Tossor och tårar

Letade rätt på Signes gamla nyckelpigetossor. Sjukt söta. Och så klämmer de inte åt så hårt som strumpor kan göra på Finns svullna fot. 

Finn blir söt i sina tossor och jag blir glad för att de sitter bra. Sen blir jag ledsen. Det är sött med tossor på en sjuveckors men tänk när han är tonåring, då kan han ju inte gå runt i tossor heller.

Jag försöker att inte oroa mig. Det försöker jag verkligen. Men idag grät jag stora tårar som landade på tossorna.

Snälla, snälla, snälla. Säg att allt blir bra med foten, att allt är bra, att det bara är lite svullet, inget knas.

I tossorna, redo att stoppas ner i sjalen för promenad till surdegsbageriet.

Nu går vi.

Rätt mätt efter den där surdegsbullen.