grisen i säcken

Det här med att få barn, det är ju verkligen att köpa grisen i säcken. En väldigt go gris, men, det är ju mycket man skulle vilja veta liksom. Och nu menar jag inte allt det där allvarliga och oroliga och det som är viktigt på riktigt.

Nej, nu kanske vi kan hålla oss på en lite mer rosafluffig nivå. Jag menar, jag vill veta om det är en tjuvsovar-bäbis, en bäbis som gör mig till en lattemamma, en sova-hela-natten-bäbis, en åker-gärna-vagnen-bäbis och så vidare. Jag vill veta detta för att jag behöver shoppa. Det här med att graviditeten är så mycket grisen i säcken grej gör det svårt för mig att shoppa.

Vad är det då jag behöver handla. Jo, låt oss göra en lista.

Vagnen.
Vi har tänkt rätt mycket. Fram och tillbaka. Först var det ju sjävklart att vi skulle ha någon sorts vagn med ståbräda till Signe. Hon är ju stor nu. Sen blev hon den lilla vagnälskaren och vi fick inte plats på något dagis som kändes bra i närheten utan hon ska gå kvar på Långe Erik som är en bra bit att ta sig till, med bussbyten, tunnelbanebyten och promenader och då kändes plötsligt en dubbelvagn inte så dumt.

Och samtidigt. Hallå, en dubbelvagn är typ stor som en hel buss. Den är osmidig och tung, och varför ska jag köra runt med Bäril hela dagen i en så stor vagn när jag bara behöver den fram och tillbaka till dagis för Signes skull.

Alltså, en Bugaboo Donkey. Världens dyraste vagn, men rätt smidig även som dubbelvariant, som en minibuss liksom och så fäller man bara ihop den till en smidig enkelvagn när man lämnat stora barnet på dagis. Jo. Ja. Och beställa från Holland kan man också. Lite billigare.

Men på allvar. Ändå sjukt dyr. Och så går den ju typ inte in i en vanlig bil (läs: mormor och morfars bil). Och så kanske Bäril ändå inte är en sova-vagnen-bäbis, utan en vilja-vara-nära-till-varje-pris-bäbis med stora röstresurser. Då kan vi ju inte lägga ut en halv månadslön på en vagn. Det är ju verrückt! För då kan ju Signe få sitta i sin vagn och Bäril åka bärsele. Mycket billigare.

Men en vagn behöver man ju ändå. Så då kanske man ska satsa på en enkelvagn. En Bugaboo Buffalo kanske. En cityvagn med lite mer terrängkörningsmöjligheter liksom. Eller den är ju också dyr, även om man beställer från Holland. Och som sagt var, om Bäril inte tänker åka vagn. Om han är en sån gris liksom.

Ahh. Ni förstår dilemmat. Vad ska jag shoppa?! Kanske bara ska ta en billig,  cool retrovagn som gnisslar lite charmigt, med bästa gunget som kanske kan få den lilla grisen att bli en vagnbäbis. Eller en stabil Brio Happy med några år på nacken som inte heller kostar som en sportbil.

 

Sängen.
Det här har inte ens jag och Daniel pratat om. Tror inte att det här med shoppingen är en lika big-deal för honom. Men vad vet jag. Han kanske också ägnar sömnlösa nätter åt att tänka på vaggor, sängar, bärselar och vagnar. Vad vet jag.

I alla fall, till Signe hade vi den fina vaggan som morfar Thomas gjort. Hon sov kanske sammanlagt två timmar i den. Den stod där och gav mig dåligt samvete, för nog borde väl bäbisen ändå sova själva, yada yada yada. Men jag ville inte det. Signe ville inte det. Det funkade verkligen inte.
Så ska vi gissa på att Bäril är en sova i vagganbäbis och att han inte äter så ofta på natten att det blir jobbigt för mig att gå upp och amma om han ligger i vaggan eller ska vi helt enkelt fixa något som är mer praktiskt om han vill sova nära, men som inte innebär att han tar upp halva vår säng nu när vi äntligen fått den sköna sängen tillbaka och inte tvingas sova i skev bäddsoffa.

Så, är det en sådan här vi ska ha, en Bedside Crib?

Den kostar så klart mer än en vanlig spjälsäng, går att använda kortare tid, men går att köpa/sälja på Blocket och är den en bra lösning så är den en bra lösning och om lilla grisen och jag får sova, så är det ju värt pengarna.

Vagga eller Bedside Crib eller helt enkelt en vanlig spjälsäng som kan användas mycket längre. Eller bara skita i säng så länge, se vad Bäril är för gris, bära upp vaggan om han är en sån gris, låta honom sova säng med babynestet om han är en sådan och köpa en annan säng senare om det visar sig vara det bästa.

Men, man vill ju shoppa nu. Man vill ju ha det färdigt. Känna sig klar, inte behöva handla sen när han är här och man bara vill få ta det lugnt.

Bärsele
Känns faktiskt inte så svårt. Ergon var grym. Väl värd pengarna, men utsliten. Saknar en tryckknapp. Dessutom säger alla att smågrisar hatar den för att när de är yngre än tre-fem månader måste man ha dem i en särskild spädbarnsinsatts och den är tydligen inte populär. Så ingen ergo.

Istället blir det en Manduca, den har en inbyggd spädbarnsdel som inte ska vara lika krånglig som ergons, i övrigt är de snarlika. Melina är supernöjd med sin. Alltså en Manduca. För även om Bäril sover fyra timmar i sträck i vagnen kommer det vara andra tillfällen när en sele är grym. När man lagar mat och han vill vara med, när man gör något med Signe, när man bara går ut med sopporna, när man går till lilla båtparken eller krusbärsparken eller hänger tvätt.

Så det verkar som jag kan gå loss på Manducan alltså. Yay.

Då ska man bara välja färg...

Skötbord.
Nej, nu får det räcka. Orkar inte mer. Tvättmaskinen är inte tillräckligt djup för att hysa ett skötbord så som vi hade det med Signe. Då behövs något stabilare att lägga ovanpå, eller något sorts fäste eller, jag vet inte. Blä. Inte färdigtänkt. Inte på långa vägar shoppingredo.

Det var väl hela listan det. Höll jag på att skriva. Men då har vi ju glömt åka-bil-stol. Men det har jag inte heller börjat titta/fundera på. Så det får jag väl återkomma till.

Inte helt lätt det här med att vara gravid alltså. Jävlar i min lilla låda vad tufft det är. Tror jag måste äta en glass, eller en till glass kanske jag ska säga. Dagens andra.