Poolparty på balkongen

Signe trotsade förkylningen och ordnade poolparty på balkongen. Med skumbad. Mycket lyxigt. Jag blev avundsjuk. Förkylningen är för övrigt mycket bättre. Inte lika mycket snor, piggare och gladare bäbis.

Skönt med ett bad i värmen.

Hade det inte varit för att vi har haft en sån fin dag i alla fall, hade det känts väldigt, väldigt tråkigt med den här förkylningen som hindrar oss från att åka till stranden och göra lite vildare grejer, och att umgås!

äntligen goda sömnnyheter

Idag fick vi sovmorgon! Helt otroligt. Sist Signe sov längre än 6.00 var på landet, på midsommar. Idag slog hon till igen. Halv åtta fick vi sova till. Övriga natten var också rätt ok. Hon somnade vid 20.00 men vaknade redan vid 21.00, då var hon ledsen. Daniel försökte få henne att somna om, men tillslut fick jag ta över. Då somnade hon trots allt rätt snabbt om och sov sedan till 03.15. Ammade, sov till fem, ammade och sov till halv åtta. Annars har det varit katastrofnätter här ett tag. Vet inte om jag bara kan skylla på förkylningen men jag hoppas det. En kväll var jag tvungen att gå hemifrån. Jag hade sovit som längst en halvtimma åt gången den natten så när kvällen kom var jag helt slut. Det var första förkylningsdagen. Så fick Daniel ta över. Han har inte nattat henne sen i december då hon jag började amma henne till sömns. Men det gick. Han bar henne i famnen tills hon somnade.

Hon är ruskigt snorig och rätt gnällig så idag var det också till att försöka underhålla henne på lugna sätt. Vi cyklade till Enskede. Det var kul ända tills vi kom till alla villor, där var det öde och dött och tråkigt tyckte Signe. Vi plockade lite kottar i Margaretaparken och sen cyklade vi hem och handlade på Konsum och vidare hem och sov. 

Kotte och gren

Liten i stora världen

När eftermiddagsgröten var uppäten gick vi ut och kollade på fontänen vid kyrkan och lekte lite i en lekpark. Sen kom Daniel och vi åt gnocci, bacon, mozzarella och tomat. Signe tryckte i sig fem gnoccisar.

Titta där...

... en katt!

Livets vatten. Signe Liv med vattnet. 

Klippan och skatten

 Det finaste jag har.

Ibland blir jag bara så trött, irriterad och sur. Allt det jag inte vill vara. Genom allt går ändå en ström av tacksamhet. För stora kärleken och lilla stora kärleken. För Löwet och lilltigern. För Daniel och Signe. 

prästsöndag

Idag var Daniel ledig. Måndagar är prästsöndagar. Vi tog en cykeltur med förkylda bäbisen och åt lunch på Chutney. Jag åt äcklig linsgryta. Eftersom jag är vuxen behövde jag inte äta upp. Och eftersom Daniel är Daniel åt han upp min mat. Signe åt ris och var rätt pigg, men snorig. Sen har det gått upp och ner med humöret. Hon är mer sig själv igen men minsta motgång blir en katastrof.

Nja, jag ljög lite. De här två snyggingarna cyklade. Jag mötte upp dem vid Chutney. Skönt att få åka tunnelbana i lugn och ro.

Det är jag som är kungen. Kungen äter ris. Gott.

Bäst idag var middagen. Signe sitter tyst och pillar med matvete och tomat. Jag och Daniel pratar hösten och ekonomin. Att jag ska försörja oss alla tre. Daniel frågar hur mycket veckopeng han kommer få. Och Signe, med timingen hos den bästa stå-upp-komikern, brister ut i sitt härligaste mohahahaha!

att underhålla en sjuk duracellkanin

I lördags vaknade Signe snorig och hostig och med feber. Och hon vill ju inte som en annan krypa ner i sängen med en bok och ligga och slappa hela dagen. Nej, hon vill lika mycket som vanligt. Det är bara kroppen som inte orkar. Då blir hon en ledsen liten lus.

Jag och Daniel bråkade lite på morgonen, men det är helt omöjligt eftersom man måste underhålla/hålla koll på lillungen samtidigt. Det blir inget bra bråka av då. Så vi ringde morfarn som fick vara barnvakt så vi skulle kunna få bråka ifred. Så vi cyklade in till söder och lämnade av Signe. När vi väl fick tid att bråka så hade det runnit av, så då ät vi god pastasallad i lugn och ro, storhandlade på apoteket till den lilla sjuklingen och åt abnorma mängder godis.

I går jobbade Daniel så jag skulle underhålla/ hålla lusen lugn själv. Först gick vi en lång vagnpromenad. Det märktes att hon var hängig för trots 40 minuter i vagnen så var det inget gnäll, men heller inga leenden. Det var en väldigt trött buse.

Efter förmiddagssömnen och lunchen gjorde vi en cykelutflykt. Först till Kärrtorp där vi handlade Ellas Kitchen och kex. Kärrtorp var lika öde som björkhagen. Semestertider. Bara bästa bäbisens pappa som jobbar, känns det som. På torget fanns en fin hundstaty, men innan jag fick fram kameran för att fota Signe när hon hälsade på den så började hon jaga en riktig hund.

Vi cyklade vidare till Skogskyrkogården. Cykla är bra aktivitet när man är sjuk. Frisk luft, mycket att titta på, men inget springa runt och härja. Skogskyrkogården måste vara en av de vackraste platserna i Stockholm. Jag jobbar där ibland. Signe hittade kastanjer i sitt taggiga skal och tyckte att det var mycket spännande.

Eftermiddagsfikat bestod till en del av djurkex. Hunden Signe har i handen blev hon så glad av att hon skrattade och inte ville äta upp. Ankan och kon gick dock ner. 

Evigheten, kärleken!

När vi kom hem sov hon igen och när hon vaknade hade Daniel kommit hem. De gick ut och gungade och jag stekte pannkakor. Signe vägrade gröten men åt glatt pannkakor. Smart unge, skulle jag också gjort. Sen plockade vi fram klossar som vi köpte för länge sedan på IKEA men som vi inte visat Signe tidigare. Mycket bra grej. Då kunde hon sitta ganska lugnt och pilla med dem ett tag. Nyhetens behag liksom. Sen blev det trots allt lite spring runt fåtöljen. Är man född duracellkanin så är man och det är man ju särskilt när man har en pappa som också är det. 

är inte den här bilden så galet härlig?!

man behöver inte vara sur bara för man är sjuk... 

11 månader och cykelpremiär

Idag blev Signe 11 månader. Stora tjejen. Det firades med bad vid Söderbysjön och en mycket lyckad cykelpremiär.

Min cykel hade fått punktering och eftersom jag och Daniel helt saknar tummar lämnade vi in den för reparation. Då passade vi på att köpa cykelsits till Signe och få den monterad på samma gång. I går var jag i Sickla och köpte cykelhjälm till henne. Slapp ställas inför det svåra valet rosa med fjärilar eller blå med hajar. Det var bara hajarna som fanns i den minsta storleken. Icke könsstereotypa hjälmar i bäbisstorlek kanske är en affärsidé.

Vi var nog lite nervösa både jag och Daniel för vad Signe skulle tycka om cykeln. Det hade vi inte behövt vara. Nog för att det var lite små protester precis i början och när hon tyckte att det var lite långtråkigt. Men det höll i sig i några sekunder. Sen var hon lugn och nöjd och gosade med Nallen. På vägen hem somnade hon när vi hade cyklat 10 minuter! Hon sov så gott att vi lyckades trassla ur henne ur sitsen, få av henne hjälmen och bära upp henne sovandes till lägenheten. Sen sov hon vidare på en filt här hemma.

Vincent, Michaela och Nils var också vid Söderbysjön. Det var perfekt bäbisbadväder. Molnigt, men varmt. Signe älskar att bada och picknick med banan och Ellas Kitchen är inte heller helt fel. Ännu bättre när man lyckas tigga till sig lite gott bröd. För att inte tala om att man sen kan stå och nakenfisbajsa som en annan kanadagås.

 badidyll

vänskap

klapp på det!

granncharmtrollet

 fruktstund - guldstund

mysstund

En fantastiskt fin 11-månadersdag! Avslutades med Daniels laxpasta. Daniel pratar med faster Ester i telefon och jag ska läsa bok och dricka te. Vardagslyx.

ett litet geni pt 2

Signe älskar att pilla med mina nycklar. En av få saker hon kan underhålla sig med längre än två minuter. Idag hämtade hon dem där de låg på skohyllan, ställde sig vid ytterdörren och började förska "låsa upp" den. Alltså, hon är ju ett geni! Hon har sett var vi gör med nycklarna och försöker göra samma sak. Nog för att innerdörren var stängd och det inte fanns något nyckelhål, men hallå, det är ju struntsaker i sammanhanget. Ett geni, är vad hon är! Mammas lilla lus.

Sesam, öppna dig!

Sen tänkte hon gömma mina nycklar i sina stövlar. Busungen! Tur att jag kom på henne. Idag hittade Daniel min kamm i en kökslåda och min deodorant hade hamnat i lådan med trosor. Nu när hon går förflyttar sig saker snabbare än vinden och dyker upp på de mest underligga ställen och aldrig när man som bäst behöver dem.