Idag gick vi in i vecka 12 (alltså har vi uppnått 11 hela veckor). Det brukar räknas som någon sorts magisk gräns. Efter vecka 12 är det mycket få missfall som sker. Jag känner mig glad, men inte helt lugn ändå. Hade en liten blödning i förrgår panikgrät som om allt var förlorat. Försöker trots allt hålla fast vid tanken att vi inget kan påverka och att allt vi vet är att Brödil är ok. När vi har passerat hela denna långa vecka ska vi göra ett ultraljud privat och sen ska jag försöka njuta.
Njuta kan jag göra nu också. Daniel är jättetrött, men jag och Brödil ska fika lite med wienerbröd och proviva mango. Vardagslyx.
1 kommentar:
Heja Brödil!
Själv ska jag ta ut Leeloo i minusgraderna. Fy!
Skicka en kommentar