- Finn äter lite för snabbt och för mycket och då kräks han sen.
- Ja, men varför gör han det?
- Många bäbisar gör så, de har liksom ingen koll på hur mkt de äter.
- Men varför?
Den ena säger bara varför.
Den andra kräks.
Nej, men skulle jag?! Jag har visst koll.
Vi har fått gå över till storlek 56 kläderna för det finns inga rena i storlek 50. Lite stort men snyggt med orange och rosa hjärtan.
Och lagom till att inte en enda filt var ren, eller torr, så kom ett paket från Tyskland. Finns farmors syster, Tante Hille hade stickat en filt. Signe fick en likadan fast med blå och röda rutor när hon var bäbis.
I natt sov Finn som en stjärna mellan tio och halv tre. Sen ammade han och sen började vargtimmestöket. Han är inte vaken, men han sover väldigt lätt och stånkar och stönar och bufflar och vrider sig och verkar besvärad. Vid fyra ville han amma igen och då lät jag honom somna och sen sova i famnen i trekvart. Då var han lugn och stilla och tyst som en mus. När jag la ner honom började stöket igen och höll på till klockan sju då han äntligen bajsade. Himlans mycket jobb och besvär för så lite bajs dock. Känns lite ovärt. Men så länge han inte är ledsen är allt ok.
Nu ska vi till Farsta för jag kan inte bara skylla på kräkbäbisen för att jag inte har något att ta på mig. Jag har fyra kilo kvar till ursprungsvikt, (bra amningsreserv) men det känns väldigt avlägset att komma i några gamla byxor. Har mkt bredare höfter och större rumpa. Har inte ett enda par byxor att sätta på mig. På riktigt. Ska gå till Farsta i mjukisar. Hej då värdighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar