Fullt upp

Även om jag inte kände 100%-ig entusiasm inför att börja jobba har jag verkligen kastat mig över arbetsuppgifterna, allt för att inte hinna sakna. Det funkar ganska bra. Men på lunchen eller när jag har en sekund över för att kolla om Daniel mmsat, eller som nu, på väg hem slår saknaden till med full kraft.

Signe vaknade dessutom småsnorig imorse. Har inte hört från Daniel om hon verkar förkyld. Skulle i så fall vara knappt en månad sen förra förkylningen så det verkar ju iofs rimligt eftersom det är den frekvensen hon brukar köra på. Alltså, hur vore det pm evolutionen jobbade lite på det där med sömn och imunförsvar.

Den här bilden fick jag när jag åt lunch. Då kändes även stresslunch framför datorn som en viss typ av lyx, även om jag gärna skulle bli bjuden på lite blåbär(?) av finast skatten på jorden.