v 26

Ny vecka var det ju igår också. Jag ska inte säga att jag tycker att det går snabbt, men det här är nog första gången jag i alla fall inte tycker att tiden bara står och stampar.

I v 26 ska bebisen tydligen se ut ganska mycket som en nyfödd bara i miniatyr. Håret på huvudet kan börja växa och huden blir mindre skrynklig och genomskinlig. Inne i livmodern kan ljudnivån bli 80 decibel.

Själv känner jag mig tung, trött och barbapapppalik. Igår kom vi hem vid halv nio och då hade jag så ont att jag inte inte kunde ligga på något sätt, men jag vill bara ligga platt på soffan i alla fall. Annars är det som om magen tynger så mycket. Brödil väger 800 g och jag släpar runt på 8 kg extravikt. Lika mycket hade min mamma gått upp när jag föddes, men så levde hon på strömming hela graviditeten medan jag lever på glass.

Nej... inget jag och Brödil går igång på.

Brödils pappa shoppar

Igår var en lång dag. Jag jobbade. Daniel var däremot ledig och kunde gå på Streets stora loppis. Där köpte han en jättefin fleeceoverall för bara 40 kr.

Dagens bedrift

Varit på IKEA och inte köpt något alls. Inte ett endast litet värmeljus.

Åt bara lunch. Klassisk köttbullstallrik 16 kronor. Som hittat.

Brödil i siffror v 25

Blodtryck 110/60
Hb 113
Socker 4,7
Sf 25
Vikt +8

bebisdröm

Inatt drömde jag första bebisdrömmen. Att förlossningen var det mest fantastiska, att jag inte hade särskilt ont, utan att det mest var magiskt. Klart det var en dröm. Har inga sådana förhoppningar. Tror det kommer göra sjukt ont. Sen satt jag där och bara höll i bebisen och vägrade dela med mig till Daniel, sa till honom att jag snart skulle föda två till som han kunde få hålla istället.

Muminkärlek

Daniel var på Åland i helgen, jag önskade mig/krävde en present och tänkte mig närmast godis från taxfreebutiken.

Istället fick jag fina, fina muminmuggen och skålen - kärlek.


(Från München fick jag en härlig förkylning... och en fingerfågel)

hon, han eller hen

Vi vet ju inte vad Brödil är för en. Inte temperament, inte ögonfärg, inte hårfärg och inte kön. Jag skriver oftast han i alla fall. Det är för att det känns som en kille. Samtidigt inser jag ju att det är löjligt. Inte "känns" en kille annorlunda. Jag går i den genus-fälla jag helst ville undvika genom att inte ta reda på kön. Jag kan ändå inte riktigt med att skriva hen. Jag är inte van. Det får bli till att göra samma sak som med Gud, växla mer mellan han och hon.

Det gäller att fördela sysslorna

Igår hade vi en fin arbetsfördelning, jag och Brödil. Jag låg på soffan i tre timmar och Brödil studsade, sparkade, gjorde upphopp och joggade som en galning. Jag tänker mig att han körde på den här outfiten:

v 25

Vecka 25 låter mycket, men 15 veckor kvar låter också mycket. Den här veckan ska vi på det första barnmorskebesöket där magen ska mätas enligt något märkligt symfusfundusmått. Hittade en bra bild på ungefär hur livmodern växer under graviditeten. Den har hunnit bli rätt stor.


Det är konstigt. Jag har på något sätt svårt att få in att bebisen nu är ungefär 29 cm. Som en hel skollinjal. Det är rätt stort. Jag har fortfarande nån bild en liten räka på max 5-6 cm. Kanske ska jobba på den bilden, så jag inte blir förvånad när Brödil föds.

nya blodådror till allt nytt blod

Under graviditeten så får man ju en massa nytt blod, det är ju ingen nyhet. Däremot hade ingen varnat mig för ny blodådror. Eller har Malin pratat om det? I alla fall har det dykt upp blodådror på sidan på magen. Hade inte upptäckt det om det inte var för att jag passade på att spegla magen i en bra helfigursspegel som finns på toaletten på jobbet. Förresten, det kanske inte är nya blodådror, de kanske funnits där jämt bara det att jag inte tittat efter dem förut.

Annars är det mycket gravidhumör, surt och ledset.

Lyckostunden idag var när Daniel kände på magen hur galen Brödil är och när vi till och med kunde se på utsidan hur det sparkades och härjades där inne.

Shopping i Sickla

Ledig dag. Jag hade planerat att göra ingenting, men Brödil krävde någon form av utflykt för bådas vårt psykiska välbefinnande. Det blev en cykeltur till Sickla. Varmt och svettigt, vilket fick Brödil att inse att han behövde shoppa. Jag försökte stå emot, det försökte jag verkligen, men sen övertalades jag av att Brödil inte har något kortärmat.


Sen övertalades jag också köpa dessa snygga leggings. Tycker de passar rätt bra.


Brödil krävde även att få äta Mc Donaldsglass. Jag försökte säga att det inte skulle se så bra ut att gå på McDonalds just den här veckan. Brödil var helt oförstående, han har uppenbarligen inte tittat på Uppdrag granskning och vet inte att det är synd både om hamburgarna och personalen. Brödil menade att om vi inte åt glass så var han tvungen att få stå lite utanför Fredells och lukta på nyuppsågat virke. Då valde jag ändå glassen.

Sen handlade vi nya provivasmaker, leverpastej och blodpudding. Men Brödil var inte nöjd. Han krävde också att få duscha kungligt. LdB - royal wedding edition. Fint ska det vara. Tror dock det är Daniel som kommer använda den mest, han snor alltid min duschkräm.

Brödil goes modeblogg del 2

Brödil har fått en fin present från sin morbror och tant Amanda. Sneakers! Världens minsta. Tack!

Magen v 22+5

Hemma har vi ingen helkroppsspegel, därför blir jag alltid lika fascinerad när jag kommer hem till någon som har det för då ser jag magen så tydligt. Själv märker jag liksom inte på samma sätt att den är stor. Eller det gör jag, men jag har ändå ingen riktig kroppsuppfattning. I veckan skulle jag passera en man i en affär, men kom inte riktigt förbi. Vet dock inte om jag ska skylla på min mage eller hans.

När jag var hos mamma och pappa passade jag i alla fall på att ta en bild på magen. Så här ser den ut:


Ja, jag ser väldigt fokuserad ut. Är ju ingen modebloggare så jag brukar inte ta sånna här bilder på mig själv.

v 24

Söndag efter en oerhört ansträngande jobbvecka. Jag har ju inte ett jobb där jag är ledig för att det är Kristi him direkt. Istället har jag jobbat från tisdag till söndag. Imorgon är jag ledig och ska bara sova.

Det har varit en ansträngande vecka också för att Daniel har varit borta. Han har varit med sitt jobb i Tyskland. Jag som vanligtvis inte tycker om att vara själv, kände mig ännu mer ledsen nu när jag var gravid, så jag sov hemma hos mamma och pappa. Nu är Daniel i alla fall hemma. Jag överraskade honom och mötte honom på centralen. Det var fint. Brödils fina pappa.

Brödil är vild, idag såg magen helt galen och sned ut för att han tryckte sig så mot höger sida. Man kan känna någon kroppsdel, men jag vet inte vilken. Lite för stor för att vara en fot tror jag. Kanske huvudet eller en liten rumpa.

I vecka 24 börjar Brödils smaksinne utvecklas och det ska tydligen påverkas av vad jag äter. Så här långt innebär det att Brödil kommer tycka om pizza och glass.

Brödil möter kusin Leeloo

Håll för ögonen Amanda, här kommer en magbild. Dessutom med din lilla hund.

v 23

Söndag betyder ny vecka och idag är det dags för vecka 23.

Om Brödil är en kille så är det nu som testiklarna vandrar ner i pungen. Jag undrar hur det känns. Jag tycker ju att min kropp förändras och att jag får ont på nya konstiga ställen varje dag, men det är ju ingenting jämfört med Brödil. Hoppas smärtreceptorerna eller vad det kan heta inte är så utvecklade än, annars kan man snacka om växtvärk.

Ett annat pungdjur.

Som gravid är det tydligen rätt vanligt med ödem vid denna tidpunkt. Hoppas jag slipper. Vet inte riktigt vad det är, men det känns säkert inte roligare än testiklar som klämmer sig ner i pungen.

Vad det gäller naveln så kan jag i alla fall meddela att utvecklingen mot utåtstående navel har avstannat. Nu är den bara platt. Det kan jag godta.

Leeloo

Jag och Daniel hade tänkt åka ut till landet och mysa i helgen, men väderleksrapporten gjorde att vi ångrade oss. Det blev något av ett antiklimax. Vi hade ändå lånat mamma och pappas bil så jag åkte till Willys i Sickla och storhandlade. Sen tog vi t-banan in till stan och gick på en fotoutställning om tatueringar på kulturhuset och tyckte synd om alla kids som köade ute i regnet till Idoluttagningen. Kändes trots detta som en väldigt grå dag. Inte ens marabou's nya mjölkchokladrulle med kokossmak kunde rädda den här dagen.

Då ringde jag min bror och bad att få låna världens finaste schnauzer. Det fick jag! Leeloo funkade mycket bättre än kokoschoklas. Jag och Daniel och Leeloo går mysig regnpromenad i Nackareservatet och jag har ont i fogarna men det är värt det. Sen tittar vi på Stolthet och fördom och vid halv tolv somnar vi alla tre på varsin kudde, med Leeloo i mitten. Långpromenad innan frukost och sen sov hon i mitt knä medan jag läste tidningen. Tror vi väntar lite med att lämna tillbaka henne :)

Are we there yet?

Jag har ingen som helst pli på Brödil. Varje gång jag har mer än 100 meter till en toalett sätter han igång. Jag behöver inte komma mer än till tunnelbanan på väg till jobbet innan det är kris.

Are we there yet? Are we there yet? Are we there yet? ekar det i mitt huvud. Sen kommer det utan över- eller underdrift en tesked när vi väl är framme på jobbet och kan smita in på en toalett.

60 kg

Jag passerade 60-strecket idag.

Det firades med en sån här:


Daniel passerade nästan 80-strecket, men han var inte lika sugen på att fira. Förstår inte det. Det är ju för Brödils bästa.

v 22

Jag tycker att tiden går oändligt långsamt. 18 veckor kvar.

Jag ska jobba tre månader till. Det är däremot kort tid, inser jag när jag tittar i min almanacka. Sen är det semester. Fast redan om en månad så ska jag och Daniel ha 10 dagar semester och åka till Tyskland och hans familj. Vi åker tåg så vi behöver inte oroa oss för askmoln.

Brödil väger ca 400 g och jag har fostervatten a 600 g. Sen tror jag att jag har extra underhudsfett på rumpan a 1000 g. Idag blev jag sugen på att ha Daniels kalsonger på mig, men jag behärskade mig, men jag ska försöka hitta Bridget Jones-trosor idag och så ska jag äta lunch med Malin.

Jag känner Brödil varje dag nu. Inte så mycket på morgonen. Brödil är som en tonåring och vaknar vid tre på eftermiddagen.

Igår såg vi en jätterolig film. Away we go. Killen som jobbar på videoaffären där vi bor är lite tokig. Han menade att det var en skräpfilm och alla som hyr den är småhippies som tycker om att hänga på söder och vara ute i naturen. Hängde man på Stureplan hyrde man inte den här filmen, menade han. Han trodde inte på Daniel när han sa att han hade en BMW. Det förstår jag. Daniel hade mjukisbyxor och sandaler. Jag sa till Daniel att om han hade haft en BMW hade den ändå låtit som en traktor och saknat bromsar för att han köpt den billigt på blocket. Som han vill göra med Brödils vagn.

gravidsnygg

Varför får jag alltid mest komplimanger för mina kläder när det inte är mina utan Amandas?

Rostbrunrosa klänningen idag tillsammans med p-skjortan. Jobbar. Om jag är snäll och lyckas ta en bild på mig själv kanske ni får se.