Jag och Brödil nöjde oss med räkorna och äggen. Sen fick vi världens största bit Schwarzwaldstårta. Tårttricket fungerar så sjukt dåligt. Förra gången var det hembakade bullar och biskvier. Omöjliga att skära lite snett i. Idag var det en servitris som skar upp och la upp tårtor till alla.
Nu förtiden är det förresten dåligt med de där födelsedagsmackorna. När man var liten, eller när jag var liten, trodde ju jag att alla var som jag och hade det som jag. Att jag var norm. (Gud, vad skönt om man kunde få tro det ibland nu också) Jag trodde alltså att alla fick födelsedagsmackor med minst fyra olika pålägg, men jag har insett att det finns galningar som äter prinsesstårta till frukost. Lite samma sak som med namnsdagar. Jag trodde alla firade namnsdag. Och med fira menar jag inte bara ett litet grattis utan paket. Eller jag visste ju att pappa inte firade det men han var ju apart på något sätt.
Om man ändå hade fått behålla denna tro på en god värld, = en värld där alla får födelsedagsmackor och namnsdagspresenter. Jag har blivit så gammal och desillusionerad.
Men jag bjuder på en landgång här:
3 kommentarer:
Utan den aparte hade det inte blivit några födelsedagsmackor. Det var väl värt att offra lite namnsdagsfirande för!
Alltså, du får jättegärna fira min namnsdag Anna! Det är Maria och Amanda, bara att notera i almanackan!
Och det här med frulle på sängen när man fyller år verkar inte ha inpräntats så förfärligt hårt i er familj, själv fick jag ett grattis på facebook av min sambo idag, inte ens en puss innan han zombiehasade till jobbet.
Den aparte: jo man är ju ändå rätt tacksam över de där mackorna.
Amanda: ska noteras. Maria känns som att det är snart, varför tänker jag på våffeldagen för?
Det där med frukostmackan tror jag funkar dåligt i diasporan, då måste man liksom jobba hårdare på den.
Skicka en kommentar