Semester

Nu är det min tur att ha semester. Jobbade min sista dag i torsdags eller lördags om man räknar bröllopet så nu är det jag och Signe som är lediga. Daniel började jobba i förrgår. Det är lite slitigt med semester själv med Lusbus, men härligt. Jag passar på att powernappa när hon sitter på pottan med bästa appen Radioapan från SR. Apkalas. Det innebär under en dag 2x20 minuter sömn/slappande för den här trötta mamman.

Vi gör andra härliga grejer också....

... vi äter glass och korvsoppa. Det är gott som ni ser.

v 34

Det blir inte så mycket bloggande om de här veckorna. Men det känns ju inte som om det händer särskilt mycket spännande heller. Bäril växer och sparkar. Blir tjockare, övar lungorna och petar näsan, typ.

Idag är vi i vecka 33+6, alltså vecka 34. Imorgon är det dags för vecka 35. Om förlossningen drar igång gör man ingenting för att stoppa den så här dags. Dock får ju INGENTING hända förrän tidigast den 13e augusti när Daniel är tillbaka från Frankrike.

Två barnmorskebesök har vi hunnit med sen jag skrev sist om veckorna tror jag. Båda gångerna med vikarier som jag tyckte mycket bättre om än vår vanliga barnmorska.

I vecka 32 (31+6) så träffade jag Marianne. Daniel och Signe skulle varit med, men Signe tappade en sko på vägen till tunnelbanan så jag fick åka själv och Daniel och Signe fick leta. Den gången grät jag i en halvtimma för att jag hatar det här med att vara gravid. Jag suger verkligen på det. Sen pratade vi lite förlossning och jag kände mig pepp. Förlossning var jag ju rätt grym på förra gången så jag hoppas det går smidigt den här gången också. Och nu menar jag ju inte att man kan vara grym varken på att vara gravid eller på att föda, mer att jag tycker det är jävligt jobbigt det här med att vara gravid medan jag faktiskt hade en rätt bra förlossning.

Magmåttet då i vecka 32 var 29. I övrigt togs bara blodtrycket och det var bra som vanligt. 

Idag så träffade vi en barnmorska som hette Carina, tror jag. Jag och namn. Daniel och Signe var med och Signe pussade mina ben hela tiden medan Carina klämde på magen för att se hur Bäril låg. Sen fick både Signe och Daniel lyssna med trätratten. Magmåttet den här gången i vecka 34 blev 31. Så även om varken jag eller Daniel tycker att magen växer så mycket just nu så gör den tydligen det. Nu ligger den precis under mittenstrecket.

Efter att jag berättat om min nattångest, att Bäril ska födas (och dö) när Daniel är borta och sagt att mina sammandragningar nu har börjat kännas ondare och stickigare så gjorde barnmorskan en undersökning och kollade livmodertappen. Det var inte medicinskt motiverat utan för att jag skulle kunna känna mig lugnare när Daniel åker iväg. Allt var bra. Livmodertappen var stängd, hård och bakåtriktad. Då kan jag släppa sammandragningarna och oron något.

Här kommer en magbild. Jag har trosor på mig. De syns bara inte. Men det är ju bara den där stora magen som syns ändå. Bäril är helvild och Signe håller handen där han har sin stora vänsterfot (typ, eller sin lilla snabba höger) Rätt mycket sparkar får han in mot revbenen just nu. Han har också härjat runt rätt rejält de senaste dagarna. Eller ja, värre än vanligt. Jag var orolig ett tag att han hade lagt sig tvärs över eller med rumpan neråt för för det var liksom sparkar all over the place. Men barnmorskan kände huvudet snett nedåt så det var lugnt.

Rosen? Ja, klart lillebror också ska ha en tatuering. Signe har just nu en något blek enhörning på sin mage. Eller som hon sa när hon valde: "jag vill ha geten". Amanda är kanske det coolaste på jorden som har dessa tatueringar. När det kommer till mer permanenta avtryck på kroppen har jag senaste veckan fått en del nya tigerränder (bristningar). Ser dem dock knappt själv eftersom magen är i vägen utan anar dem bara i spegeln, men de är nya och lila säger Daniel. De gamla hade ju hunnit blekna och bli vita.  Jag är inte helt avslappnad kring de här med bristningar och minns inte riktigt när de kom med Signe. Nu får det gärna räcka i alla fall.

navelchock och vad är det här för frukt?

I helgen fick jag äntligen viga världens finaste bror och Amanda. Kärlek. Trängde in både mig och Bäril i kaftanen och höll på att smälta bort i värmen. Efter vigselakten bytte jag om till svalare klänning.

Så ser jag denna bild på mig och brudparet och blir något chockad. Det där är alltså min navel. Den står ut så mycket att det syns genom kläderna. Herre gud! Vart är världen påväg.

Förutom Amandas klänning så hade Lusen den finaste klänningen av alla. Något italienskt märke på Åhlens City. Dyraste hon haft. Men morbrors bröllop går man inte på varje dag. Köpte storlek 4 år för de där italienarna brukar vara rätt små. Passade perfekt.

Jag var nervös innan vigseln. Nervösare än vanligt med folk man känner och en bror och en Amanda som man vill ska få det precis så bra som de vill ha det. Sen var jag ju lite nervös för hur Lusen skulle uppföra sig. Hon var varm och trött och klängig innan det började.  Jag och Daniel hade preppat med mjölk, russin och sitta mormors knä och att vi skulle göra slängpussar om hon saknade mig. Mormorn fick sig en utskällning (sorry) precis innan vigseln för att hon hade börjat med mjölken innan vi hade startat, men mormor och Lusen hade allt under kontroll. Signe var lugn, nöjd och knäpptyst, med ett undantag. Precis efter tillkännagivandet, alltså "nu är ni man och hustru", så tar hon upp någon sorts torkad frukt, ej ett russin och utbrister högt: "Vad är det här för frukt?" Känsla för timing. Jo, men visst. Toastmasterns tal avbröt hon genom att prutta med munnen mot min arm.

ett litet tack skulle kännas bra

Alltså, sommaren, värmen, solen.

När jag var höggravid förra gången var det exakt likadant. Då var det också en toppensommar. Om man älskar att svettas, flämta, inte få luft osv.

Nu är det likadant.

Jag har förstått att en del av er njuter.

Ett litet tack skulle sitta fint.

Efter två plågsamma nätter i Eskilstunaisch så sov vi hemma i natt. Rätt mycket svalare. Älskar vårt stenhus som faktiskt fixar till lite luftdrag trots nästintill stillastående luft.

Dock sov jag inte så gott ändå. Men kan inte riktigt skylla på värmen. Skyller på vargtimman och på gravidångest och vill-inte-vara-själv-i-nionde-månaden-känslan. Det är ju nämligen så att Daniel snart åker till Frankrike med jobbet. Från den 3e till den 12e augusti. Jag och Signe och Bäril ska vara på landet och kommer säkert ha det finfint med mormorn och morfarn och Parken Zoo och slapphäng på tomten och ett och annat blåbär. Men under vargtimman då är jag tvärsäker på att när Daniel är borta då kommer vattnet gå, Bäril födas, vara sjuk, dö och Daniel kommer aldrig hinna träffa honom. Ni förstår att jag har inte så härliga nätter.

grisen i säcken

Det här med att få barn, det är ju verkligen att köpa grisen i säcken. En väldigt go gris, men, det är ju mycket man skulle vilja veta liksom. Och nu menar jag inte allt det där allvarliga och oroliga och det som är viktigt på riktigt.

Nej, nu kanske vi kan hålla oss på en lite mer rosafluffig nivå. Jag menar, jag vill veta om det är en tjuvsovar-bäbis, en bäbis som gör mig till en lattemamma, en sova-hela-natten-bäbis, en åker-gärna-vagnen-bäbis och så vidare. Jag vill veta detta för att jag behöver shoppa. Det här med att graviditeten är så mycket grisen i säcken grej gör det svårt för mig att shoppa.

Vad är det då jag behöver handla. Jo, låt oss göra en lista.

Vagnen.
Vi har tänkt rätt mycket. Fram och tillbaka. Först var det ju sjävklart att vi skulle ha någon sorts vagn med ståbräda till Signe. Hon är ju stor nu. Sen blev hon den lilla vagnälskaren och vi fick inte plats på något dagis som kändes bra i närheten utan hon ska gå kvar på Långe Erik som är en bra bit att ta sig till, med bussbyten, tunnelbanebyten och promenader och då kändes plötsligt en dubbelvagn inte så dumt.

Och samtidigt. Hallå, en dubbelvagn är typ stor som en hel buss. Den är osmidig och tung, och varför ska jag köra runt med Bäril hela dagen i en så stor vagn när jag bara behöver den fram och tillbaka till dagis för Signes skull.

Alltså, en Bugaboo Donkey. Världens dyraste vagn, men rätt smidig även som dubbelvariant, som en minibuss liksom och så fäller man bara ihop den till en smidig enkelvagn när man lämnat stora barnet på dagis. Jo. Ja. Och beställa från Holland kan man också. Lite billigare.

Men på allvar. Ändå sjukt dyr. Och så går den ju typ inte in i en vanlig bil (läs: mormor och morfars bil). Och så kanske Bäril ändå inte är en sova-vagnen-bäbis, utan en vilja-vara-nära-till-varje-pris-bäbis med stora röstresurser. Då kan vi ju inte lägga ut en halv månadslön på en vagn. Det är ju verrückt! För då kan ju Signe få sitta i sin vagn och Bäril åka bärsele. Mycket billigare.

Men en vagn behöver man ju ändå. Så då kanske man ska satsa på en enkelvagn. En Bugaboo Buffalo kanske. En cityvagn med lite mer terrängkörningsmöjligheter liksom. Eller den är ju också dyr, även om man beställer från Holland. Och som sagt var, om Bäril inte tänker åka vagn. Om han är en sån gris liksom.

Ahh. Ni förstår dilemmat. Vad ska jag shoppa?! Kanske bara ska ta en billig,  cool retrovagn som gnisslar lite charmigt, med bästa gunget som kanske kan få den lilla grisen att bli en vagnbäbis. Eller en stabil Brio Happy med några år på nacken som inte heller kostar som en sportbil.

 

Sängen.
Det här har inte ens jag och Daniel pratat om. Tror inte att det här med shoppingen är en lika big-deal för honom. Men vad vet jag. Han kanske också ägnar sömnlösa nätter åt att tänka på vaggor, sängar, bärselar och vagnar. Vad vet jag.

I alla fall, till Signe hade vi den fina vaggan som morfar Thomas gjort. Hon sov kanske sammanlagt två timmar i den. Den stod där och gav mig dåligt samvete, för nog borde väl bäbisen ändå sova själva, yada yada yada. Men jag ville inte det. Signe ville inte det. Det funkade verkligen inte.
Så ska vi gissa på att Bäril är en sova i vagganbäbis och att han inte äter så ofta på natten att det blir jobbigt för mig att gå upp och amma om han ligger i vaggan eller ska vi helt enkelt fixa något som är mer praktiskt om han vill sova nära, men som inte innebär att han tar upp halva vår säng nu när vi äntligen fått den sköna sängen tillbaka och inte tvingas sova i skev bäddsoffa.

Så, är det en sådan här vi ska ha, en Bedside Crib?

Den kostar så klart mer än en vanlig spjälsäng, går att använda kortare tid, men går att köpa/sälja på Blocket och är den en bra lösning så är den en bra lösning och om lilla grisen och jag får sova, så är det ju värt pengarna.

Vagga eller Bedside Crib eller helt enkelt en vanlig spjälsäng som kan användas mycket längre. Eller bara skita i säng så länge, se vad Bäril är för gris, bära upp vaggan om han är en sån gris, låta honom sova säng med babynestet om han är en sådan och köpa en annan säng senare om det visar sig vara det bästa.

Men, man vill ju shoppa nu. Man vill ju ha det färdigt. Känna sig klar, inte behöva handla sen när han är här och man bara vill få ta det lugnt.

Bärsele
Känns faktiskt inte så svårt. Ergon var grym. Väl värd pengarna, men utsliten. Saknar en tryckknapp. Dessutom säger alla att smågrisar hatar den för att när de är yngre än tre-fem månader måste man ha dem i en särskild spädbarnsinsatts och den är tydligen inte populär. Så ingen ergo.

Istället blir det en Manduca, den har en inbyggd spädbarnsdel som inte ska vara lika krånglig som ergons, i övrigt är de snarlika. Melina är supernöjd med sin. Alltså en Manduca. För även om Bäril sover fyra timmar i sträck i vagnen kommer det vara andra tillfällen när en sele är grym. När man lagar mat och han vill vara med, när man gör något med Signe, när man bara går ut med sopporna, när man går till lilla båtparken eller krusbärsparken eller hänger tvätt.

Så det verkar som jag kan gå loss på Manducan alltså. Yay.

Då ska man bara välja färg...

Skötbord.
Nej, nu får det räcka. Orkar inte mer. Tvättmaskinen är inte tillräckligt djup för att hysa ett skötbord så som vi hade det med Signe. Då behövs något stabilare att lägga ovanpå, eller något sorts fäste eller, jag vet inte. Blä. Inte färdigtänkt. Inte på långa vägar shoppingredo.

Det var väl hela listan det. Höll jag på att skriva. Men då har vi ju glömt åka-bil-stol. Men det har jag inte heller börjat titta/fundera på. Så det får jag väl återkomma till.

Inte helt lätt det här med att vara gravid alltså. Jävlar i min lilla låda vad tufft det är. Tror jag måste äta en glass, eller en till glass kanske jag ska säga. Dagens andra.

Den lilla vagnälskaren

Det trodde man ju inte för två år sedan då hon skrek sig blå så fort hon satt i vagnen i mer än fem minuter, men nuförtiden älskar hon sin vagn. Det har kommit smygande, särskilt de senaste månaderna har det blivit tydligt, speciellt sen vi flyttade till radhuset och vagnen står i hallen. Då kan hon gå dit och sätta sig och bara mysa med två tre gosedjur som sällskap.

Nu ligger jag i sängen och känner hur Bäril har ett våldsamt gympapass, jag tänker sån där parkour eller vad det heter. Daniel fixar frukost. Och Signe, nallen och hunden sitter i vagnen. Jag hör henne småprata för sig själv där nere. Lugn morgon. Hon var här uppe nyss och berättade om sin plan:

- Nu tänker jag att jag och nallen och hunden ska sitta i vagnen. Och pappa ska köra.

Så går hon ner till Daniel och berättar samma plan för honom. När han inte riktigt lyssnar där från köket så säger hon lugnt.

- Pappa, nu får du komma hit så du hör vad jag säger.

Hahaha! Så himla stor hon blivit.

Igår var hon och Daniel hos David på deras landställe hela dagen. De har semester nu, hon och Daniel. Jag är avundsjuk till tusen. De plockade miljoner smultron, badade med en uppblåsbar krokodil, plockade potatis och rädisor, spelade fotboll och klappade katten Måns.

Ja det kan vi ju

- Om Bäril petar sig i näsan då kan ju du och jag och pappa säga: så behändigt.
Signe apropå absolut ingenting.

alla dessa nätter badar i ljus

Stilla kommer friden
stilla kommer friden,
stilla kommer friden
den skänker mig ro.

Hoppfullt brinner ljusen,
hoppfullt brinner ljusen,
hoppfullt brinner ljusen tänder mig i tro.
Alla mina rädslor,
sorgens dunkla källor
alla dessa nätter badar i ljus.

Ordlöst kommer glädjen,
ordlöst kommer glädjen,
ordlöst kommer glädjen vilar i Gud.
Alla mina rädslor,
sorgens dunkla källor
alla dessa nätter badar i ljus.

Stilla faller lugnet
stilla faller lugnet ,
stilla faller lugnet
Andningen djup.
Vilar i Gud.

Den här sången sjöng Daniel på Signes dop. Den sjöng han också när vi kom hem från BB. Då vände Signe på huvudet och tittade och lyssnade.

Den gäller också Bäril. Alla mina rädslor, jag önskar att de när du föds får bada i ljus. Att du mår bra och att den där stora foten bara är en stor fot. Att det där hålet i magen aldrig skadade dig. Att allt är bra. Att alla dessa nätter badar i ljus.

Ordlöst kommer glädjen - alla dessa nätter badar i ljus.

det är kärlek

Det skulle kunna vara så att man pruttar något mer som gravid. Så skulle det kunna vara.
Signe satt i alla fall i mitt knä när vi åt middag och då händer det i all fall.
Jag säger, oj Signe, jag råkade prutta.
Då säger hon, ja och det luktar jordgubb, mamma.

v 31

I går blev det vecka 31. Och jag slog i någon sorts graviditetsbotten. Hoppas jag. Vet inte om det var hormoner eller trötthet eller något annat, (och med något annat menar jag världens gnälligaste snart 3 åring) men jag var så ledsen. Tuff dag på jobbet också. Jag är så trött på att jobba nu. Vill inte en enda dag till.

Efter middag bestående av färsk pasta och skink- och grönmögelostsås så blev det lite bättre. Jag "gick en promenade" det vill säga gick 10 meter och satte mig på berget vid sidan om vårt hus så Daniel kunde lägga Signe. Sen bråkade jag och Daniel lite och sen somnade jag och tack och lov sov Signe hela natten. Eller mellan 20.20 och 05.50 i alla fall och vi hade en mysig morgon innan hon och Daniel gick till dagis.

Vad händer då i vecka 31. Bäbisen är typ färdig, organen är på slutspurten att bli färdiga skriver min app på mobilen. Bara lungorna som behöver mycket mer tid. Den ska lägga på sig i vikt och bli lite längre också. Det boxas och stampas och hoppas och trampas och det är inte många lugna stunder. Obehagligt är det när det sparkas och boxas långt ut på sidorna. Bäril är stark nu och har fortfarande plats att ta sats på. Ungefär 40 cm lång från huvud till tå och 1800 gram. Mobilappen säger också att jag ska ha svårt att koncentrera mig och att jag går in i mig själv nu och förbereder mig mentalt. Jo, det stämmer säkert, kanske det som gjorde mig så trött igår.

pappa är hemma igen

Igår kom Daniel hem. Han har varit med konfirmander i Assisi i Italien i åtta dagar och jag och Signe har saknat honom väldigt mycket. Det har varit slitigt att vara själv. Intensivt med hämtning och lämning på dagis, att handla all mat själv, laga mat, tvätta, fixa, städa, leka och gå upp varje morgon, varje gång det gnälls på natten, torka varenda rumpa, byta varenda trosa där det skett en liten olycka. Men fint att få varenda puss och kram och allt gos. Signe har saknat Daniel på ett sätt hon inte gjort tidigare då han varit borta. Frågat mycket, sagt att pappa gömt sig i Italien, sovit oroligare på nätterna, velat ha mig som huvudkudde och varit lite dämpad då och då under dagarna. Vi har haft bra hjälp av mormorn och morfarn och deras bil. Mina fogar hade inte överlevt annars.

 Pappa Daniel har gömt sig i Italien och det orangea är Arlanda.

I måndags var jag ledig efter att jobbat helg, men Signe fick gå på dagis för jag hade MVC tid och hon tyckte det var rätt obehagligt förra gången då hon var med, så hon och Daniel gick ut när jag blev stucken i fingret. Nu när Daniel inte kunde vara med så kändes det svårt att ta med henne. I tisdags hade jag tagit en extra ledig dag, så kallad fridag eller prostdag som vi präster har för att vi jobbar lätthelgdagar, typ 6 juni och kristihim. Då gick vi till skansen. Signe klappade ormen och tyckte det var spännande med de flesta djuren även om picknicken med kalla köttbullar, pärondricka och påfåglar som gick runt i närheten kanske var det bästa.

 Kalla köttbullar, bra grejer. Själv åt jag världens dyraste våffla med grädde men det ville inte Signe smaka. Rätt billig i drift ändå.

I lördags gick vi till dreviksbadet, min barndoms badstrand. Det var rätt kallt och både jag och Signe är badkrukor. Men vi gjorde geggamojja, picknickade och Signe sprang runt och ropade överlyckligt: Bajsmamma, nu kommer jag och tar dig! Eller: Bajsmamma gör mer geggamojja.

 - Bajsmamma, nu kommer jag. 

- Ehh, jaja, gör det du

På vägen hittade vi smultron.

Sen åkte vi till Västtorp med mormor och morfar. Det var mysigt och myggätarmaskinen hade gjort ett grymt jobb men Signe blev sjuk och vi hade en fruktansvärd natt. När vi kom hem på söndag eftermiddag hade hon 39.5 grader och hon är fortfarande febrig. Det har varit mycket tjuvsovande om man säger så.

Liten febrig och stor trött

Igårkväll när Daniel kom hem lyckades hon inte hålla sig vaken utan somnade innan hon hade hunnit säga hej så klockan 23.30 kommer hon insmygandes i vårt sovrum och vill att pappa kommer och gosar i hennes säng, efter tio minuter vill hon att jag ska komma så hon kan somna. Jag och Bäril sover som krattor resten av natten. Bäril sover alltid som en kratta i och för sig.

 Morgonmys när pappa äntligen är tillbaka.