Födelsedagen

Signe hade en jättefin födelsedag. Paket hela dagen och häng i Blecktornsparken och i Lyckebyparken. På födelsedagen firade vi henne själva, bara jag och Daniel och dagen efter hade vi kalas.

Födelsedagsbilder kommer här, kalasbilder kommer senare.

Lyckebyvägengung. Det är riktigt svårt att fota gungbilder. Blir mest bara suddigt. Är rätt nöjd med denna dock, även om hon är på väg ur bild.

Födelsedagsbilen. Finast secondhandbilen med djur. Signe älskar den och har lärt sig lyfta upp bakluckan för att stoppa i och ur djuren. Man får inte vara dum.

När Signe vaknade på morgonen hade Vincent varit uppe hela natten och dekorerat hennes dörr med ballonger, fina grattisbokstäver och serpentiner.

Blecktornsgung

Jaga duvor. Ganska skoj.

Tyvärr avslutades födelsedagen med en riktigt dålig natt. En ny förkylning var på gång. Jag är så trött på sånt nu. Sjukdomar. Vi snittar på en i månaden och de håller i sig i ungefär en vecka. Så galet ovärt. I juni var det tredagarsfeber, i juli var det feber och förkylning och nu i augusti förkylning ev kombinerat med tandsprickning. Nätterna är inte att leka med. Vi som hade blivit så bortskämda med underbara nätter, natten till idag var vi allihopa vakna mellan 22.30 och 01.00. Buhu!

generös, jag glömde generös

Klart nya, tyska bok-fåret ska smaka välling.

Generös.

till Signe

Att det har gått ett helt år. Ett magiskt år. Det bästa i mitt liv. Kan inte ens tänka hur det var innan Du fanns. 

Du är livet. Du är mer vild än tam, du är bestämd och envis, du har energi till tusen, du vill lära och upptäcka, du är öppen och nyfiken, du är strålande glad och förbannad ut i de små hoppknutna händerna. Du kan kramas så jag tappar andan, du är kärleksfull, du klappar fint och du nyper hårt. Du tjuter av glädje och du gråter så underläppen darrar. Du kan skrika så spegeln spricker, du kan le så att det gör ont. Du hittar på bus, du springer snabbare än vinden, du tar min hand och drar mig med på äventyr, du visar mig världen, du är mitt Lodjur, min lilltiger, min älskling och skatt, du är lille-lus, Signe-bus, mammas räka, du ger mig oändlig lycka, skratt och en och annan rynka, du ger mig sömnlösa nätter och sprängfyllda dagar, du ger mig grötkladdiga kläder och små kärleksbett på halsen. Du är livet. 

Grattis älskade Signe. 1 år.

Den här dagen för ett år sedan och nu.

Då: Jag vaknade klockan 05.30 av att vattnet gick.
Nu: Jag vaknade x antal gånger av Signe som piper i sömnen/halvsovandes. 04.11 ammas det och sovs vidare på min arm till 06.07

Då: Vid den här tiden var vi inne på förlossningen på koll.
Nu: Jag surfar, kollar gamla bilder och bästa lillungen sover förmiddagspasset.

Så här såg det ut då:

Absolut sista magbilden. Värkarna är igång och jag äter körsbärstomater. 

Amandas fina foto på Signe, en halv dag gammal.

Lilla älskade Signe. 

Och bilder från idag. Paketöppning. Signes farmor har skickat paket från Tyskland. Sötaste inslagningen med ett litet lamm som sticker fram genom presentpappret. Signe blev överlycklig och glädjeskrek. 

Världens finaste 1-åring.

Let's start a band

Då kyrkan hade givit oss falska förhoppningar om att öppna förskolan skulle öppna idag fick vi spontanbesök av pingvinungen med föräldrar. Vi åt kakor och jag gjorde tydligen mycket gott kaffe. Bra där.

LK var imponerad av Signes pappa som spelade gitarr och Signe var imponerad av LKs pappa som hade så stora skor. Kan det bli bättre.

Signe ville mest bära runt på klossarna, LK stod som klistrad vid trumman.

Stora skor är också kul att bära på.

LK inte bara trummade. Hon var ett en-bäbis-band, kan man säga.

Jag är så oerhört tacksam för alla fina människor som jag har lärt känna tack vare Signe, jag som inte ens är särskilt bra på att vara social. Som är dålig på att höra av mig, som svarar långsamast i världen på sms, som är usel på att ta initiativ. Tack, Signe för att du får mig att bli mer utåtriktad. Du vågar kasta dig i andra människors armar, du vill kramas, hälsa och vinka. Du känner tillit. Jag vill lära mig av dig.

Häng vid Hellasgården

Igår cyklade vi till Hellasgården. Jessica, Lina-Karin, Michaela, Vincent och Nils var där. Signe som inte har ramlat och slagit sig på flera veckor tog igen det med råge och fixade lite blodvite i bakhuvudet. Ledsen lus. Hon blev dock snabbt glad igen.

Ja, Nils var ju där. Så här glad blir Signe när hon tittar på honom:

Åh, Nils!

Beundrande blick.

Michaela hade med sig bröd så vi matade änderna. Signe förstod inte riktigt varför vi skulle ge bort det goda brödet. Det kunde ju hon äta upp.

Modiga änder.

LK var vild i den gigantiska sandlådan (beachvollybollplanen)

Signe hämtade sand och gav bort.

Jag lyckades inte ta en enda bild där båda busungarna tittade i kameran. 

Här "leker" de i alla fall med varandra.

Sandigt värre.

Semester

Det är semester på bloggen. Daniel jobbade sin sista dag den sjunde augusti. Nu är det hans tur att vara hemma i ett år. Pappaledighet. Man (läs: JAG) är ju lite avundsjuk. Men först har vi fem veckors semester hela familjen. Två veckor avklarade och härliga tre veckor kvar. Vi var nästan två veckor på Västtorp och hade det fantastiskt. Nu blir det hemmahäng i en vecka. Sedan kanske besök från Tyskland, Nämndö eller Gotland. Lite beroende på väder och dagsform.

Lite bilder från våra dagar på landet kommer här:

Det kastades och sparkades mycket boll.

Hopprepshoppande

Bärstolspromenerande. Där satt Signe som en kung.

Signe blev så förtjust i stolen att hon stod och klängde och gnällde vid den för att få gå ut och "gå".

 Vi var på marknad och träffade en fin tax.

 Taxens nos...

 Det blev en hel del bus

 och mer bus.

Signe fick en snygg keps och var med och kastade pil.

Allt som allt, mycket glädje!

Rapport från Västtorp

Team Mafner har semester. Det är härligt. Signe sover som en kung på nätterna, men som en sur groda på dagarna. Men hellre det än tvärt om. Vi slappar, läser, plockar vinbär, hallon, kantareller och äpplen, äter god mat, choklad i mängder och en och annan ostboll. Ibland får jag och Daniel sovmorgon tillsammans och mormorn och morfarn hänger med Signe.

Egenplockat äpple. Mormor och morfar har ett äppelträd som passar perfekt för små lusar att plocka från. Bild tagen och redigerad av morfarn.

sommarblomster

Är trött och orkar inte skriva särskilt mycket och dessutom kallar min bok på mig. Har aldrig läst så mycket i hela mitt liv som jag gjort de senaste månaderna. Just nu är det Mian Lodalen och boken som kom före den fantastiska Tiger, som jag fick i julklapp av Amanda. Dårens dotter, heter den. Också mycket bra. Sen har jag fått min beställning med två nya Haruki Murakami som ligger och väntar på mig. Så som sagt var, ingen text, men mer bilder.Kvällspromenadens blommor:

Blomsterklädd Signe äter ett pallat hallon. Vi pallar bara sådana som växer utanför staketen på kollonilotterna. Men jag är så feg, så jag vågar knappt ta några, men Daniel har ingen skam i kroppen alls. Tur för Signe.

kram