mot Västtorp

Nu ska vi till landet. Har inte varit där på hela året. Ska bli mysigt. Skönt att vara ledig också. Daniel har inte börjat jobba än och jag har tagit två fridagar.


Jag är sugen på sådana hära tomater. Säljs på Willys under namnet trädgårdstomater. Om jag kallar det craving kanske jag får köpa några på vägen...

dagens klipp

För ett och ett halvt år sedan klippte jag mig. Nu har det hänt igen!

Ny frisyr, eller frisyr och frisyr, jag har sett likadan ut i håret sen jag var 6 år och lyckades spara ut den där hockeyfrillan som mamma hade klippt mig i innan dess. Så där stor var förövrigt Brödil i v 30 (29+0).

Det är inte bara Brödil som får saker, Daniel skämmer bort mig också. Jag fick nya strumpor och så här god middag utan att jag behövde lyfta ett finger på min lediga dag.

bortskämd

Brödil får så mycket saker att hon riskerar att bli bortskämd. Igår fick hon paket med posten bara så där.


Muminbyxor, eller shorts kanske och Lilla My-strumpor.

Brödil säger tack. Tror hon var uppspelt hela kvällen för hon försökte äta sig ut genom min navel.

vaggan

Det är skillnad på att boa och boa. Jag och Daniel städar och sorterar papper. I dag har vi köpt pärmar för att få ordning. När min pappa boade innan jag föddes snickrade han en vagga. Den har sedan jag och min bror Pär, liksom kusinerna Svante, Jonas och Sofia sovit i. Nu har den kommit hem till oss och till Brödil.


Snickarglädje, eller snickarkärlek kanske man ska säga.


Den fina filten med får är en present till Brödil från min farmor och farfar. Farmor är sjuk men har sagt att hon ska träffa Brödil. Hon säger förövrigt att vild-Brödil brås på min pappa som också sparkade som en tok och mest låg på höger sida. Att han motionerade så mycket kan man ju inte riktigt tro nu, för även om folk som inte känner honom kan få för sig att han är vältränad så vet vi andra bättre.


Vi fick en lära-gå-vagn också, vet inte från vem. Kanske kusinerna på landet. Vesslan blev glad i alla fall.

lustgas

Vi har gått på föräldrautbildning. Första gången var inte så mycket att ha. Jag tyckte det var jobbigt att andas i grupp och prata känslor och Daniel ville prata mest känslor av alla och andades på som bara den. Härligt.

Andra gången fick vi prova lustgas. Då blev det genast lite lustigare och jag kunde visst tänka mig att prata lite känslor. Ändå är jag lite besviken på lustgasen, hade liksom förväntat mig mer flum och lustigheter på något sätt.

Nog för att jag var lite skeptisk till amningshysterin, men jag är minst lika frågande inför allt ståhej om andning.

Nästa gång är i augusti så nu får vi andas bäst vi kan till dess.

v 30

Grattis Brödil! Ännu ett en målstolpe. Bara sista fjärdedelen kvar nu. Även om det inte riktigt känns så, man börjar ju räkna nån gång i vecka 5 så det känns lite fusk det här med graviditetsveckor.

Brödils fötter lär vara ca 6 cm och det känns ska jag tala om. I natt sparkade hon så mycket att jag till och med drömde om sparkandet och igår fick Daniel sig en spark i magen när vi kramades, och det genom kläder och allt. Så det är mycket liv och rörelse. Det är fascinerande att bara ligga och kolla på magen. Brödil-kino kallar vi det.

tillfälligt avbrott

Brödils mamma har migrän. Då blir det inte mycket bloggat.


Alvedon biter inte riktigt på det här, känns ungefär som att klappa lite på skruvarna...

v 29

Ny vecka och bara 11 veckor kvar, men jag håller på att försöka övertala Brödil om att 9 veckor vore bättre. 13 veckor är inte ok.

Jag har inga nya festliga kroppsfunktioner på Brödil att rapportera om, utan nu ska det mesta bara mogna till. Brödil ska öva sig på att andas, suga och svälja. Det märker jag ingenting av. Däremot är det ett himlans sparkande. Idag känns det som jag har blåmärken på insidan.

På vårdguiden står det att i vecka 29 har många börjat att boa. Att beställa barnvagn och fixa spjälsäng. Brödils vagga kommer faktiskt få komma hem nu i vecka 29 eller 30. Brödils morfar snickrade den för 28 år sedan och en hel del barn har sovit i den innan och nu blir det Brödils tur.

03:43

Klockan är kvart i fyra och jag har varit vaken i en och en halv timme. Härligt. Kommer ju inte alls bli en chock när bebisen vill vara vaken hela nätterna. Jag är van. Har sovit så sjukt dåligt de senaste nätterna. Trodde det skulle bli bättre i natt för Daniel är hemma över natten, men så blev det inte. Jaha. Vad gör man nu då? Jag är trött och rastlös på samma gång, men ligger bara och vrider mig i sängen om jag försöker sova.

Najs... nu kom DN!

kvällsjogging

Nej, det är inte jag som gått och blivit tokig, men Brödil har bestämt sig för att motionera lite så här på kvällskvisten, så jag kan inte sova. Det är inte stillsam jogging utan hockeytacklingar vi pratar om. Hittills har jag hela tiden tyckt att Brödil har en ganska trevlig dygnsrytm, som mest aktiv mellan 15 och 21, men idag är det hockeymatch väl sent. Jag tänker mig att Brödil ser lite ut som den här dryga hockeybävern just nu.


Det blir ingen sån här outfit till Brödil, sånt där sportbeteende ska nog inte uppmuntras om jag inte vill skaffa mig en sån här T-shirt och sen stå och frysa i nån trist ishall varje helg.


Daniel är på internatvecka med sin skola, han kommer hem på torsdag em för då har vi första träffen med föräldrautbildningen, men sen ska han tillbaka på fredag morgon och kommer hem först på söndag. Känner mig ensam. När vi pratade i telefon dog hans mobil och han har glömt laddaren hemma.

arvegods

När vi var i Tyskland hos Daniels mamma gav hon oss de första sparkbyxorna som Daniel hade. Ett par blå i frotté med en vit elefant. Det visade sig senare att hela familjen H. hade burit dessa byxor, både Daniels systrar och kusiner.

Brödil kommer bära dem med stolthet.

bästa platsen

Idag blir en dag som ska spenderas på bästa platsen, soffan. Har lagat lyxfrukost till Daniel med fruktsallad, te, ägg, välling, gott bröd och leverpastej. Nu är jag så mätt att jag inte kan röra mig.

Gårdagen var intensiv, så återhämtning på soffan blir bra av den anledningen också. Först var vi på prästvigning. Fint, nyputsad Stor Kyrka och nya kollegor. Dock höll jag på att smälta bort för att det var så varmt.

Daniel fick ta en bild på klänningen, så Brödil också syns. Det är ju ändå hon som är huvudpersonen. Som Amanda påpekat är det ju inga gravidklänningar jag fått låna, utan bara vanliga fina klänningar i rätt modell med plats för magen. Och som sagt var så kommer jag aldrig kunna köpa kläder själv i framtiden eftersom jag alltid får så galet mycket mer komplimanger när jag har Amandas.


Brödil har också fått lite nya grejer. Där min vän Jenny bor finns en affär som säljer secondhand-barnkläder. Där blev det två bodys och en sparkbyxa utan fötter för 60 kr.

Efter prästvigning och mottagning med god mat och fina tal till C åkte vi vidare till Mathias och såg Tyskland krossa Australien i fotbolls-vm's hittills roligaste match.

v 28

Så var det dags för vecka 28. Det går ändå lite snabbare nu, men jag vägrar gå med på att det går snabbt. Träffade en tjej som var i v 38 igår. Hon menade att att mellan v 28 och 38 gick det undan, sen blev det nytt rekord i långsamhet.

Vecka 28 är ännu en målstolpe, så där som v 12 när missfallsrisken minskar, eller v 20 när det är halvtid. I vecka 28 överlever nämligen nio av tio barn som föds. Nästa målstolpe blir vecka 30, mest bara för att det är en jämn siffra.

Runt v 28 öppnar bebisen ögonen för första gången. Undrar om det är så mycket att se därinne, men jag tror att jag har läst att de ser skillnad på mörker och ljus. En viktig skillnad som även intresserade Gud tidigt.

Brödil väger drygt ett kilo. Enligt vårdguiden har hon ökat i vikt 10 gånger på 11 veckor. Bra jobbat!

Hjärnans veck börjar ta form, tydligen har den varit ganska slät innan. Nu ska här skrynklas. Kanske bäst att börja avsätta en slant på ett särskilt hjärnskrynklarkonto också om det behövs extrabehandling i efterhand.

prästvigning

Jag och Brödil är på väg till prästvigning i Stor kyrkan. Nu när vi inte kommer i kaftanen så får vi vara så här fina i ännu en av Amandas klänningar.

Tyskland dag 7

Vi var hemma hos Daniels syster Mirijam som hade bakat Bienestichkuchen.

Bistickskaka.

Tyskland dag 6

Vi åt kaninchen hos Daniels kompis Oscar. Sen spelade vi något fotbollsspel, precis som i vm så fick Sverige inte vara med, för vi var för dåliga. (Eller hade för otymplig och trött mage, vet dock inte om Zlatan kan skylla på det)

Tyskland dag 5

Vi träffade Daniels kusin Henning och Daniel fick åka longboard. Jag och Brödil tittade på i skuggan.

Tyskland dag 3

Tredje dagen var vi på hippiedemonstrationen.

Dieter lärde oss sitt bästa demonstrationstrix. Att ladda upp med gott fika.

Jag och Daniel åt atomkraft-nej-tack-våfflor och Butterkuchen.


Daniel ser farlig och hård ut. (När vi väl gick marchen var vi inte maskerade på det här viset, här laddar vi bara upp lite.)

... jag ser inte riktigt lika tuff ut.

Hippies som sagt.

Tyskland dag 2

Vi vaknade upp i Berlin och jag fick en påse med lycka.


Sen tog vi tåget vidare till Daniels mamma och Dieter och alla finna djuren.

Daniel och ett mjukt litet lamm.


Ett suddigt lamm.

Daniel och Tigerkatze.

Jag och myskatten som skedade med mig när jag sov middag.

Tyskland dag 1

Vi fick som sagt var egen lyxkupé på vägen ner mot Berlin.


Stort och rymligt och skön säng. Nu på vägen hem sov vi i en liten, varm skokartong med tre andra okända människor. Inte lika lyxigt. Men sängen var inte lika hård som hos Daniels pappa i alla fall.


I lyxkupén fanns till och med små söta vattentetrapack.

Bert

Namn är ju en ständigt aterkommande fraga. Vi är ju rätt säkra pa namnet Signe, men tyskarna har riktigt svart att uttala det. De tycker att Hjalmar later konstigt, men är inte sa förtjusta i Henning heller.

Daniels systrar tycker att Brödil ska heta Nepomuck! Det är inte ett skämt och jag förstar inte ens om det är ett kill- eller tjejnamn, kanske är unisex. Men halla!!! Nepomuck?!

Vi tittade i en bok om namn när vi var pa Karstadt (typ Ahlens) igar. Där fanns det listor med förslag pa namn efter allt fran musiker till nobelpristagare. Bland dessa listor med forskare och kändisar fanns en lista över namn som började med BERT.

Haha, jag tror jag dör. Varför skulle jag vilja veta alla namn som börjar med Bert. Men för att ni inte ska behöva vara nyfikna ska jag skriva upp dem.

"Namen mit Bert" (Namn med Bert):

Bertfried
Berthold
Berti
Bertil
Bertin
Bertold
Bertolf
Bertolt
Bertram
Bertrand
Bertus
Bertwin

Ni ser, det ena bättre än det andra. Mina favoriter är nog Bertfried, Bertus och Bertwin.

sovdags

Nu är det sovdags. Idag har det varit en lang dag. Vi har varit i stan. Ätit lunch med Daniels pappa och Esther. Köpt skor till Daniel, Birkenstock, kostade bara hälften sa mycket som i Sverige. Sen var vi pa min favoritaffär Lestra, typ som ett stort lyxigt, dyrt konsum och jag handlade en tysk gravidtidning, mycket mer heteronormativ och könsstereotyp än de svenska.

Sen har vi varit hemma hos Daniels bästa vän, Oscar. Där har vi ätit kanin, later ännu hemskare när man säger det pa tyska. Kaninchen. Liten kanin. Sen fick vi en polsk efterrätt som bestod av keso blandat med potatis eller potatismjöl, jag förstod inte vilket. Stekt i enorma mängder smör och serverat med socker. Mums.

Sängen vi sover i är gjord av sten tror jag. Hardare säng far man leta efter i alla fall.

v 27

Söndag och ny vecka. Brödil är ca 34 cm och väger som ett mjölkpaket. Jag börjar känna mig ganska trött i ryggen efter en hel dag, trött i magen ocksa pa nagot konstigt sätt, tyngdkraften blir för intensiv.

Naveln är inget att hänga i julgranen. Till hälften platt och till hälften utstaende.

Brödil pa resande fot

Nu är vi i Bremen och jag har hittat en dator, sa här kommer en liten uppdatering.

I Lund träffade vi en kompis som visade oss Lunds bästa glasställe, sen firade vi kvällsmässa i domkyrkan. Pa taget upptäckte vi att vi hade sängarna högst upp i en liten kupé som rymde sex personer, i tva tre-vaningssängar. Kändes lite jobbigt att behöva klättra med Brödil, sa Daniel fragade konduktören om det fanns nagra sängar längst ner som var obokade. Det fanns det inte. Men, det fanns en lyxkupé som vi kunde ta. Bara vi, egen dusch och toalett och fina lakan. Najs. Brödil gjorde äntligen lite nytta.

I Berlin at vi frukost vid Spre och jag köpte fyra DunkinDonuts.

Sen akte vi till Daniels mamma och Dieter och hängde hunden, katterna, faren, lammen, hönsen och gässen. Sen var vi pa en demonstration mot slutförvaring av kärnbränsle i ett omrade som ligger precis där Daniels mamma bor. Det var precis som jag tänker mig 60- och 70talets demonstrationer i Sverige, manga hippies och snällt och fyndiga tal.





Igar i Bremen hos Daniels pappa och Christa at vi middag med den nya Bundes presidenten, jag förstod inte riktigt att det var sa coolt, men det var det tydligen. Jag var mest koncentrerad pa att fa i mig all överkokt vit sparris som jag hade blivit serverad.

mot Tyskland

Idag bär det av mot Tyskland. Tåg nu på morgonen till Lund där vi hänger fram till nio på kvällen. Sen i sovvagn till Berlin där vi vaknar kl 6.00. Brödil är exalterad. Vi kommer kunna äta Dunkin Donut till frukost. Yeay!!!


Jag har den fina klänningen jag fick låna av Amanda. Tror att det är en perfekt resklänning, sitter inte åt någonstans.

Alltså hur gör de där modebloggarna? Jag måste gå en kurs någonstans...