kan man ju inte tycka synd om sig själv längre.
Jag är hemma från jobbet. Det är vuxenpoäng på det. Karensdag kallas det. Är förkyld och har fått hålla mig tyst i två dagar för att inte tappa rösten till en viktig sak jag ska göra imorgon. Satt upp och sov hela natten för att inte hosta sönder mig själv. Orkade inte äta så mycket till frukost. Daniel åkte tidigt med Uppsalatåget så han hann inte göra fruktsallad, så det blev bara lite honungsmelon och proviva svartavinbär. Inte ok, sa Brödil. Det gick på en sekund, från lite diffust illamående till bäst man springer så man inte missar näst kräkfest. Sen krävde Brödil gröt.
Nu har jag ätit lunch och sedan tystat Brödil med nästan en hel påse gifflar. Kompismaximerare, så står det på baksidan. Och jo, jag tror vi är kompisar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar