Igår la jag mig på min kudde vid 22:15. Innan jag ens hade somnat, typ 22:30 vaknar Finn. Jag skäller lite på Daniel för han har lampan tänd. Men det är mest för att jag inte kan skälla på Finn och nån måste jag ju få skälla på.
Finn vill amma i en evighet. Någonstans mitt under den här evigheten vaknar Lusen och gråter. Daniel sover såklart som en stock så jag måste visk-väsa till honom så han vaknar eftersom jag sitter fast i den lilla grisen.
Signe har troligtvis växtvärk. Gråter och gråter. Klockan är typ halv tolv. Finn slutar äntligen amma. Jag försöker smyga mig till Signe där Daniel redan är men hon gråter mamma, mamma, mamma, alldeles hjärtskärande och Daniel har inte det bästa tålamodet på natten.
När jag försöker smyga iväg vaknar Finn. Skriker efter bröstet. Jag försöker med nappen. Funkar inte. Jag kapitulerar. Signe får nöja sig med Daniel. Signe somnar. Finn stökar. Klockan blir tolv. Finn är halvvaken. Klockan blir halv ett. Signe vaknar igen. Gråter. Daniel försöker trösta. Går sådär.
Finn somnar och jag kan gå in till Signe. Jag, Daniel och Signe ligger allihopa i Signes säng. Hon somnar som tur var rätt snabbt när jag väl kommer. Finn sover också. Jag smyger tillbaka till min säng vid ett.
Kvart över ett vill Finn äta igen. I en evighet. Men då somnar jag som tur var under tiden. Så jag försöker alltså somna vid kvart över tio. Först vid halv två lyckas jag. Bra där.
Sen vaknar Finn såklart 70 000 gånger fram till klockan halv sex. Jag snortjuvar och koksaltar tre gånger. Sen sover han som en prins till halv sju. Klockan sex går dock Signe och Daniel upp och även om Signe anstränger sig för att vara tyst vaknar jag.
Men tack för den härliga halvtimmen mellan halv sex och sex. Då sov jag som en kung!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar