lemur

När Signe är på gnällhumör och inget, absolut inget, funkar brukar jag sjunga en ramsa för henne som jag har kommit på alldeles själv. Ramsan går så här: 

Varför så ledsen, varför så sur, 

du är ju söt som en liten lemur!

Ja, ni förstår ju själva hur kreativ man blir när man är föräldraledig. Känns ju som om det där med att skriva doptal och predikningar kommer gå galant i höst. Jag är liksom uppvärmd. 

Apropå lemurer så var vi på skansen igår. Det var dit jag egentligen ville komma. Ville bara få briljera lite med min ramsa först. Trots perfekt skansenväder, uppehåll, en hel del sol, inte för varmt, var det inte särskilt mycket folk. Djuren uppförde sig sisådär. Björnarna var solade, vargen gömde sig, grisarna var söta, järven hade en lite show, lemurerna var på topp, men bäst av allt sa bästa bäbisen var kanadagässen. Känns ju lite surt att man betalade 120 kr per person för att hon skulle gå igång på att mata kanadagäss, men äh, det var supermysigt. Vi var där med fina grannarna. Signe åt korv med bröd och vi matade fiskmåsarna med korvskinn. Men här kommer bilder så ni får se själva:

Lemurerna solade sig. 

Mafnerfingret pekar på de söta lemurerna

 Ganska spännande med grisar, men bäst är det att springa!

Håll i hatten, vad kul vi har!

Signe hade planer på att mata björnungarna med hatten eller äta upp den själv, men vi avledde henne med en Ellas Kitchen.

Djur i bur. Den lilla lemuren och en älgunge. 

Jomenvisst, klart mina små tyskar ville kolla på älgarna.

Signe vill mata. De modiga änderna hade nog gärna snappat ur hennes hand, men det tillät jag inte för jag minns när jag var runt sju år och matade änder och en väldigt hungrig and bet mig i tummen. Och då menar jag verkligen bet.

När mamma väl släpper mig har jag spanat in vilken fågel jag ska jaga...

Kanadagåsen ska också få sesamknäcke. Vincent och Nils i bakgrunden.

Skansen, alltså. Mycket bra grej! Annan bra grej, min och Daniels dag, lönedag och Daniel kommer precis hem med choklad till mig. Nya, riktigt nya, sorten.