Jag tycker inte särskilt mycket om min barnmorska. Kan inte riktigt sätta fingret på vad. Tror det är det där, allt är noooormalt, som jag blir trött på. Så var det med Signe också. Nu har ju inte allt varit så normalt heller så då blir det bara än mer krystat. Eller hur normalt var det med cystan som först var så stor och sen bara var borta, med navelsträngen som först var knas och sen helt normal, med vänsterfoten som inte är en klumpfot men en något klumpigare fot. Lägg på sammandragningar sen vecka 15 någon gång. Runt 3 i timman och då och då längre sammanhållande krampkänsla. Foglossningskänning sen ungefär samma tid. Nu gör varje steg ont. Det gör ont att sitta, att ligga, att ställa sig upp att byta ställning i sängen. När jag går längre än 100 meter känner jag ett starkt tryck nedåt. Det gör ont och är obehagligt. Svampinfektioner som inte går att behandla och långa perioder av huvudverk och nu migrän med aura ovanpå det. Det är inte normalt att vara gravid. Det är asjobbigt. Jag är inte gjord för att vara gravid. Man vet ju att det är värt det till slut, men inte så kul så länge det varar. Det enda som jag tycker om det är magen och sparkarna.
Jag har ju känt mig stor tidigt. Minns inte när jag började med gravidkläder men det var nån gång runt vecka 13. Då när allt blev så där jobbigt och allt jag längtat efter, att få känna rörelser och se magen växa plötsligt blev oerhört läskigt och hotfullt. Har helt klart känt mig större än med Signe i alla fall. Magmåttet däremot säger att jag har mindre livmoder den här gången, så det är väl mest kakor, godis och glass som den där upplevda storheten beror på då.
Med Signe var mitt sf-mått i vecka 29 (den 23 juni) 29. Det är något över normalkurvan. Idag i vecka 29 så var det bara 26 och alltså något under normalkurvan.
Men det där med sf-mått och lyssnande med trätratt på magen känns lite komsikomsa. Förra gången blev det jättetydligt då det vid ett tillfälle var en annan barnmorska som mätte och då sjönk plötsligt kurvan för att sen gå tillbaka till det vanliga igen när den gamla barnmorskan var tillbaka.
Mitt blodsocker var på 5,2 trots att jag hade ätit sura bilar precis innan. Mycket bra. Allt under 9 är bra. Blodtrycket 110/65 och hjärtljudet 143.
Bäril låg med huvudet nedåt och ryggen och rumpan ut mot min högra sida, men det behövde jag ingen barnmorska för att konstatera, det kunde jag gissa själv, men hon bekräftade det i alla fall.
Vi bokade tre nya tider, men de två kommande blir hos andra barnmorskor för då är hon på semester.
Det har varit dåligt med magbilder. Här kommer några.
Innan påsklunchen i vecka 16+1
I vecka 19+2
Nu igår i vecka 28+4
Och så en annan söt mage. Tant Amanda kom och gjorde tatueringar och det blev en dalahäst lagom till midsommar. Signe har varit mycket, mycket stolt. Jag tror alla på hela dagis har sett den. Och jag får se den minst en gång om dagen och så säger hon alltid innan, mamma, var förvånad. Och det är en order. Så då är jag det.
4 kommentarer:
Världens finaste magar <3
Ja alltså det här med barnmorskor.. Man ska inte lyssna så noga på dem. Det enda de säger är ju just det där med att allt är normalt och är det något på riktigt så har de inga svar..
Superfin mage med så jäkla segt med allt som kommer på köpet!
Malin: precis. De är ju väldigt vettiga att ha att göra med under förlossningen, men fram till dess är jag skeptisk.
Ja det är mycket tyckande och gissande innan. Förlossningen är ju konkret så då är det ju lättare för dem att följa rutiner osv (även om man själv upplever sin förlossning som unik så är de ju rätt lika samma oavsett vem som föder)
Skicka en kommentar