Så här i efterhand förstår jag dock inte riktigt hur jag orkade. En och en halv timma i ett mörkt rum med en gnällig bäbis. Varje kväll. Ingen iPhone att smygsurfa på. Ingenting. Bara detta evighetsammand. Klart det var mysigt också. Men ganska jobbigt. Så höll vi på till Signe var runt 11-12 månader. Vi prövade alla möjliga sätt för att varva ner henne så att hon enklare skulle kunna somna. Bad, sånger, pyjamaser, särskilda rundor i lägenheten. Men hon hade så svårt att komma ner i varv. Alltid.
Med Finn då? Han följer ju med i de rutiner Signe har nu. Eftersom hon dricker mjölk ca 19:00 för att sen, kissa, borsta tänderna och läsa bok och sedan somna mellan 19:30 och 20:00 så blir det lite samma lika för Finn. Oftast dricker Signe mjölk med mig eftersom Daniel sen lägger. Då har Daniel Finn och de byter om till pyjamas, masserar foten och går runt i lägenheten för att då börjar Finn bli lite otålig. När Signe och Daniel går upp och kissar och borstar tänderna lägger jag och Finn oss i soffan och ammar, jag släcker de ljusaste lamporna och det blir relativt lugnt. Efter ungefär tio minuter sover Finn oftast. Dock kan jag inte resa mig upp ur soffan, för jag är hans stora napp. Helt ok ändå. Jag surfar på mobilen, kollar instagram, fb och bloggar. Ibland beställer jag mat från mathem också. Ibland ser jag och Daniel på något på SVT play. Om inte han har somnat med Signe alltså.
Efter en, en och en halv timma så kan jag koppla loss Finn från bröstet. Ibland stökar han lite och då får han ligga fem minuter på mage för att somna lite bättre och sen lägger vi honom på sidan igen. Innan vi går upp och lägger oss sätter vi bandage på hans fot. Då sover han förhoppningsvis mkt djupt och det går smidigt.
Vi går upp ca 22:00 Jag bär honom oftast, särskilt sen Daniel fick ryggskott för en månad sedan. Så lägger vi honom i babynestet i hans säng med filt och snuttealfons. Så sover han sedan till någon gång mellan 00:00 och 03:30. Oftast vaknar han vid ett, halv två.
För att vara ickerutiner är det ändå rätt likt rutiner....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar