jag är en gravidklyscha

Jag gråter för ingenting. Jag mår illa. Jag är sugen på varmkorv, vindruvor och surt godis. Jag blir grinig om jag inte fick mat nyss. Jag sover dåligt. Jag är orolig. Jag minns ingenting. Jag har slutat tycka om paprika.

Men, nu det värsta. Igår gjorde det så sjukt ont, men på ett nytt sätt. När jag gick lite snabbare än myrsteg så var det som om nån stack upp en lång synål mellan mina ben. Var tvungen att stanna och andas. Gravidklyschandas. Sen träffade jag Maria och berättade om detta. Hon sa att det lät som foglossning.

Hallå, Gud!!! Jag är i vecka nio, spar foglossningarna till vecka 39.

håll fast i det som bär

Jag uppehåller mig vid namn. Namn kan man ta på, skratta åt, tycka om, tycka olika om. Allt det andra är så svårt och stort och omöjligt att förstå. Namn tanken är en liten bit hopp om att allt ska gå bra.

Det finns många fina namn, men jag skulle gärna vilja ha ett namn som knyter an till något, som betyder något för just mig och Daniel. Det finns människor som man mött vars namn betyder något särskilt, även om det var namn man aldrig skulle tänkt på innan. Jag har ett sånt, men det behåller jag för mig själv ett tag.

Välsignad

Kan tänka mig namnet Signe. Får associationer till "den signade dag" och välsignad.

Idag mår jag inte illa, och det om något borde vara en riktigt välsignad dag, istället är jag orolig och tänker att något hänt. Kämpa vidare Brödil!

Andra namn som jag tycker är fina, men som jag kommer glömma bort om jag inte skriver upp dem är:

Liv, Frank, Ebbe, Hedvig, Kaspar, Lo och Kaj. Möjligtvis Nathan, det tycker Daniel om, men jag är inte alls lika övertygad.

när hjärtat slår

Jag skulle kunna tänka mig att ge bebisen namnet Tekla om det blir en tjej bara för att det var en så fantastisk läkare på SÖS som hette det.

Senare på eftermiddagen, den där oroslördagen, när vi fått det osäkra beskedet att hcg-nivån steg, men att de inte kunde säga om den steg tillräckligt ringde Tekla. Hon ville gärna att vi skulle komma in för nu var det mindre folk på gynakuten och kom vi inom en halvtimme skulle hon hinna kolla innan hon slutade. Det är service det.

Vi fick göra ett nytt vul och efter oändliga sekunder såg vi en liten knödel. 2,3 mm lång för att vara exakt. Fick även se hjärtat slå som ett svagt fladder mitt i allt brus.

Sen dess har både smärtan och oron minskat något, men illamåendet ökat. Igår var Daniel på kalas och jag hade egen kräkfest hemma.

oro

Det finns någon klyscha som säger att när man får barn så får man lära sig leva med hjärtat utanför kroppen. Nu är det förhoppningsvis fortfarande i kroppen, men orolig är jag.

Jag har haft väldigt ont. Nästan konstant sen i söndags. I tisdags kom det lite blod. I fredags var vi på gyn-akuten på SÖS. Det är för tidigt i graviditeten för att de ska kunna se något foster. Istället såg de en cysta. Härligt. Fyra centimeter i diameter och sitter på höger äggstock. Läkaren ville dock inte säga säkert om det var från den som smärtan kom. Den är antagligen helt ofarlig, fylld med vätska och kommer förhoppningsvis försvinna av sig själv.

Jag fick lämna blodprov för att mäta hcg-hormonet i blodet. För att kunna utesluta utomkvedshavandeskap, då ägget inte fäster i livmodern utan i äggledaren. Idag var vi inne på gyn-akuten igen och lämnade ytterligare ett blodprov. På eftermiddagen ringde en läkare som sa att hcg-nivån hade varit hög i torsdags och att den nu hade stigit. Detta var bra, men hon var ändå oroad över att det fortfarande gjorde ont. Dessutom var det svårt att säga något eftersom det inte var exakt två dygn mellan provtagningstillfällena.

Så vi väntar. Jag vet inte längre vad jag ska känna och tänka. Smärtan tar upp så mycket kraft. Försöker att inte ta ut något i förskott.

Igår såg vi Brödera Lejonhjärta på Stadsteatern. Den var väldigt fin.

Hälsosamtal

Idag var vi på hälsosamtal och träffade vår barnmorska för första gången. Eftersom Malin tipsade om det ringde vi till Södra BB på SÖS samma dag som vi fick reda på att vi var gravida. Där får man föda i "hemmiljö", eller kanske snarare hotellmiljö. Samtidigt har man nära till ett sjukhus, det vill säga samma byggnad, om något skulle gå fel.

Det var nervöst att vara där. Barnmorskan som heter Maria log mycket. Jag kände mig liten och mest orolig. Hon menade att det var bra att jag hade ont i magen, jag oroar mig i alla fall. Känns konstigt att jag ska ha all uppmärksamhet också, även om hon faktiskt var ganska bra på att ibland vända sig till Daniel också. Jag lät medvetet honom svara på de flesta frågor som inte var direkt riktade till mig. Vi gör ju det här tillsammans.

Sen åt vi på världens bästa Thaiställe på Hornsgatan.

för att minnas

Tror att det är bra att skriva så att man minns vad man tänkte och kände. Kanske kan det hjälpa mig att förstå också. Förstå och ta in det som just nu känns overkligt. Overkligt men fint.