Vi har nu gått och blivit tvåsiffriga i och med att vi har gått in i vecka tio. Det betyder egentligen att vi har gått 9 hela veckor. Vi byter vecka på söndagar. Så idag är det 9+1, men alltså vecka 10. Brödil har gått från att vara embryo till att bli foster och precis upplevt en av sina första förluster. Brödil har tappat svansen.
Så här står det bland annat om v 10 på familjeliv.se:
Nu är det många som är känsligare än vanligt. Det beror på att man påverkas av en mängd hormoner. Trötthet, irritation och många funderingar kring framtiden är vanligt. Som partner kan det vara svårt att förstå vad som händer då det ofta går mycket fort från det att den blivande mamman mår bra till att hon känner sig gråtfärdig.
Känslig - Check! Trött - Check! Irriterad - check! Partnern har svårt att hänga med... jo, jag skulle tro det. Började storgråta utanför Åhléns för att jag inte kunde gå och träna för att jag mådde illa och för att jag därför kände mig som en dålig Brödil-mamma. Sen bjöd Daniel mig på en bulle (som jag betalade eftersom jag är rik och han är fattig student) och då var allt bra igen. Känns skönt att kunna skylla på hormoner.
Vi var på inskrivningssamtal hos barnmorskan idag. Hon är trevlig. Ett roligt sammanträffande är att båda hennes föräldrar är präster. Och det blev ju folk av henne, så Brödil kan känna sig trygg. Nu dröjer det till nästa barnmorskebesök. Någon gång i april, mellan v 17-20 då det är dags för rutinultraljud, så kallat RUL. Mitt järnvärde (Hb) hade gått ner, tror det var i november eller något som jag testade det hos gyn och då var det 140, nu var det bara 123. Sockret såg bra ut och blodtrycket var lågt. Startvikten blir 55 kg.
Nu lagar jag ungspannkaka med bacontärningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar