Finn 4 månader

Idag blir du fyra månader. Daniel sa för bara någon dag sedan, att är det verkligen fyra månader som Finn blir. Och det är det ju, även om det känns kortare. Och längre. Som att du alltid funnits men så overkligt att det redan gått fyra månader. Ett tredjedels år.

Du är väldigt motoriskt tidig på vissa sätt, tror jag, i alla fall om man jämför med Signe. Du har ju tidigt älskat att ligga och sprattla, tyckt att det där med att ligga på mage var festligt. När du var riktigt liten spontansomnade du ju till och med så. Nu somnar du inte av att ligga på mage, men du gör det gärna och är glad. Det har gjort att du blivit stark. För ungefär en halv månad sedan vände du dig om från mage till rygg och nu har du också vänt dig från rygg till mage. Lättast är det när du får ligga och nakengympa i köket med värmefläkten surrandes i bakgrunden. Det älskar du. Men nu har du blivit så grym på vändningen från rygg till mage att det gör du i vinteroverallen, i babygymmet och hade inte väggen varit i vägen hade du gjort det på skötbordet också. Du ligger inte längre kvar där man lägger dig heller, utan du rör dig som visarna på en klocka, ibland också lite framåt eller lite bakåt. Du har inte kontroll på vart du vill eller vart du ska. Det är mer en slump. Idag märkte jag att du har börjat försöka lyfta på rumpan när du ligger ner. på mage som för att kunna skjuta ifrån, men samtidigt kör du ner näsan i golvet så det ger inte så bra resultat.

 Nakengympa

Värmefläkten på och en mamma med helt crazy leende.

Att inte ligga där man blev lagd  

Du älskar fortfarande att stå upp, sitta är så där halvkul och där tror jag att Signe var mycket stadigare. Det är fascinerande det där, hur intresse styr vad som utvecklas. Signe visade ju noll intresse för golv och magläge och ålade inte förrän nån gång runt 7-8 månader tror jag eller så minns jag fel, då kanske hon kröp, men å andra sidan satt hon rätt bra vid fem och gick som en stjärna vid lite drygt tio. Så olika och så spännande att få vara med om och se hur ni kämpar. Just kämpandet kan jag bli så imponerad över. Om man själv inte flyttade sig en cm i rätt riktning skulle man orka fortsätta? Dag ut och dag in? Kanske Daniel. Han har den sortens fysisk envishet. Själv skulle jag bittert bara bli liggande.

 Sitter som en ostbåge i amningskudden. 

Kul att den kommer till användning. Den var ju inte gratis direkt.

 (Det är lätt att hamna i något sorts jämförande. Jag gör det ju inte med någon sorts värdering. Det är bara så det är. Signe är Signe och Finn är Finn och det är också med en viss fascination som jag kan konstatera att jag har gjort två helt olika sorters barn. Båda två fantastiska. Det går inte att sticka under stol att Finn är "enklare" på vissa sätt. Bara det att han somnar utan att man gör utfallssteg är ju rätt najs.)

Under julhelgen när det var mycket folk och många som ville vara med dig och prata och hålla och bära tror jag att du tyckte att det blev lite mycket. Eller så var det något annat, någon utvecklingsfas eller en förkylning eller vad vet jag, men du blev mer mammig och pappig, ville inte bli buren så mycket utåt utan bara hjärta mot hjärta.

Du är väldigt sällan ledsen. Egentligen bara om du är ordentligt hungrig eller trött, typ om du råkar vakna när vi ska sätta bandaget på foten på kvällen. Då tar det ju lite tid och du kommer på att du är både trött och hungrig. Då är det synd om dig. Man kan ju tycka att det är lite elakt av oss att hålla på och stöka med bandage och fot när du sover, men det är inte så lätt att göra när du är vaken och oftast går det rätt snabbt och du vaknar inte ens bara gymtar lite i sömnen.

Arg och ledsen och, ja, nästan kränkt, det blir du när man sätter på dig mössan. Det har kommit den senaste månaden, tidigare tyckte du mössa var helt ok. Jag tror kränktheten ligger i att du tror att en mössa ska förstöra din frisyr. Men jag lovar, det enda som händer är att den blir lite ruffsig, eller hehe, nej, det är ingen risk för det heller. Så, hörru Finn, kan vi bestämma att det är coolt med mössa och ta det lite chill. Nehe, inte det. Ok, då, då stannar vi inne då.

Stannat inne har vi faktiskt gjort mycket den senaste månaden. För även om du inte kräver utfallssteg för att somna så sover du inte särskilt bra borta/ute. Du är ingen vagnbäbis och du vaknar väldigt lätt av ljud. Mycket lättare än Signe gjorde. När hon väl sov så sov hon även om det var kort. Du vaknar av trappans knarrande, av prat, hostande, datorns tangenter. Vi försöker att ändå stöka som vanligt, det går ju inte att vänja sig vid att det är helt knäpptyst, för det är det ju sällan med en storasyster och en familj som måste fortsätta leva även när du sover.

När vi stannar inne bara du och jag då är du väldigt nöjd. Då ligger vi i sängen. Du småsnuttar och använder mig som napp i upp till två timmar. Jag sover lite, surfar på mobilen, försöker mig på någon bok. Bara är. Sen är du vaken i två timmar eller så, jag försöker att kolla så lite som möjligt på klockan, vet inte när du somnar, vet inte när du vaknar, räknar inte timmar och minuter mellan amningarna. När du är vaken ligger du i babygymmet, eller på mage på fårskinnet, eller så går vi runt och plockar och fixar.

Sover gör du på dagtid antingen vid bröstet eller i sjalen. I undantagsfall i vagnen eller i bilen. Bilen skrek du i som en galning i julas men sen har vi kommit på att du är nöjd om du får hålla i något. Helst din uggla. Du sover utan något mönster eller rutiner, typ 3-5 gånger per dag. Några få gånger har vi lyckats lägga ner dig i soffan med nappen. Mormors påhitt. Rätt bra. Båda armarna fria, men oftast blir det ganska kort sömn då även om jag som sagt var inte tittar på klockan så skulle jag gissa på under en halvtimma.

Sover i soffan på fårskinnet med napp och något att hålla i.

Signe med mobilen bredvid dig.

Signe är väldigt, väldigt spännande tycket du. Ibland lite läskig, som när hon låtsas vara tiger. Ofta ganska högljud. Idag blev du lille darrande läpp när hon var ledsen. Men mest tittar du fascinerat på henne och ler. Det är fint att ha en storasyster.

 Man önskar man kunde hänga med i hennes tempo...

Älskade, fina, Finn. Det är bortom alla ord att jag har fått vara din mamma i fyra månader. Du och Signe. Det har vi gjort bra, jag och pappa Daniel.

Jag höll ju på att glömma skrattet. Det helt magiska skrattet som du bjuder på sen en månad tillbaka. Helt underbart. Kul är sånger, att bli kittlad på halsen och underarmarna och ibland när vi säger vissa saker som tydligen är mkt underhållande eller när du får hoppa upp och ner så det killar i magen.

Så vi slutar med det och hoppas att din femte månad får innehålla väldigt mycket skratt. Och mys!

2013 - juli

Juli

Så kom juli och det fortsatte vara sommar, grönt och varmt. Daniel fick semester och han och Signe badade och lekte och upptäckte Skönstaholm. Jag jobbade fortfarande, men bara på 75% sedan i början på juni. Det var varmt, svettigt och tungt. Jag har verkligen prickat in två varma somrar med mina graviditeter. Men den här tog nog priset. Allra varmast var det nog på Pär och Amandas bröllop. Men det kommer vi till i slutet av denna månad. Då går jag också på semester och Daniel börjar jobba igen. Dålig timing.

 En dag letade vi blåbär. Vi hittade väldigt få. Det var alldeles för torrt. Signe hade Pippi-toffsar.

En dag gjorde vi en utflykt till Fjäderholmarna. Signe fick gå med i en sagostig med pirater och fick en egen guldpeng på slutet. Lyckan när hon insåg efter att ha suttit och hållit i den i en halvtimma att det var en chokladpeng var stor.

 På tunnelbanan. Solglasögon och räv.

På väg till bussen. Så stor Finn var. Och naveln alltså. Herregud. 

Så mycket kärlek.

Så mycket attityd!

Ibland drack vi kvällsmjölken ute på bänken på hörnan. Det var mysigt. Håret har hon fortfarande inte släppt. Jag är trött på att säga till henne att vara försiktig. Hon snurrar och snurrar och snart har hon snurrat fast sitt lilla finger så hårrötterna nästan lossnar när hon försöker dra bort fingret. Suck.

Det gick åt mycket solkräm. Jag smörjer in Signe och Signe smörjer in Daniel som spelar gitarr. Än har ingen granne klagat.

Lite på näsan.

Hallonen på busken vid sidan om vårt hus mognade och Signe sprang dit varje morgon för att plocka, över berget, ner för berget och så var de där. Lycka. Det blev tomt när hallonen var slut. Här kommer hallondansen. Glädjedansen.

En dag kom min moster Karin och mina kusiner Jonas och Sofia och tittade på radhuset. Signe och Jonas busade med en tygtomat och Signe skrattade så hon nästan kissade på sig. Jonas och tomaten pratar hon fortfarande om. Sen läste Jonas för Signe. Då sökte sig hennes handen upp till hans hår. Även om det inte är som mammas så är det mysigt att hålla i och klappa på.

Klapp klapp med lilla tassen.

Det sista som hände denna månad var att det blev bröllopsdags. Pär och Amanda. På Västtorp. På världshistoriens varmaste dag. Jag hade kaftan. Jag svettades som en liten gris. Jag var mer nervös än vanligt. Men allt blev så fint. Mer om bröllopet finns redan i bloggen så här kommer bara några bilder till.

 

Daniel firade bröllop i regnbågsnaglar.

 Finn firade bröllop med en tatuering.

 

Bröllopsfolket sökte sig till skuggan.

Nybliven fru!

Herr och fru Idsnorg.

Signe och mormor var klänningsfina.

Det var juli det. Oj, vad den här årssammanfattningen drar iväg. Först tänkte jag en bild per månad, men det gick ju inte. Men i början av året tog vi inte så mycket bilder. Det var mörkt både ute och inne och inuti. Då var det lättare att bara välja ut några få bilder. Från sommaren finns så många bilder att det är omöjligt att begränsa sig. Så, augusti kommer i nästa inlägg, det blir för långt här annars.

2013 - juni

Juni

Juni var en ganska intensiv månad. Vi hade precis flyttat och mina gravidhormoner hetsade mig nog lite att komma i ordning så fort som möjligt. Tack vara fin hjälp på själva flyttdagen där i maj och rätt så mkt slit när Signe gått och lagt sig på kvällarna var vi uppackade och klara på bara någon vecka. Stringhyllorna var väl svårast att veta var de skulle vara. Dessutom ger stringhylleuppsättning mig ångest. Blir stressad av all borrning, av att det kan bli snett, fel och en massa fula hål i väggen. Dock skötte Daniel detta bra, så jag slapp vara med.

 Månaden inleddes med Amandas möhippa. Här champangeprovning med krabbhatt och tigermask. Det innehöll också skytte, frisyrquiz, tårta och pandafiering. Jag avvek innan middagen, då min gravidkropp fått nog.

 

När Daniel satte upp stringhyllor eller var bortrest på konfaläger gick jag och Signe på ängen och plockade sommarbuketter som vi satte i köksfönstret.

 Daniel och Signe som kunde röra sig smidigt ägnade sig åt detta. Eller smidigt och smidigt, men här ser ju Daniel faktiskt rätt vig ut.

 

Signe försökte sig på det där med springcykeln men här har hon inte knäckt balanskoden än och vågar inte riktigt sätta sig på sadeln utan promenerade bara runt med cykeln mellan benen. I juli lossnade det och hon cyklade snabbare än vinden.

En dag passade vi Leeloo och bjöd henne på våfflor.

 Signe blev svartsjuk när jag, Bäril och Leeloo gosade i soffan, men Leeloo  å andra sidan höll viss distans när jag försökte få Signe att acceptera att vi kunde gosa allihopa.

 Signe fick en fin ny vän, Ilon, som bor i vår radhuslänga och också är tre år. Här gungar de i båtparken, eller kattbajsparken som man också skulle kunna kalla den. Jag med min gravidoro tvingade alla som hade lekt i den parken att tvätta händerna mkt noga eftersom gravida ska vara försiktiga med det där med kattlådor och det här är som en jättekattlåda.

Vi flyttade in i skönstaholm lagom till barnens dag. Det fanns inte när jag var liten. Men det var fint ordnat med hoppborg på rundeln, ponnyridning nedanför pulkabacken. Fiskdamm, spelning med Låt och leklaget, popcorn och ansiktsmålning.

 Alldeles vild i hoppborgen.

 Största allvaret på hästryggen.

Vackraste.

Sen blev man en trött katt.

 En dag kom tant Amanda och Signe fick sommarens snyggaste tatuering. 

Gissa om hon visade den många gånger på förskolan.

 

När Daniel var i Italien med jobbet tog jag ut en ledig dag mitt i veckan och Signe och jag gick till Skansen och red på trädjur. Vi tittade också på riktiga djur men trädjuren var minst lika bra.

 Signe ritade pappa Daniel i Italien och det orange sträcket är Arlanda.

 Vi hängde på västtorp och Signe blev sjuk och fick feber och vi sov som krattor.

 Men det var fint på västtorp.  Sommar och grönt och vi njöt trots att Daniel inte var med.

Finn och magen ungefär i vecka 30.

Sen fortsatte vi hänge i trädgården. Jag planterade i krukor eftersom jag tyckte att det var en lagom nybörjarnivå. Pelargonerna var mäktiga men lavendeln dog snabbt. Vi fortsatte rensa bland allt det vildvuxna men njöt också av att se att plötsligt kom det fina blommor där vi minst anade det. Vi klippte gräsmattan och vattnade och satt på bänken på hörnet.

 Och vi vattnade och vattnade och vattnade.

 Mormor kom och kramades i trädgården.

 Och morfar lekte farligt (eh?) lejon.

 Och kramades lite han också.