tid

Det är en oerhört fin tid och en galen tid, en trött tid, en tid att alltid minnas, att helt säkert längta tillbaka till, en tid som alla uppmanar mig att ta vara på, en tid som känns som en evighet när hon är ledsen.

Det finns en tid för allt.

Vi försöker skapa lite Anna-och-Daniel-tid också. Att få Signe att sova någon eller några timmar själv i sängen innan vi går och lägger oss. Det vore skönt. Hon somnar för kvällen nån gång mellan sju och nio, men ofta sover hon så ytligt då att det inte går att lägga ner henne utan att hon vaknar och är ledsen, så det blir att någon av oss sitter med henne i gungstolen. Men vi jobbar på det.  

Första bilden på oss. 

Tagen med min mobil i mörkret på Råggatan vårvintern 2008.