Vad som motiverar Finn till att krypa allra allra mest är Signe och Signes grejer. Än så länge är Finn så långsam att Signe hinner flytta sig och grejerna innan han ens är i närheten. För han ska inte komma där och slabba. Skriks det. Högt och ljudligt. NEJ FINN!!!
Men Finn låter sig inte bekommas. Herregud. Han har ju hört Signe skrika och hojta sen han låg i magen. Vissa dagar är det som en konstant bakgrundsljud. På riktigt. Så här skriver jag efter att ha varit hemma med magsjukt barn och förkyld bäbis. Det finns andra bakgrundsljud också, sång och skutt och skratt och prat och klokheter. Men mycket gnäll och skrik har det varit de senaste dagarna.
Ok, jag är tydligen trött. Kan inte hålla tråden. Åla var det. Jo, så här ser det då ut när ålandet/leken sker:
Jag och Signe lägger ut några bra grejer som Finn kan åla till. Finn trycker ifrån med tårna.
Signe plockar fram sitt Pettsson och Findus-spel
Finn får syn på spelet. Bestämmer sig för att skita i sina grejer och åla mot spelet. I snigeltakt, men tillräckligt snabbt för att Signe ska göra sura minen.
Men det kan också se ut så här.
Finn ålar mot Signe. Jag säger att det är för att han vill klappa henne för att han tycker om henne och för att hennes klänning ser så mjuk ut.
Signe låter honom hålls och klappar honom sedan på huvudet, för att han är så mjuk där.
Kan vara världens finaste barn det där. Så det så!
1 kommentar:
Väldans fina! <3<3 <3
Skicka en kommentar