8 månader

I tisdags blev Signe 8 månader. Det är så mycket som händer och jag hinner inte skriva ner allt. Jag hinner ingenting när Daniel är borta på dagarna och sen är jag för trött på kvällen. Det är synd, för jag glömmer så snabbt. Jag läste att när man är väldigt trött stänger hjärnan ner väl valda delar även om man inte sover. Det har min hjärna gjort de senaste 8 månaderna. Jag tror att minnet är särskilt drabbat.

Därför, lite smått och gott, för att minnas.

Vi var och vägde och mätte på BVC i tisdags. Idag med ny BVC-tant. Också bra, men inte som Maja. Signe vägde 8340 gram och jag får erkänna mig besegrad då Daniel hade gissat närmast med 8400, medan jag gissade 8200. Ganska nära ändå. Så går det när man bär så mycket. Jag är för övrigt sjukt stark. Har aldrig varit så här stark i hela mitt liv. Jag kan bära Signe hur långt som helst. Jag har grymmaste synliga armmusklerna dessutom. Yay! Signe, mitt eget portabla gym.

I tisdags, eller om det möjligtvis var i måndags lärde sig Signe en ny färdighet. Att peka. Hon pekar och vi går och tittar och säger vad det är. Ibland pekar hon och pratar också. Galet sött!

I förra veckan började hon prata mer än det vanliga Aäööööhh. Mera Vabababa bababa, gababa, ah ah, bobo, mmmm och pruttljud. Också mycket sött.

Tänderna är dessutom på gång. På riktigt. Inte bara: "Oj vad hon dreglar, måste vara tänderna" Utan man känner en eller möjligtvis två små vassa små tänder. Sött, var ordet, sa Bull.

I veckan tog hon också sina första krypsteg. Som mest har det blivit tre, fyra stycken i följd, men oftast glider hon bara ner och ålar istället och hon tycker inte att det är roligt. Det är ju inte civiliserat alls att ta sig fram på alla fyra. Det kan jag hålla med om. Istället vill hon gå. Gå. Gå. GÅ! Hela tiden. Hon står ganska stadigt när hon kan hålla sig i något och hon har också stått några sekunder utan stöd. Hon har ingen självbevarelsedrift alls så man måste hålla koll hela tiden när hon står annars släpper hon bara.

Krypa är inte så kul. Då måste man jobba helt själv.

Hon har blivit riktigt förälskad för första gången. 8 månaders blygheten har kommit som ett litet brev på posten, lite läskigt är det när nya människor kommer, även kända människor är lite läskiga innan man vant sig. Igår kom Gudfadern. Han var ju så klart läskig och hon höll koll på honom hela tiden, men han var ju spännande också. Sen när han skulle gå så ville hon bara kramas. Har aldrig sett henne så. Det var som om han hade godaste bäbisparfymen på sig. Hon ville inte släppa taget. Och så pekade hon på saker som hon ville visa honom. Kär alltså. Kramas och visa sina bästa grejer. Typ tavlan med djuren och handduken med solar.

Stoppa saker i saker är också en ny favorit. Bäst är att lägga skrammelägget i en burk och sen ta upp det och lägga i och ta upp, lägga i, ta upp, lägga i, ta upp...

Det märks också att hon vet vad hon tycker om och inte. Vissa leksaker är roligare än andra. Pippi Pingvin blir hon alltid glad av, men honom vill hon mest suga på näbben och hålla i och och mysa. Doris Docka är också en favorit och Arabella Pepp Apa. Allra roligast är mobiler. Min mobil har hon pillat så mycket på att den har blivit alldeles knasig. Slår in siffror av sig själv. Idag slog den in fel pinkod tre gånger. Som tur var så hade jag puk-koden så det gick att låsa upp den.

Doris. Värd besväret att åla till.

Mer hår har hon också fått. Man kan göra frisyr. Tillexempel tuppkam. Sött, var ordet, sa Bull-ull-ull.

Lill-Tupp. Uppe innan sju.