid lyckas tjuvsomna när man duschar, eller för den delen borstar tänderna. Mycket fascinerande.

Besök i bubblan

Amanda kom på besök i bubblan i söndags. Det var mysigt. Finn var dock inte så sällskaplig utan sov mest. När han vaknade fick han i alla fall prova tröjan Amanda stickat. Den var fantastisk. Amanda tog också fantastiska bilder.

 Alltså, man blir ju så trött av att prova kläder.

 Amanda matchar numera Signe när det kommer till frisyr.

Lite mer volym bara. Lite tjockare hår. Lite.

Vi frågade också Amanda om hon ville bli Finns gudmor. Det ville hon. Det blir fint. Förutom alla andra fantastiska gudmors-egenskaper som hon har så är hon ju också döpt, konfirmerad och röstar i kyrkovalet. Nu måste vi bara bestämma när vi ska ha dopet. Det är många som det ska fungera för. Tyskar, helgjobbande sjuksköterskor, gudföräldrar, präster mfl.

Bubblan

När Signe föddes ville vi visa henne för hela världen. Det vill vi med Finn också. Men med Signe hade vi massa besök precis i början. Det stressade mig endel även om det så klart också var mysigt. Nu med Finn ville jag få stanna mer i bubblan. Bara vara hemma med familjen. Mysa massa hud mot hud och gå runt utan kläder. Inte pressa in ömma bröst i bh och amningskupor om inte jag ville det. Så vi har nästan inte haft några besök alls. Folk kommer få träffa Finn tids nog i alla fall. Vi kommer få visa upp honom för världen. Nu vill vi bara njuta av att vara vi. 

Man kommer ut i världen på ett annat sätt när man redan har ett barn sen innan också. Finn har varit i Söderledskyrkan på Signes kör, han har varit med och hämtat henne på dagis, han har varit på Lias treårakalas, han har varit och på lekplatser och lekparker. Han hänger med. 

Men jag och Finn njuter också av hemma-dagar eller sängdagar. Som denna. Jag har duschat och lagat gröt men i övrigt har jag inte lämnat sängen. Finn har bytt några blöjor och tittat på när jag duschat. I övrigt har inte han lämnat sängen. Vi myser. Halvsover. Helsover. Och bara är i lyckobubblan.