Bästa dagen

Har haft finaste dagen med lusen. Morgonpromenad, perfekt sovpaus, lunch hemma, äventyr på söder med vild svan och korv och nyckelpiga.

Dagens bildskörd:

Präst-söndag

Måndag och ledig! Lusen blir 13 månader idag och sover som en klubbad säl bredvid mig i sängen. Snart är det nog dags för bara ett sovpass, men inte riktigt än. Jag ser dock fram emot det. Hoppas på mer lättsövd lus då. I dag gick det iofs på mindre än fem minuter, så då är det helt ok.

Så här ser det ut precis nu:

Jag är med er alla dagar till tidens slut

Så sa Jesus. Han visste nog vad han lovade, men hade han verkligen räknar med det här?

Signe tar honom på orden. Mr Jesus, du ska med på toaletten!

Fullt upp

Även om jag inte kände 100%-ig entusiasm inför att börja jobba har jag verkligen kastat mig över arbetsuppgifterna, allt för att inte hinna sakna. Det funkar ganska bra. Men på lunchen eller när jag har en sekund över för att kolla om Daniel mmsat, eller som nu, på väg hem slår saknaden till med full kraft.

Signe vaknade dessutom småsnorig imorse. Har inte hört från Daniel om hon verkar förkyld. Skulle i så fall vara knappt en månad sen förra förkylningen så det verkar ju iofs rimligt eftersom det är den frekvensen hon brukar köra på. Alltså, hur vore det pm evolutionen jobbade lite på det där med sömn och imunförsvar.

Den här bilden fick jag när jag åt lunch. Då kändes även stresslunch framför datorn som en viss typ av lyx, även om jag gärna skulle bli bjuden på lite blåbär(?) av finast skatten på jorden.

Ingen tid

Ingen tid för långa blogginlägg, men idag säger vi grattis till finast LK och lägger in en liten bild som Daniel mmsade mig när jag var på jobbet. (Det var lite tanken med att vi skaffade varsin iPhone, att jag skulle kunna få lille-lus-bilder när saknaden blir för stor)

Signe älskar att man sätter på henne den stickade mössan som jag haft som barn. Då springer hon segervarv i lägenheten, eller som här, bjuder Bertil Björn på en kopp te.

Regnig dag

Det var ju inte världens roligast väder idag inte. Dessutom ställde Daniels lunchdejt in och lille-lusen dekorerade köket med ellas kitchen. Ovanpå detta var det tandläkarbesök för min del, tredje på tre månader.

Lite utehäng fick vi i alla fall till. Tur. Om inte så är det någon i familjen mafner som klättrar på väggarna. Och det är inte jag eller Signe.

Signe hittade en björn som hon kunde mata med riskaka. Mmm!

iPhone

Nu ska vi se om jag lyckas blogga från mobilen. Det går inte snabbt, men det beror mest på att jag har så tjocka tummar.

Ok, nu ska vi se, en bild på det här och sen blir det premiär.

Lusen skulle bra gärna ha en egen pekmobil.

working 9 to 5

Jo. Då arbetar man nu då. Första dagen avklarad. Det var intensivt och alla var så glada att jag var tillbaka så jag han knappt sakna. Men så fort jag satt på tunnelbanan hem höll jag nästan på att gå sönder av saknad. Signe och Daniel mötte mig vid stationen i Hammarbyhöjden och då krockade mina världar. Jobbvärlden där jag har kläder utan grötfläckar och Signevärlden där någon trasslar in sin lilla hand i mitt hår och brummar i mitt öra för varenda bil.

Signe var ledsen på kvällen. Rejält ledsen. Och arg. Riva, nypa, banka, skrika, gråta-arg. Daniel hade cyklat och klättrat. Efter 20 minuters hysteriskt gråtande, kände jag att jag höll på att gå i bitar. Inget hjälpte, jag vaggade, sjöng, kramade, klappade. Då ringde jag Daniel och han sa att han skulle komma hem. Jag tände lampan och gick ut i hallen med Signe i famnen och vi tittade på "mamma och Signe och Vesslan" i spegeln, då lugnade hon sig och jag fick lägga henne i sängen igen. Några minuter senare sov hon.

Igår var vi på BVC. 1-års-kontroll. Signe hade dalat lite i viktkurvan. Hon hade bara gått upp 300g på tre månader. Anledningen till detta trodde vår BVC-sköterska var dels att hon har börjat gå och gör av med mer energi och dels att hon knappt ammar något längre och därmed inte får i sig riktigt lika mycket. Egentligen så är det ingen ny BVC tid förrän vid 18 månader, men vi fick en tid vid 15 också för att se om kurvan fortsätter som den ska. Nu väger hon 9250 gram och är 76 cm lång.

Det var en väldigt fin dag igår även om det var sorgligt att det var den sista mammalediga dagen. Vi hängde med Vincent och Michaela. Åt lunch i skrapan. Lyckades få busungarna att somna samtidigt i vitabergsparken och avslutade sedan dagen med att äta middag hemma hos Vincent allihopa. Försökte ta några bilder, men ljuset räcker inte riktigt till utan det blir mest sudd. Signe älskar Vincents rum och Vincent var grym på att kasta boll.

den är taggig

Vi har varit på Gotland. Det var helt fantastiskt. Mysigt, fint väder nästan jämt, gott fika, god mat, blåsigt hav, fosilstenar, får och så en och annan kastanj.

Sa jag att vi skrattade mycket också...

dagens bildmaraton

Signe tog sovmorgon till tio i sju. Yay! Sen ville hon dock inte sova så mycket mer den här dagen, men vad gör det. Tio i sju. Jag säger bara det. Tio i sju. Men nu skulle jag inte vara mig själv om jag bara kunde glädjas åt detta. I mitt huvud hotar vintertiden redan. Då är tio i sju, tio i sex och då är vi liksom tillbaka på noll, om man säger så. Signes vanliga stiga upp tid blir plötsligt fem. Gah, istället för yay! Ja, ja, nog om det, hon kanske kan inse det fin, fina  i att ligga och bara dra sig och sova räv på morgonen, innan den där vintertiden sätter in.

När lunchen, fantastiskt god korvstroganoff, Signes nya favvo, var uppäten bar det av mot Kungsholmen. Signe tog på sig nya födelsedagskläderna och vi köpte en vit ros vid Slussen. Vid Kungsholms kyrka gick i till minneslunden och hälsade på min farmor. 

Därefter gick vi vidare till farfar och fikade. Där var redan Signes mormor och morfar och tre mjukisänder. Signe sa: Kvaak, kvaak, kvaaack!

När det var sovdags promenerade vi till gamla stan, jag har inte burit Signe så mycket i ergon på sistone så det var ganska tungt. Därför var jag mer än välförtjänt av en stor tallrik köttbullar med brunsås på ett litet café. Signe åt gröt och klättrade på inredningen. 

Väl hemma i björkhagen kändes det trist att bara gå hem, så vi fortsatte till Indianparken. Där var det nästan tomt. Kanske för att klockan redan var halv sex. Signe åkte rutchkana, gungade, matade hästarna och premiäråkte linbanan. 

Den lilla rutchkanan är rätt dum med den där slå-i-huvudet-brädan, så det är fullt fokus.

Är det så är det börjar när man blir hästbiten. Kommer hon hänga i stallet om 10 år, ha sån där ful quiltad (heter det så) väst och komma hem och lukta häst?

På väg mot stora rutchkanan.

 Ser ju nästan ut som om jag och Daniel tycker att det är roligast/läskigast.

Väl hemma var det bad, välling, på med ugglepyjamasen, marsch i säng och sen en kopp te och bloggande och nu Haruki!

Signes finaste present

Daniel sjunger och spelar gitarr så fort han får tid. Jag tror att gitarren var bland det första hon hörde där i magen. När vi kom hem från bb visade hon tydligt att hon kände igen gitarren och sången.

I några dagar har Daniel jobbat med en sång till Signe och satt ihop ett bildspel till. Den är så otroligt fin att jag inte kan beskriva det, för det låter bara platt. Så ni ska få lyssna själva:

För er som inte kan tyska kanske det är svårt att hänga med i texten. Då kan ni få läsa den här.

Wie viele Nächte haben wir damit verbracht

Dich auf unseren Arm zu tragen

Du bist sooft aufgewacht

Und konntest dann nicht mehr einschlafen

Erst hin zum Morgengrauen

Fielen dann deine Äuglein zu

Die Vögel zwitscherten schon in unserem Baum

Und auch ich kam endlich etwas zu Ruh

Ref:

Und ich liebe es Dir beim Schlafen zuzusehen

Wie sich dein kleiner Brustkorb senkt und wieder hebt

Und ich liebe dieses Leben, nein es ist nicht immer leicht

Doch es gibt soviele Gründe zur dankbarkeit

Deine kleinen zarten Füsse

Hinterlassen Spuren im Sand

Du kannst schon alleine gehen

Dennoch ergreifst Du meine Hand

Ich betrachte die beiden schatten

Die die Abendsonne von uns malt

Ein grosser mit gebeugtem rücken

Und ein kleiner der vor freude strahlt

Ref:

Und ich liebe es mit dir spazieren zu gehen

Wenn du die welt entdeckst and deiner Seite zu stehen

Und ich liebe dieses Leben, nein es ist nicht immer leicht

Doch es gibt soviele Gründe zur dankbarkeit

Was Du auch tust, rust engagiert

Meistens fröhlich und manchmal wutentbrannt

Gegen das Wickeln wird lauthals protestiert

Und wenn du rennst treibt dich dein Mut voran

Du runzelst deine nase wenn du an blumen riechst

Du schmunzelst wenn du tust als ob du bücher liest

es freut mich das du es so geniesst

wenn du lachend in meine Arme fliegst

Ref:

Und ich liebe deine Hoffnung, deine Geborgenheit

Es ist deine zuversicht die meine Sorgen heilt

Und ich liebe dieses Leben, nein es ist nicht immer leicht

Doch Du bist der grösste grund zur dankbarkeit

Lill-Rut

Det är rätt stressigt som småbarnsförälder. Man hinner aldrig dammsuga och behovet av det har aldrig varit större. Det kastas mat hejvilt och det tas in sand från sandlådan. Det är ett ständigt plockande, torkande, diskande och tvättande.

Då är det tur att man har Lill-Rut som kommer och hjälper till ibland när det är extra smutsigt.

 Ordning och reda, pengar på fredag.

Och apropå pengar har mitt jobb betalat ut lön för augusti, fast jag inte jobbat något. Jag ringde till löne-mannen i tisdags, men han svarade inte så jag pratade in ett meddelande om att jag fått massa pengar fast jag inte gjort mig förtjänt av dem. Jag skulle satt någon sorts deadline om han ville ha tillbaka dem, för hittills har han inte ringt...

spex

Snart är vi inne på sista semesterveckan. Den 13e september är mammaledigheten slut. Jag blir ledsen när jag tänker på det. Inte för att Signe inte kommer ha det bra, hon kommer ha det helt fantastiskt, utan för att jag kommer sakna henne så mycket att det gör ont i kroppen bara jag skriver om det. Jag kommer bara få träffa favvopersonen i mitt liv några få timmar per dag. Som tur var kommer hon få vara med mysigaste och roligaste pappan ever.

Så här spexigt kommer det bli i höst tror jag: 

Kalas II

På lördag eftermiddag blev det mer kalas. När lunchgästerna gick tog Daniel med sig Signe ut för att sova så jag kunde fixa, städa och göra plättbakelser av alla de miljoner plättar jag stekt på morgonen. När Signe kom tillbaka från promenaden möttes hon av nya gäster och födelsedagssång.

Signe fick sin favorit Bob Dylan-skiva, en apa, en liten pick-nick-korg med koppar, tekanna, fat och skedar, pengar, fina kort, äpplen, en korg, en bilstol, en fingerfågel och kläder.

 Signes mormor var där.

1-års-ljuset

 Min mormor och morfar hade med sig äpplen från trädgården. Signe blev överlycklig och bar runt på ett i varje hand en lång, lång stund.

Kalas

Signe bjöd på kalas på lördagen, snorig, men glad ändå. Till lunch kom morbror, bästa tanten och kusin Leeloo och Malin, Jonas och Alva. Signe fick en fin handdocka och en helt galen kokostym. Nästa gång Signe ska på fest hoppas hon att det är maskerad.