Igår var vi hos mormor och morfar. Vi lärde dem vipp-på-rumpan-affär-sången och fick middag i utbyte. Sen tittade vi på diabilder på mig och Pär som små. Jag hade inbillat mig att Signe var mer lik mig som liten, men vi är verkligen inte lika alls. Jag hade mindre ögon, större mun, mer avlångt huvud och mörkare hår. Och så var jag inte lika tjock.
Några som däremot var lika var min pappa och Pär. Skägget, håret, kroppen, hållningen och näsan. Skrämmande lika. Det ser man ju inte idag, nu är det jag som är mer lik pappa.
Signes morfar tog fina bilder på Signe.
Goaste tassarna
Härligaste leendet. Finaste skatten. Grymmaste dubbelhakan.
1 kommentar:
Dubbelhakan är helt sanslös! Och kinderna. Tänk vilken insats att pressa isär dem vid leenden. Bra träning.
Skicka en kommentar