Utvecklingssprång

Det är verkligen ett utvecklingssprång på gång just nu. Från att inte ha kunnat varken åla eller sitta har nu båda dessa pusselbitar fallit på plats. Eller är på väg att göra det. Behövs väl en hel del övning innan man vågar låta honom sitta utan att någon är beredd att ta emot eller att han får ramla på ngt mjukt och det är ju inga kilometrar vi pratar om när det kommer till åkningen. Men idag var han tom uppe i nästan krypställning ett litet tag.

 Ja, ni får väl föreställa er att han ålar.

Sover som en kratta gör han. Kanske har med all denna utveckling att göra. Det går ju över i alla fall. Det har man ju lärt sig nu med nummer två. Att allt går över.

Apropå saker som går över. Snart är han sex månader. Den först bäbistiden är över. Även om det är sjukt kul och mysigt också när han blir äldre, att varje ålder har sin charm, så blir jag ändå stressad över att han växer så snabbt. Vill alltid att han ska vara min lilla kille. Tänk om det här är sista gången som vi har en liten bäbis i familjen?

Idag har Finn fått smaka lax med morfars sås. Det gick ner om man säger så. Han har blivit så duktig på att äta kokta eller ugnsrostade morotsstavar. Har bra koll på bitarna han får av och är mkt nöjd med hela konceptet mat, sitta stol, vara social vid bordet, skratta och busa med storasystern och äta.

 Hemma hos mormorn och morfarn med Zebran och Tigern (morfarns egengjorda bäbisleksaker) sa det klick med det där att sitta.