Jag gråter för ingenting. Jag mår illa. Jag är sugen på varmkorv, vindruvor och surt godis. Jag blir grinig om jag inte fick mat nyss. Jag sover dåligt. Jag är orolig. Jag minns ingenting. Jag har slutat tycka om paprika.
Men, nu det värsta. Igår gjorde det så sjukt ont, men på ett nytt sätt. När jag gick lite snabbare än myrsteg så var det som om nån stack upp en lång synål mellan mina ben. Var tvungen att stanna och andas. Gravidklyschandas. Sen träffade jag Maria och berättade om detta. Hon sa att det lät som foglossning.
Hallå, Gud!!! Jag är i vecka nio, spar foglossningarna till vecka 39.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar