9 1/2 månad

Jag läser Annika Lantz bok 9 1/2 månad. Den handlar om hur hon får sitt andra barn, om hur mycket han skriker, om hur hon inte får sova på nätterna, om hur tungt det är och hur fantastiskt fint det samtidigt är. Jag skrattar så att jag gråter, sen gråter jag lite mer tills jag skrattar. Hon skriver precis som det känns även om jag inser att Signes skrikfester inte går att jämföra med hennes sons. Men min sömnlöshet är nog inte långt ifrån vissa nätter. Som inatt. Kanske därför jag gråter när jag läser den idag. För att jag är så trött. Så oerhört trött...

... kanske gråter jag också en smula för att allt är så fint.