direktören för det hela

Idag har Signe haft på sig sin orange pojkcardigan. Den var alldeles för stor och den fick henne än mer att se ut som en liten farbror.

 

Eller som min lilla direktör.

Dagens Signe

Eller gårdagens. Signe testar sina Nalle Puh-strumpor som hon har fått av en tant hon känner. Och sin scarf som hennes pappa har köpt.

Snyggbäbis!

Ett riktigt modetroll som Daniel brukar säga när hon för en gångs skull är lite matchad. Annars jobbar hon mer efter principen, jag tycker ju om rött och orange och grönt och gult och alltså har jag det ihop.

Strumpor i action.

Förövrigt kan jag meddela att Signe har fått sin pappas hår. Hon har börjat tappa håret uppe på huvudet nämligen. För Signes del finns det ju hopp om att det växer ut igen.

Babybjörnsmode

I helgen skaffade vi oss en hallspegel, så nu är det inget som stoppar mig från att modeblogga. Eller jo, kanske min stolthet, eller nej, men mina modebloggsfärdigheter är inte så stora.

Dagens outfit: något svart och småtrasiga glasögon. Accessoarer: Skogsgrön Babybjörn och en Signe i röd ulloverall från Tyskland.

Vi gick en promenad utomhus med Babybjörnen för första gången. Det gick finfint även om man blev rätt trött i ryggen. Var tvungen att testa nämligen, för jag var lite feg och tackade nej till att hundvakta min favvoschnauzer för att jag kände mig lite osäker på om jag skulle fixa en liten skrikbäbis och en liten skrikhund på samma gång. Men som sagt var, den som uppfann Babybjörnen borde få nobelpris. Tror nog det kan gå att hänga med både bäbis och hund någon gång i framtiden. Måste bara skaffa lite rutin.

Babybjörnen har fått sitt namn efter ordspråket, väck inte den bäbisbjörn som sover. Jo, jag lovar.

Signe och pappa

 

Jag och min pappa ligger och myser. 

Vi kan göra roliga miner. 

Men sluta pussas.

Vad? Jag har inte gjort nåt.

jag har det så bra

Jag ligger i soffan och har det hur bra som helst. Signe ligger o sover på mitt bröst. Nyammad och nöjd. Jag surfar och äter ballerinakladdkakor. Det är alltså därför det kallas föräldraledighet. I vanliga fall är ju Signe liiite mer krävande. Men efter att ha bajsat ner hela badrummet - HELA - och sin mamma, så låter hon mig alltså vara lite ledig.

att få trösta

I fredags hade Signe en riktigt jobbig kväll. Drygt fyra timmar av skrik och gråt, med några pauser för frustrerad amning och korta sovstunder. Vi bar och vaggade och bar och sjöng och gosade och masserade och bytte och ammade och sjöng och blev ledsna och oroliga  och frustrerade och ammade och bar och vaggade och rapade och ammade lite till och bar ännu mer.

Så slog det mig plötsligt. Tack för att jag får trösta henne. Tack för att jag får bära och amma och vagga. Tack. Det kommer komma dagar, när hon är 13 år och jag inte kan trösta. När det inte är mig hon kommer vilja berätta för hur det känns. När hon kommer tycka att jag inte fattar något alls. Det kommer finnas dagar när jag inte får krama om henne. Det kommer finnas dagar när hon stänger dörren om sig och kastar sig på sängen och gråter för att ingen förstår. Det kommer finnas dagar när jag inte får trösta. När jag inte får krama henne. För att hon är 13 år och jag inte förstår.

Tack Signe för att jag får bära och trösta och vara med dig.

En månad

Signe blir en månad idag. Stor tjej. I onsdags, när hon var knappt fyra veckor var vi på BVC igen. Hon hade gått upp till härliga 4020 gram och jag och mina bröst fick beröm. Jag gör ju inte mycket mer än ammar, (byter blöjor och gosar med bästa bäbisen) så då känns det rätt bra att jag gör det så bra. Signe har varit lite skeptisk de senaste dagarna dock. Härjat och släppt taget och rivit och boxat och skrikit och spytt på brösten. Så där fick man inget beröm. Därför gäller det att suga åt sig.

I torsdags, när Signe blev fyra veckor fick hon en ny granne. En liten kille. Signe ser fram emot att lära honom allt hon kan, prutta, rapa och skrika. Och vara söt som socker.

 

Kanske så här söt. I ulltröja från farmor i Tyskland och traderafyndad mössa på väg ut på promenad.