spex

Istället för att gnälla på att ännu en natt har passerat utan att något vatten har gått så kommer här lite bilder på den lilla spexaren.

Tyvärr är det ju inget ljud till bilderna, men att höra henne sjunga och prata när hon presenterar sin enmanscirkus är så himla härligt. Teaterapan. Här står hon på scenen/stenen och sjunger. Ingen annan får sjunga med. Bara hon i centrum.

v 39

Den här rubriken har aldrig funnits i den här bloggen förut. Jag har aldrig varit i vecka 39. Jag har aldrig varit gravid så här länge förrän nu.

Du slog rekord Bäril. Nu är det inte kul längre. Kom ut.

Havsörnen

Signe är numera havshörn. Nya avdelningen på dagis heter havsörnen. Bästa pedagogen från lillavdelningen har också följt med så det känns tryggt trots att hon inte längre får gå med bästa kompisen Lias. Vi vet inte varför de har valt att göra så, men jag känner mig trygg med att pedagogerna vet hur de gör bra barngrupper. De har lång utbildning och erfarenhet. Signes havsörnar och Lias ejdrar arbetar dessutom väldigt mycket ihop och ligger vägg i vägg och allt som oftast är dörrarna öppna mellan avdelningnarna.

Det märks på Signe att det är lite tufft att vara tillbaka på dagis. Hon blir ledsen när hon ska åka, är inte riktigt sig själv när hon kommer hem, har tom sovit middag flera dagar, så det är nog tröttande att ha blivit havsörn också. Idag pratade hon om stora barn på nya avdelningen som hade visat snoppen. Oj oj. Mycket ska man vara med om.

Efter den första dagen på havsörnen satt dessa konstverk uppe på vägen. Det ritas väldigt mycket. Inte bara människor nu för tiden utan valar, delfiner och kanelbullar. Här är det dock människor. Bland annat morfar Thomas.

Skriver gör hon också. Mest I, T, O, D, F och E.

för tre år sedan

Just nu för tre år sedan låg jag och födde barn. Jag var bara en halvtimma från att bli mamma. Vid halv tio var jag öppen tio cm och tio minuter senare var hon född.

Att bli tvåbarnsmamma är segare. Här händer det absolut ingenting. Snart kommer jag ha varit gravid längre än jag någonsin varit det tidigare. Känns väldigt segt. Idag har jag varit trött. Jag är också trött på alla dessa sammandragningar som håller mig vaken om natten.

Så Bäril, nu är det verkligen fritt fram. Ingen födelsedag att ta hänsyn till, inget kalas. Du kan skita i att Daniel har tennismatch i helgen. Kommer du nu hinner han ju dessutom spela den. Så... sätt igång.

Så här stor är jag idag. Vecka 38 (37+4).

Blir helst inte så mycket större. 

Bäril får gärna sjunga ner lite. Just nu pressar han sig in under höger revbensbågar med sin lilla rumpa och liksom tänjer revbenen utåt. Det är inte skönt, om man säger så.

Grattis världens finaste

Idag blir hon tre år. Stora, fina Signebus. Lillelus.
Så stor och så liten på samma gång.

Igår lärde vi henne att när det är födelsedag så ska man sova räv tills mamma och pappa kommer och sjunger med ljus och paket. Hon vaknade vid halv sju och ropade på mig. Vi smög upp på pottan och Daniel gick ner och fixade mackor. När hon kissat fick hon krypa ner i stora sängen och sova räv och jag gick ner till Daniel så gick vi tillsammans upp och sjöng.

Det var nästan för många paket. Eftersom jag älskar paket hade jag köpt en massa billiga pysselsaker, egna små skrivblock, understrykningspennor, stämplar, minituschpennor, burkar, hårsnoddar, men hon ville leka med varje sak efter hon öppnat just det paketet så det tog en evighet innan allt var öppnat. Ett eget paraply med kattöron fick hon också och ett riddartält och en kängurufamilj till dockhuset.

Sen lekte vi hela förmiddagen med alla nya saker och allt fint hon fick igår på kalaset.

 Kalaspepp igår

 Koncentrerat lyssnande när kalasgästerna sjunger Jag må hon leva och sedan presentöppning i sängen.

Tack Signe för att jag har fått vara din mamma i tre år. De bästa åren i mitt liv. Du gör mig stolt och glad och rörd och gråhårig varje dag. Du är min sol och min oro. Du är det finaste som finns.

Tack!

 

Pappa du är:

Tokig, slarvig och jätte jätte jätte jätte jätte jätte pruttig.

fulltid och övertid

Vi har nu gått in i vecka 38 (37+1 idag) och Bäril är alltså färdigbakad. Inget nytt händer. Han lägger på sig i vikt, gottar in sig, sparkar, övar lungorna, leker med navelsträngen och som vanligt petar näsan. Om han bestämde sig för att titta ut nu få vi föda på Södra BB (om det inte är fullt) och han räknas som fullgången.

Dock är det fortfarande ett antal dagar till beräknad födsel. Närmare bestämt 19 stycken. I mitt huvud är det dock bara 3 dagar. Det är nämligen tre dagar till den 26 augusti och Signes födelsedag och allt som innebär att jag bär runt på Bäril längre än jag bar runt på Signe kommer kännas som övertid. Och Signe bar jag ju på till v 37+4.

Jag vet så klart att det är väldigt korkat att tänka så. Det kan bli otrooooligt många dagar på övertid då. Typ 30 stycken om man räknar med att man blir igångsatt på bf +14, för min del den 25 september. Jag undrar vad det skulle göra med min mentala hälsa. Men å andra sidan, vad har denna graviditet inte redan gjort med min mentala hälsa? Finns liksom inte så mycket hälsa kvar att jinxa med.

Frågan är bara vad jag ska göra av alla dessa dagar. Jag vill mest ligga i sängen och ta igen förlorad nattsömn, men dagarna går rätt långsamt då, så något behöver jag ju boka in varje dag. Igår hängde vi med mormorn, storhandlade på Willys. Köpte 11 paket tvättlappar att fylla vindsförrådet med. (mental hälsa, lala la la la). Idag ska jag luncha med Melina och Emmi och imorgon ska vi eventuellt lyssna på gospel i Kungsan, på söndag blir det födelsedagskalas för Signe och på måndag fyller hon år. Så jag har att göra.

Vi har också ägnat oss åt andra förberedelser. Var inte alls så förberedd när Signe kom. Då hade vi dock spridit ut förberedelserna lite under graviditeten. Nu har vi mer hets-förberett sen Daniel kom hem från Frankrike.

Det här är de senaste dagarnas fixande.

 Vi har fixat ett skötbord ovanför tvättmaskinen. Signe och Daniel målade det vitt.

 

Och så här blev resultatet.

 

  

Jag har köpt proviant till förlossningsväskan. Har inte visat för Daniel. Vet han om att det finns finsk lakrits där kommer han gå och tjuväta. Inte för att det här med snasket i förlossningsväskan var något jag brydde mig om med Signe. Jag hade verkligen inte tid att äta inne på förlossningen. Det sista jag åt innan hon föddes var en risifrutti som Daniel tvingade mig att äta samtidigt som jag stod i duschen med värkar var tredje minut. När jag ätit upp den kräktes jag. Bra där. Men. När Bäril är född kanske jag vill ha möjligheten att festa loss på finsk lakrits.

 

Bäddat vagnen med dyr filt och köpt en snygg väska från Granit som inte är en skötväska att ha på vagnen. Mycket nöjd.

Ja, det var väl allt. Förutom de där 11 förpackningarna tvättlappar i förrådet men de får ni ingen bild på.