Let's start a band

Då kyrkan hade givit oss falska förhoppningar om att öppna förskolan skulle öppna idag fick vi spontanbesök av pingvinungen med föräldrar. Vi åt kakor och jag gjorde tydligen mycket gott kaffe. Bra där.

LK var imponerad av Signes pappa som spelade gitarr och Signe var imponerad av LKs pappa som hade så stora skor. Kan det bli bättre.

Signe ville mest bära runt på klossarna, LK stod som klistrad vid trumman.

Stora skor är också kul att bära på.

LK inte bara trummade. Hon var ett en-bäbis-band, kan man säga.

Jag är så oerhört tacksam för alla fina människor som jag har lärt känna tack vare Signe, jag som inte ens är särskilt bra på att vara social. Som är dålig på att höra av mig, som svarar långsamast i världen på sms, som är usel på att ta initiativ. Tack, Signe för att du får mig att bli mer utåtriktad. Du vågar kasta dig i andra människors armar, du vill kramas, hälsa och vinka. Du känner tillit. Jag vill lära mig av dig.