Morotsmums
Vi försökte i några dagar med potatisen. Signe verkade inte alls förstå poängen. Annat än att det var festligt med ett potatisskägg som man även kunde dekorera öronen med om man hade tur. Nu har vi gått över till morot. Mycket nöje, sa Signe och svalde glatt. Ja, ett litet skägg blev det ju så klart, men det är ju så fin färg. Som en liten rödskäggig viking.
Bieffekten. Ska vi verkligen skriva om den. Jo, det är ju en bäbisblogg. Bajset. Det börjar bli riktigt människobajs. Lite äckligt skulle man kunna tycka. Men jag är stolt som en tupp. Allt som Signe gör är fantastiskt. Även bajs.
Idag har hon även fått smaka lite äppelochkatrinplommonpuré. EFTERÄTT, sa Signe, det är livets efterrätt det.
Signe hälsar särskilt till sin morfar som är på andra sidan jorden:
- Morfar, när du kommer hem med den där Panamahatten till mig så är jag nog nästan redo för en till köttbulle.
3 kommentarer:
Nu ser du nästan ut som din mor i unga dar. Man ser att mat är mums.
Kram från mormor
Signe min skatt, Du är påfallande lik din pappa med skägget. I alla fall om man tänker på Gangsterskägget jag hade igår, men sen fick raka av av för mamma. Du får ha det ändå fina tuffingen.
PS. Pussa mamma från mig och säg att jag saknar henne
ILD
Vad är väl lite riktig bajslukt mot att få äta morot! Fortsätt i den här takten så blir det k-bulle snart, hälsar morfar från Panama.
Skicka en kommentar