så mycket har hänt

Inte bara Signe längtar till Daniel kommer hem. Jag också. Så mycket att jag inte kan sova. Sitter uppe fast klockan passerat läggdags och skriver blogg. Det har hänt mycket med Signe sen Daniel åkte. Jag har så mycket att berätta. Vi har kommit in i väldigt bra rutiner bland annat.

Så här ser våra dagar ut på ett ungefär:

06.00 Uppe innan tuppen
07.30 Frukost, välling och smörgås typ
ca 09.00 Sova runt en timma
10.30 Lunch, plockmat. Idag blev det kokt lax, majs och mozzarella.
ca 12 ut på äventyr och komma hem till middagsdags
ca 14.00 Amma
15.00 Sova mellan 30-60 minuter
16.30 Middag, plockmat och både igår och idag en, för att vara Signe, rejäl tallrik gröt.
18.45 Kvällsfika i mammas knä, knäckebröd och välling (mycket mysigt)
19.00 Kvällsbad
19.20 Bokläsning
19.30 Amma
20.00 Sova

Nu får vi se hur natten blir...

Andra saker som händer är att Signe har börjat säga något som liknar MAMMA. Ok, jag tar det en gång till, bästa bäbisen säger MAMMA. Hon gör också billjud när hon ser bilar och något som jag tror är pipljud när hon ser fåglar.

Sen tre veckor tillbaka klappar hon händerna när man säger "klappa händerna" och ungefär samtidigt började hon med härligaste skräckfilmsskrattet. Idag underhöll hon en halv tunnelbanevagn genom att skratta, mohahaha, mohehehe. Så. Galet. Söt. Och. Tuff. Och min, min, min, min!

En ny grej är att försöka krypa utan att ha knäna i marken. Kanske inte kallas krypa, men så här ser det ut:

Än så länge tar hon sig inte framåt så bra på detta vis, men upp och stå sådär och skaka rumpa är tydligen skoj.

Mycket hår har hon fått också. Blondie.

Hår i motljus i kvällssolen.

Bollar är en favorit. Särskilt mina gamla jongleringsbollar. Idag var det dessutom mycket kul när jag jonglerade, det kan jag tack vare Signes morbror som är en riktig stjärna på det.

Signe ställer sig mot vardagsrumsbordet, med en boll i varje hand, släpper en boll på golvet, böjer sig och plockar upp. Släpper andra bollen, böjer sig och plockar upp. I en evighet... Jonglering ala bäbis kallas det. Hon är grym på det.

Krypa går undan också. Snabb som en iller. Snabbast är hon när man jagar henne. Är hon trött är benen snabbare än händerna, då kan det bli ett litet dyk på näsan.

Titta, armen är så snabb att ni inte ser den. Fatta snabb bäbis!

Nu ska mamman krypa i säng...