måndag 29 juli 2013

ett litet tack skulle kännas bra

Alltså, sommaren, värmen, solen.

När jag var höggravid förra gången var det exakt likadant. Då var det också en toppensommar. Om man älskar att svettas, flämta, inte få luft osv.

Nu är det likadant.

Jag har förstått att en del av er njuter.

Ett litet tack skulle sitta fint.

Efter två plågsamma nätter i Eskilstunaisch så sov vi hemma i natt. Rätt mycket svalare. Älskar vårt stenhus som faktiskt fixar till lite luftdrag trots nästintill stillastående luft.

Dock sov jag inte så gott ändå. Men kan inte riktigt skylla på värmen. Skyller på vargtimman och på gravidångest och vill-inte-vara-själv-i-nionde-månaden-känslan. Det är ju nämligen så att Daniel snart åker till Frankrike med jobbet. Från den 3e till den 12e augusti. Jag och Signe och Bäril ska vara på landet och kommer säkert ha det finfint med mormorn och morfarn och Parken Zoo och slapphäng på tomten och ett och annat blåbär. Men under vargtimman då är jag tvärsäker på att när Daniel är borta då kommer vattnet gå, Bäril födas, vara sjuk, dö och Daniel kommer aldrig hinna träffa honom. Ni förstår att jag har inte så härliga nätter.


1 kommentar:

Ingrid sa...

Du får hålla oss i handen. Mamma och pappa