Sömnen, alltså. Ett kapitel för sig. Eller en hel bok. Tung. Inte mycket feelgoodläsning sammantaget. Den första månaden, eller kanske de första två, bar vi ju Signe nästan hela tiden. Sov i skift. Bar. Sov. Ammade. Hon sov inte lugnt om hon inte var i famnen. Helst skulle hon vara en liten vårrulle. Sen började hon sova lite lugnare i sängen, men hon sov i famnen fram tills vi gick och lade oss. Ingen egentid.
Kring jul började hon kunna ammas till söms i sängen och sedan sova vidare själv någon timma eller två. Det gav oss lite Anna och Danieltid, vilket var mer än välkommet. Läggningen kunde ta allt mellan 30 och 90 minuter. Sen sov hon i tvåtimmarspass, på minuten. Så ammade hon och somnade om.
I januari, februari någon gång började det första passet förlängas och hon kunde sova uppåt fem timmar. Sen kom förkylningar och utvecklingskriser och allt vad det kan ha varit. Ibland sov hon bättre, ibland sämre. Nu, vid tio månader, var vi nästan där igen, med varannantimmasammning trots att vi sov i samma säng.
Förra tisdagen bestämde jag mig att nu ska den här sömnen styras upp lite. Mantrat "i den här familjen äter vi inte innan midnatt" kom till och jag bestämde att jag bara skulle amma två gånger per natt. Det har gått fantastiskt bra, mycket bättre än jag någonsin vågade hoppas på. Första natten vaknade hon tjugo över tio. Då var det panikskrik, gråt och en mycket arg liten bästa bäbis. Jag tog upp, vaggade och paniken avtog, men en del ilska var kvar, det tog bara runt 10 minuter. Iofs bland de längsta minutrarna i mitt liv. Sen har det bara varit någon minuts skrik resten av nätterna. Vissa nätter inget skrik alls. Från att ha velat äta runt 21 eller om jag har tur 22.30 så har Signe numera ett första sovpass från 20 till någon gång runt halv ett. Sen sover hon till runt fem, ammar och sover vidare till sex. Midsommarhelgen på landet bjöd hon tillochmed på sovmorgon till halv åtta. Man tackar.
I natt var det rätt stökigt, inte så att hon vaknade och skrek, men gnällde och pep i sömnen. Mardrömmar? Tänder?
Nu ber vi om en lugnare natt!
1 kommentar:
Det låter som när Leeloo är i höglöpet. Mycket sturm unt drang, men knappast fara för livet att vara tvungen att acceptera att man måste vila lite också.
Skicka en kommentar