sol i parken

Igår var det fredag och bästa pappan var hemma hela eftermiddagen. Då blev det lite häng i parken på Ronnebyvägen. Vi hade sån tur att Ester, Calle och Edvin också kom förbi.

Pappan, Signe och Pippi.

Cykling. Ser ni det lilla pekfingret. Sötaste pekfingret. Men bestämt är det allt.

Calle har respekt för HD-bruden. Det ska man ha. Det kan ju vem som helst se att hon är hur tuff som helst.

Överkroppen ville gå snabbare än benen.

 Rider så snabbt att jag rider ur bild. Och så lite gos på det.

Signes grannar. Calle och Ester. Finaste grannarna.

Ja, finaste var det...

Det var gårdagen. Idag är det valborg och vi har haft valborgspicknick i kylan med bästa mammagruppen + pappor. Vi hade glömt kameran så det blir inga fina bilder. Men ni kan ju tänka er björkhagens fyra charmigaste bäbisar på några filtar så förstår ni. 

8 månader

I tisdags blev Signe 8 månader. Det är så mycket som händer och jag hinner inte skriva ner allt. Jag hinner ingenting när Daniel är borta på dagarna och sen är jag för trött på kvällen. Det är synd, för jag glömmer så snabbt. Jag läste att när man är väldigt trött stänger hjärnan ner väl valda delar även om man inte sover. Det har min hjärna gjort de senaste 8 månaderna. Jag tror att minnet är särskilt drabbat.

Därför, lite smått och gott, för att minnas.

Vi var och vägde och mätte på BVC i tisdags. Idag med ny BVC-tant. Också bra, men inte som Maja. Signe vägde 8340 gram och jag får erkänna mig besegrad då Daniel hade gissat närmast med 8400, medan jag gissade 8200. Ganska nära ändå. Så går det när man bär så mycket. Jag är för övrigt sjukt stark. Har aldrig varit så här stark i hela mitt liv. Jag kan bära Signe hur långt som helst. Jag har grymmaste synliga armmusklerna dessutom. Yay! Signe, mitt eget portabla gym.

I tisdags, eller om det möjligtvis var i måndags lärde sig Signe en ny färdighet. Att peka. Hon pekar och vi går och tittar och säger vad det är. Ibland pekar hon och pratar också. Galet sött!

I förra veckan började hon prata mer än det vanliga Aäööööhh. Mera Vabababa bababa, gababa, ah ah, bobo, mmmm och pruttljud. Också mycket sött.

Tänderna är dessutom på gång. På riktigt. Inte bara: "Oj vad hon dreglar, måste vara tänderna" Utan man känner en eller möjligtvis två små vassa små tänder. Sött, var ordet, sa Bull.

I veckan tog hon också sina första krypsteg. Som mest har det blivit tre, fyra stycken i följd, men oftast glider hon bara ner och ålar istället och hon tycker inte att det är roligt. Det är ju inte civiliserat alls att ta sig fram på alla fyra. Det kan jag hålla med om. Istället vill hon gå. Gå. Gå. GÅ! Hela tiden. Hon står ganska stadigt när hon kan hålla sig i något och hon har också stått några sekunder utan stöd. Hon har ingen självbevarelsedrift alls så man måste hålla koll hela tiden när hon står annars släpper hon bara.

Krypa är inte så kul. Då måste man jobba helt själv.

Hon har blivit riktigt förälskad för första gången. 8 månaders blygheten har kommit som ett litet brev på posten, lite läskigt är det när nya människor kommer, även kända människor är lite läskiga innan man vant sig. Igår kom Gudfadern. Han var ju så klart läskig och hon höll koll på honom hela tiden, men han var ju spännande också. Sen när han skulle gå så ville hon bara kramas. Har aldrig sett henne så. Det var som om han hade godaste bäbisparfymen på sig. Hon ville inte släppa taget. Och så pekade hon på saker som hon ville visa honom. Kär alltså. Kramas och visa sina bästa grejer. Typ tavlan med djuren och handduken med solar.

Stoppa saker i saker är också en ny favorit. Bäst är att lägga skrammelägget i en burk och sen ta upp det och lägga i och ta upp, lägga i, ta upp, lägga i, ta upp...

Det märks också att hon vet vad hon tycker om och inte. Vissa leksaker är roligare än andra. Pippi Pingvin blir hon alltid glad av, men honom vill hon mest suga på näbben och hålla i och och mysa. Doris Docka är också en favorit och Arabella Pepp Apa. Allra roligast är mobiler. Min mobil har hon pillat så mycket på att den har blivit alldeles knasig. Slår in siffror av sig själv. Idag slog den in fel pinkod tre gånger. Som tur var så hade jag puk-koden så det gick att låsa upp den.

Doris. Värd besväret att åla till.

Mer hår har hon också fått. Man kan göra frisyr. Tillexempel tuppkam. Sött, var ordet, sa Bull-ull-ull.

Lill-Tupp. Uppe innan sju. 

den lilla filosofen

Vad som kommer först är viktigt att veta. Eftersom först ska bli sist, och sist först. Ordning och reda, sa den lilla filosofen.

Men vad kommer egentligen först. Pingvinen eller ägget?

 Ägget! Nej, vänta, pingvinen. Eller...

Åh, vad synd det är om mig. Detta ständiga grubblande gör att det är svårt att sova. 

Mardrömmar har jag börjat få senaste veckan. Men mest händer det himla massa skoj just nu, mysiga promenader och utehäng bland annat. Så väldigt fasligt synd kanske det inte är om mig ändå...?

mammans sol

Solen lyser och våren är nästan sommar och bästa bäbisen toppar detta med solskenshumör. I morgon är Daniels sista påsklovsdag, vilket känns lite sorgligt. Vi har haft det så fint och verkligen hunnit med att vara med varandra de här tio dagarna. Men nu är det prästdagis i Uppsala igen.

Påsken har varit fantastisk, vi har träffat släkt och vänner och ätit gott. Idag var jag hos min mormor och morfar med Signe och träffade släkten från landet. Signe hade på sig sina traktorstrumpor för att imponera. Synd bara att hennes mamma tvingade på henne den töntiga solhatten, annars kanske det hade fungerat.

Tyvärr blev det inget kyrkbesök idag för det matchade inte med sovtiden, men Daniel var där och fick höra Signes namn läsas upp bland de döpta i församlingen. Fint.

Här är vi klädda i påskgrönt och blommigt jag och Signe. Redo för långfredagslunch.

Signes första picknick

Vi gick en mil. Minst. I soligt Nackareservat. Med soliga bäbisar. Sen picknickade vi. Så klart med pannkakor. De är ju gjorda av påskägg. Och påskägg är ju som bekant Jesus favvorätt. Jodå, det och bröd och fisk.

Vi glömde kamera. Men Jessica tog den här fina bilden på Daniel och bästa bäbisen.

Hur nöjd som helst när hon slipper åka vagn/bärsjal/sele och framförallt slipper den där löjliga solhatten och får ha gubbkeps istället.

Glad Påsk!

Idag är det långfredag. Då ska det läsas psalmbok från pärm till pärm. Det är sådant bästa prästbäbisar gör.

Eftersom vi är uppe innan tuppen har vi kommit rätt långt redan som ni ser. 

Kanske hinner med en liten påsklunch också.

bästa bäbisen har groupietendenser

Bästa bäbisen blir alldeles till sig när familjens rockstjärna plockar fram gitarren. Då ska hon bara dit och hångla. Lite vill hon spela också. Men mest vill hon hångla. Och det kan man ju förstå.

Mer bus mindre sömn

Signe vill bara meddela att hon måste haft en tillfällig svacka då när hon sov så mycket. Nu är det gamla vanliga takter. Vakna halv sex och sova halvtimmaspass på dagtid. Gäsp!

Herregud, hålla på så där och sova bort hela dagarna. Då kan man ju gå miste om massa bus.

Hellasgårdenhäng

I fredags hängde vi på Hellasgården. Långpromenad dit och Signe sov för första gången på drygt tre veckor i vagnen. I och för sig efter att först ha somnat i min famn. Nu när hon inte har legat i vagnen på länge såg hon så stor ut när hon låg där. Som ett riktigt barn. Ingen bäbis inte.

Jo, jag ser lite sur ur. Det är för att pappa åt ett äpple och jag bara fick skruttet...

 ... sen skulle mamma mata fåglarna med MINA kex.

Jag är ju rätt tuff ändå...

... särskilt när jag tränar på utomhusgymmet.

det är vår

Och Signe är ute hela tiden. I Nackareservatet och kikar på rovdjuren, i lekparken på vår gata och gungar och äter sand och på söder och fikar på uteserveringarna.

Pappa Mafner och Lill-Mafner i pippitröjor.

Solhatten! Har man inte så mycket hår måste man skydda huvudet.

när älskarinnan gör nytta

Idag ska jag på SPA med bästa mammorna. Signe ska hänga med pappa. Och säkert lite med älskarinnan också. Det är ju fint när älskarinnan kan hoppa in lite som barnvakt och göra lite nytta.

Signe och älskarinnan.

sovgos

Det här med sömn skulle jag kunna skriva länge och utförligt om, sömn är det jag tänker mest på nu förtiden. Min egen och Signes. De senaste nätterna har varit helt ok, men de två första veckornas nätter av den här förkylningen. OMG. Jag säger ingenting mer så har jag ingenting sagt.

Men nu till det roliga. Lillungen har sovit som en kung igår och idag. För att ni ska förstå hur stort det är så ska jag berätta hur det har sett ut de senaste 4 månaderna. Dagtid har hon sovit fyra stycken 30 minuterspass. Ibland har ett av dessa pass varat 60 minuter, men det har varit undantagsfall. Majoriteten av dessa trettiominuterspass har sovits i bärsjalen. Det har varit ett evigt bärande. Då och då har vagnen fungerat, men bara trettio minuter, tro inget annat och bara vissa dagar. Sammanlagt har det alltså blivit 2 timmar sömn, ibland 2,5 under dagtid.

Hur har hon då sovit igår och idag undrar ni. Jo. Igår sov hon först 70 minuter i bärsjalen! Nästa pass sov hon först 30 minuter i bärsjalen, vaknade till och ville komma upp och amma. Ammade sig sedan till söms och sov ytterligare 70 minuter. Sen kom Daniel hem och bar henne i nya gryma ErgoBabyn i skogen så att hon sov ytterligare 50 minuter. Lite enkel matematik. 70+30+70+50=220 minuter. Det vill säga 3 timmar och 40 minuter. Mammas lillunge är bäst!

Idag tog Daniel ut henne på en "liten" morgonpromenad i Ergon. Jag trodde jag skulle få sova kanske 30 minuter. Men döm min förvåning när jag vaknar efter 1,5 timma och de fortfarande är ute i Nackareservatet och jag hinner duscha. Sovtid på Signe 1 timma och 50 minuter.

Ok, inte världens intressantaste läsning. Men jag vill skriv ner att det har hänt så att jag inte glömmer bort det för det är rätt mysigt. Och piggaste, gladaste bäbisen är det också. Tror hon är så nöjd över att hon kan åla och andra grymma grejer, eller så njuter hon bara av våren. Vem gör inte det?

Så här mysigt kan man också ha det:

dregelscarfsar

När man är sjuk får man ägna sig åt internetshopping. Signe har fått sex nya dregelscarfsar, lite lyxigare än de vi brukade köpa. Och nej, inga tänder inom synhåll. Bara dregel.

 Här är jag i en härlig grön med små harar. Mamma och pappa har lärt sig en ramsa om Harry som hittar haren Herman. De tycker att den är fantastiskt rolig. Jag låter dem hållas. Vad som däremot är roligt är den här handduken med solar. Den älskar jag. Idag grät jag krokodiltårar när mamma hindrade mig att lägga mina små feta fingrar på den bara för att det var blöt.  Mamman kan ha fått den av morbrodern för sisådär 15 år sedan. Det är också Nalle Puh på. Nej, här kastas inget som fungerar.

Blå med söta djur på sötbäbis. 

 Fantastiskt skönt tyg. Jag tycker mycket om den här med djuren. Den röda är också rätt snygg. Har du sett att den har en Zebrasvans morfar?

Sa jag förresten att det var fleecefoder...

 Det var allt modebloggande för idag. Men jag har också en orange scarf med pingviner och en blårandig som jag kanske kan visa någon annan dag om ni är snälla.

upptagen

Sist jag skrev var en evighet sedan. Då hade Signe haft feber och var lite sjuk. Sen dess har hon fortsatt vara lite sjuk. I morgon är det tre veckor av förkylning. Ahhhh!!! Jag blir galen. Nu är hon inte så snorig längre, men hostig och har tappat rösten. Låter lite som Kalle Anka. I måndags var vi på vårdcentralen, men läkaren kunde bara konstatera att det inte hade gått ner i lungorna och att hon inte hade öroninflammation och att hon nog egentligen var rätt "frisk" men snorig och hostig. Jaha.

Så vi är alltså rätt upptagna. Dels med att vara frisksnoriga och dels med detta:

STÅ! Stå mot allt, men bäst är den här härliga fåtöljen. 

Yoga? Kissande  hunden kallar jag den här. Äh, nej, jag kryper ju ser ni...

Va saru saru? Ska man lyfta huvudet och rumpan samtidigt. Men det är ju stört omöjligt om man inte ska se så här fånig ut.

Då ålar jag heller. Jag är snabb som en iller. 

 Viktiga papper, sa du. Lugn, bara lugn, de tar jag hand om.

Som ni ser. Vi är rätt upptagna...