Snipp- eller snoppkläder

Brödil har rätt mycket kläder till den första tiden nu, men i veckan har hon fått en liten orange kofta.Den är inköpt på H&M. På kvittot stod Baby pojk. Nu undrar jag hur de har tänkt här. Hade det inte kunnat räcka med att skriva Baby. Varför är en orange kofta avsedd till en pojkbebis. Varför skulle jag behöva hjälp med att veta om koftan är tänkt till en kille? På vilket sätt gör den där lilla, lilla snoppen att pojkbebisen kommer klä i denna kofta? Varför kan/bör/ska man inte sätta den på en bebis med snippa? Och om man nu kan/får/ska det. Varför står det då Baby pojk och inte bara baby?

Här är fina Puh-strumpor med öron som Brödil har fått av tant Amanda. Hon hade visat dem på sitt jobb och fått den bekymrade kommentaren. "Vad händer om bebisen är en kille då?" Ja, vad händer då? Kommer snoppen skrumpna ihop och ramla av om vi sätter på Brödil rosa strumpor? Vad är ni oroliga över?

Jag undrar om det finns särskilda snipp- eller snoppblöjor. (Oj, bara jag inte ger blöjtillverkarna dumma idéer nu.) Blöjan rör ju ändå vid den lilla detalj som skiljer oss åt, inte kan den då vara samma för tjejer och killar om inte ens strumpor och koftor kan vara det. Eller?

Absurt var ordet, sa Bull!

Brödil ska få alla färger och alla möjligheter. Jag är lite sugen på den här boken:

Blocketfynd

Det är lite segt att vara sjukskriven och vilja göra saker men inte riktigt kunna för att det gör ont. Fotografiska museet igår och presenthandling till ett bröllop på NK igår var i mesta laget. Idag måste jag in till jobbet och fixa min sista lönerapport och sen åker jag till Västtorp och gosar med Leeloo.

Jag har gjort ett blocketfynd idag. En Babybjörn Active bärsele, till det överkomliga priset 500 kr. Tror den kostar runt 1400 ny. Dessutom fanns den att hämta i Björkhagen, fem minuter med cykel. Hur bra som helst.


Vesslan är inte lika imponerad, men det var mest för att hans svans och min mage var tvungna att konkurrera om rätt lite utrymme. Så här sitter bebisen när den är lite större och tittar utåt. När den är plutteliten har den ansiktet in mot ens kropp och man fäller upp den ljusgröna fliken som stöd för huvudet.

ett barn blir till

Idag började Daniel inte förrän kl 12 så vi hann gå till fotografiska museet på förmiddagen. Lennart Nilssons bilder "ett barn blir till" fanns där. Det var fint. Livets mirakel.

Daniel drog mig på sin longboard från slussen så jag slapp gå, fick lite kramp i vaderna, men helt klart skönare än foglossning och sammandragning.

Brödils vänner

Jag skulle gärna ha en liten hund, eller en liten katt, eller bara något med päls att klappa på. Just nu är det inte realistiskt, men någon gång. Fram till dess får det vara låtsatspäls för mig och Brödil. Här är Brödils vänner:

Vesslan, favoriten.

Tema pingvinfåglar.
Från vänster: skallra från H&M, rättvisemärkt pingvin från affär vid Nytorget som jag fick av Daniel när vi varit förlovade i ett år, mjuk pingvin från pressbyrån Huddinge sjukhus och fingerfågel från München.

Tema: Röd-vit-svart
Från vänster: Rävspeldosa från IKEA, Kalikå-kanin inköpt efter första jobbiga RULet och så rättvisepingvinen igen.

Tema: fingerdjur och svart-vit-gul
Från vänter: Tiger-Harry från Berlin vid Gedächniskirche och fågeln från München

paket, paket!

Jag är barnsligt förtjust i paket och vi får ganska ofta paket från Tyskland från Daniels mamma. Det är alltid roligt att öppna dessa paket för det är alltid små överraskningar i dem. En gång hade det runnit ut massa salt i hela paketet, det var en överraskning för posten. Saltet var från en gruva som ligger precis där tyska staten vill slutförvara kärnbränsle. Så det är motståndssalt. Tror Jesus skulle tyckt om det. Vi ska vara väldens salt.

Igår fick vi ett paket igen. Det innehöll två olika avslappningsbadoljor till Daniel och hans rygg och en skiva med bilder som Dieter tog med sin systemkamera när vi var där och hälsade på.


Fin bild på Brödils farmor och pappa. Själv är jag inte riktigt med.


Brödil i form av en stor limpa.

Den här har Daniel tagit på mig...

... och den här tog jag på Daniel. En av mina favoritbilder, på kärleken, tryggheten, livet.

magrapport

Har av hänsyn till en tant vi känner inte visat särskilt många magbilder, men här kommer ändå en liten rapport. Jag skyller på hormonerna, plötsligt bara har man ett behov av att ta bilder på sin mage och lägga ut på internet. Galet, men vad säger man inte om gravida kvinnor.

Så här kommer en jämförelse mellan vecka 13 då jag var omåttligt stolt över att magen hade börjat synas (va, var?) och nu i vecka 35.

v 35

Brödil har nu fått så långa fingernaglar att hon kan riva sig själv. Vi får hoppas att hon också har fått så många hjärnceller att hon låter bli det. Brödil är ungefär 45 cm lång och väger runt 2600 g. I början är längd och storlek mycket mer lika för alla bebisar, men nu på slutet kan det växla mycket mer. Jag vägde bara 2700 när jag föddes fem dagar för tidigt, men jag tror Brödil kommer vara lite större än jag. Jag hoppas bara att det inte blir en femkilosklimp.

Navelsträngen är ungefär en halvmeter lång och tjock som en tumme. Undrar hur den känns att klippa av. Är ju inte direkt ett litet snöre.

I natt var jag uppe och kissade fyra gånger, drack ett glas oboy, vaknade 100 gånger av att jag behövde vända mig, hade ont i ryggen eller fick sammandragningar och var dessutom vaken och läste tidningen mellan 4:00 och 6:30. Brödil, när du kommer ut får du härja lite med din pappa också, jag hade bara hjärta att hålla honom vaken en halvtimma :)