Den lilla vagnälskaren

Det trodde man ju inte för två år sedan då hon skrek sig blå så fort hon satt i vagnen i mer än fem minuter, men nuförtiden älskar hon sin vagn. Det har kommit smygande, särskilt de senaste månaderna har det blivit tydligt, speciellt sen vi flyttade till radhuset och vagnen står i hallen. Då kan hon gå dit och sätta sig och bara mysa med två tre gosedjur som sällskap.

Nu ligger jag i sängen och känner hur Bäril har ett våldsamt gympapass, jag tänker sån där parkour eller vad det heter. Daniel fixar frukost. Och Signe, nallen och hunden sitter i vagnen. Jag hör henne småprata för sig själv där nere. Lugn morgon. Hon var här uppe nyss och berättade om sin plan:

- Nu tänker jag att jag och nallen och hunden ska sitta i vagnen. Och pappa ska köra.

Så går hon ner till Daniel och berättar samma plan för honom. När han inte riktigt lyssnar där från köket så säger hon lugnt.

- Pappa, nu får du komma hit så du hör vad jag säger.

Hahaha! Så himla stor hon blivit.

Igår var hon och Daniel hos David på deras landställe hela dagen. De har semester nu, hon och Daniel. Jag är avundsjuk till tusen. De plockade miljoner smultron, badade med en uppblåsbar krokodil, plockade potatis och rädisor, spelade fotboll och klappade katten Måns.